När du är gammal blir solen din fiende. Ljuset läker inte, det skaver och skär. Trycket kan lätta tillfälligt under mulna dagar, i skymning, i nattmörker. Men solen ger aldrig upp, och det är milt uttryckt att den lever längre än du. I solens tidräkning är ditt liv en försvinnande liten bråkdel av en sekund. Solen kunde lika gärna finnas i evighet, men det gör den ju inte.
Det himmelska Jerusalem har varken sol eller måne. Ljuset där är Gud själv. Det blir ett himmelrike för åldringar. De kommer linkande in i evigheten. Där finns inga ögon som svider. All tyngd är försvunnen. De vandrar på gator av klaraste guld. De snavar inte, de blir inte trötta. De åldriga går genom portar av pärla och ädelsten.
Så är åldringars himmel.