Allomfattande antologi för avhandlingsförfattare

Det är naturligtvis en omöjlig uppgift att i ordets egentliga betydelse recensera ett verk av detta omfång, över 2 200 sidor (varav 130 sidor bilder) fördelade på 75 kapitel av lika många författare. Till detta kommer att de massiva volymerna dessutom måste betraktas tillsammans med motsvarande trebandsverk om dopet, dess bakgrund och framväxt, som samme Hellholm var med om att ge ut år 2011.

De tre volymerna om den eukaristiska måltiden har delats på ett naturligt sätt, volym 1 behandlar Gamla testamentet, den tidiga judendomen samt Nya testamentets texter, volym 2 fortsätter med författare och texter från fornkyrkan fram till omkring år 600 e.Kr. och tar också upp ikonografiska frågor, varpå volym 3 breddar det religionshistoriska perspektivet genom att beskriva den främre orientaliska religiösa arenan och den grekisk-romerska omvärlden samt slutligen de bidrag som arkeologin kan ge. Upplägget kan karakteriseras som heltäckande, och det är inte mycket som saknas.

Den risk som upplägget med 75 författare innebär är naturligtvis, att alla lockas att gräva i sin egen lilla grop och att de stora linjerna inte blir synliga. Jag påstår inte, att det förhåller sig så, men lektyren ställer stora krav på att läsaren redan har en rimlig överblick över hela forskningsfältet. Å andra sidan vinner man att man kan finna nästan alla relevanta aspekter behandlade. Bidragen kompletterar varandra. Mycket få, om ens någon, kommer att läsa volymerna i deras helhet; det skulle i så fall vara kommande avhandlingsförfattare på området. Men allt material finns här (även om en kritisk läsare ibland kan dra andra slutsatser än vad författarna har gjort), och volymerna måste vara ett självklart inköpsobjekt för alla seriösa teologiska bibliotek.

Några tämligen godtyckligt valda exempel ska ges på de 75 bidragen av lika många författare (en bidragsgivare har skrivit två kapitel, och ett bidrag har två författare). Clemens Leonard, verksam vid Westfälische Wilhelms-Universität i Münster, har skrivit kapitlet ”Pesach and Eucharist” och ger ett mycket profilerat svar på frågan om hur kyrkans eukaristiska måltid hänger samman med den judiska påsken. Inte minst i vårt land har man ibland betonat ett nära samband. Man har i den judiska påskliturgin sett den eukaristiska måltidens ursprung. Leonard tar emfatiskt avstånd från den tanken och menar i stället, att eventuella likheter har sin bakgrund i hur ”finare” måltider normalt brukade gestaltas i den grekisk-romerska omvärlden. Det finns inga direkta länkar från en judisk kultmåltid till en kristen motsvarighet. Jag har stora svårigheter med att tro att det skulle förhålla sig så. Men man måste hålla med författaren om att saken ofta har tagits för alltför given. Det är nämligen oftast mycket svårt att datera textmaterial från judendomen; många gånger är en rabbinsk utsaga långt senare än den auktoritet som den ohistoriskt tillskrivs. En aningslöshet i dateringsfrågor har här ersatts av en hyperskeptisk position, och även om Leonard inte skulle ”ha rätt” i själva sakfrågan, så måste man beakta dateringssvårigheterna på ett helt annat sätt än man hittills har gjort och alltså ”riskera” att tvingas ompröva många ställningstaganden som man tidigare har betraktat som självklara.

Ett annat bidrag har en av vårt lands främste kännare av den tidiga kyrkan och hennes liturgiska tradition till författare, nämligen Anders Ekenberg. Jag lyfter fram hans bidrag ”The Eucharist in Early Church Orders”, eftersom det på ett lyckligt sätt visar på en utveckling över tid och därmed undviker den närsynthet som lätt kan prägla bidrag som fokuserar en enda författare eller en enda text. De fyra kyrkoordningar som Ekenberg behandlar visar alla på en måltid som markant skiljer sig från andra måltider, detta samtidigt som en tydlig utveckling äger rum i det teologiska tänkandet kring måltiden i fråga. De två senare texterna, Didascalia och De apostoliska konstitutionerna, låter den så kallade epiklesen ge uttryck åt att de eukaristiska gåvorna förvandlas till Jesu kropp och blod. Insikter i den liturgiska utvecklingen kommer på så sätt att kasta ljus också över vår egen tid och dess ekumeniska samtal.

Ett kapitel,”Die Eucharistie in Bildwerken vom frühen 3. bis zum 7. Jahrhundert” av Ulrich Kuder vid Christian-Albrechts-Universität zu Kiel, är viktigt, eftersom det fokuserar den kristna konsten och lyfter fram hur konstnärer, eller kanske snarare beställarna bakom dem, har formulerat teologi med bildens hjälp. Det är ju så att teologi kan formuleras på så många andra sätt än med ord, massor av ord. Kuder illustrerar på ett föredömligt sätt sitt avsnitt med inte mindre än 87 bildsidor; en läsare finner allt relevant material samlat på ett ställe. Möjligen kan man kritiskt notera, att vissa bilder, främst planteckningar av kyrkor och liknande, tydligen är förminskade kopior som här blivit något suddiga och därför är svårtolkade. Men detta är endast en marginell anmärkning.

Arkeologin får också sin plats, så i bidragen av Norbert Zimmermann vid Istituto Archeologico Germanico i Rom och Bernhard Domagalski. Den senare avled under tiden som boken tillkom, och det förklarar att hans bidrag närmast kan beskrivas som en katalog över måltidsscener på bland annat sarkofager med uppgift om primärkällor och sekundärlitteratur. Kapitlet är alltså inte ”färdigt”, men här finns allt material samlat för den som vill ta vid där författaren tvingades att lämna arbetet ifrån sig. Norbert Zimmermann har i sitt kapitel ”Archäologische Zeugnisse von Gemeinschafts- und Kultmählern aus römischer Zeit” tagit Efesos som sitt exempel. Det är naturligtvis ett väl valt exempel, eftersom Efesos är en central plats i de paulinska och de johanneiska kyrkornas äldsta historia men också senare. Lämningarna av det gamla Efesos har dessutom studerats i detalj av arkeologerna. Man kan framför allt peka på det så kallade Hanghaus 2, som grävdes ut av österrikiska arkeologer åren 1963–1982. Där kan man i detalj se hur bankettsalar såg ut och alltså hurdana förutsättningarna var för såväl sekulära måltider som kultmåltider, oavsett vilken religion det gällde.

Flertalet författare är knutna till något av universiteten i Uppsala, Oslo och Kiel. Man har all anledning att vara tacksam gentemot projektledningen för all den möda som de har plöjt ner och som sedan har burit rik frukt i de här tre volymerna. Likaså gentemot de sponsorer som har skapat de ekonomiska förutsättningarna för genomförandet, däribland Teologiska fakulteten i Uppsala och Newmaninstitutet, likaså i Uppsala. Den första upplagan blev snabbt slutsåld, och verket erbjuds nu som ”paperback” till ett häpnadsväckande lågt pris, som möjliggör att det får den vida spridning som det förtjänar.

Tord Fornberg är docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet.