av ANDERS PILTZ
Kaniken Mathias (Matts Övedsson) från Linköping (död 1350) var den svenska medeltidens klart lysande intellektuella stjärna. Mest känd är han som den heliga Birgittas biktfar under hennes svenska tid, och han författade ett entusiastiskt förord till hennes Uppenbarelser. Mathias började efter studier i Paris som litteraturteoretiker (poetik och retorik), men efter en religiös kris ägnade han sig helt åt teologin och erövrade av allt att döma den högsta lärdomsgraden vid Parisuniversitetet, magister in sacra theologia. Hans livsprojekt blev att hjälpa predikanterna i Linköpingsstiftet att belysa den katolska tron i alla dess aspekter. I detta syfte skrev han Homo conditus, ett slags folklig Summa om allt från skapelsen till yttersta domen; boken finns i svensk översättning med titeln Vägen till Jerusalem (1986), samt i urval i Timmarnas liturgi vid läsningsgudstjänsten på en del av de nordiska helgondagarna. Internationellt känd blev hans kommentar till Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken. Verket lästes och uppskattades högt av den helige Bernardino av Siena och den berömde filosofen Nicolaus Cusanus.
Men Mathias mest omfångsrika verk är den bibliska encyklopedi som går under namnet Alphabetum distinccionum, eller Bibelkonkordansen, har nu blivit föremål för en doktorsavhandling. Mathias bok bidrog till hans eftermäle bland birgittinerna att han behärskade hela Bibeln utan och innan, ”från Alfa till Omega”. Den boken existerar numera bara som fragment i form av 326 bevarade blad av två handskrifter, förutom citat i Vadstena-brödernas predikningar. Den är ett uppslagsverk över de viktigaste substantiven, verben och egennamnen i den latinska bibelöversättningen Vulgata. Man kan slå upp ett begrepp och sedan finna ordförklaringar, beskrivande tillämpningar och bibliska exempel på användningen av ordet i fråga. Ett antal uppslagsord förekommer inte i Bibeln, av typen accidia (liknöjdhet i andliga ting), Scriptura sacra, theologia och Trinitas. En egenhet för detta verk är Mathias starka intresse för naturföreteelser (res naturales), deras definition och egenskaper: de synliga, materiella tingen uppfattas som hänvisningar till de osynliga. Hela naturen är ett slags allegorisk rebus som illustrerar andliga sanningar och himmelska ting, för den som har ögon att se med.
Mathias uppslagsverk kombinerar material från många olika källor, bibelkommentarer, kyrkofäderna och senare författare, samt encyklopedier med naturkunskap, framför allt De proprietatibus rerum av Bartholomeus Anglicus (död 1272). Det ambitiösa företaget visar författarens oerhörda flit och sinne för systematik. Uppslagsorden bör ha varit cirka 4 000, och de är markerade med rött. Den stora informationsmängden påverkar bokens layout: huvudtexten är mellan raderna kombinerad med mängder av hänvisningar och förtydliganden i mindre stil. Uppslagsorden förklaras först i sin bokstavliga betydelse, medan de interlineära hänvisningarna innehåller allegoriska och moraliska tillämpningar, samt korsreferenser till andra relevanta huvudord. Författaren säger att han betonar den moraliska tillämpningen av bibelställena, och detta beroende på samtidens moraliska förfall.
Liksom så många andra verk i folioformat från vår svenska medeltid blev också detta vid reformationen slaktat, men cirka en fjärdedel av den totala texten är bevarad. Pergamentbladen kunde vikas på mitten och blev så behändiga skyddsomslag för det som den nya tiden ansåg mer väsentligt och intressant, räkenskaper.
Bland medeltidsforskare var Alphabetum någorlunda känt tidigare, och några exempel på dess innehåll har tidigare publicerats. I en nyligen försvarad avhandling från Helsingsfors universitet har Sanna Supponen nogsamt samlat och analyserat alla kvarvarande fragment från skilda arkiv och identifierat förlagorna till texten. Med hjälp av korsreferenserna har hon också listat en stor mängd uppslagsord som måste ha funnits men som gått förlorade.
Supponen har med denna välgjorda undersökning lagt en solid grund för vidare forskningar om denne svenske lärdomsgigant. Hon avstår från att själv dra några slutsatser om Mathias förhållande till de idéströmningar som var förhärskande på hans tid och som han i hög grad hade påverkats av, respektive tagit avstånd från. Som jag i ett annat sammanhang har påvisat var Mathias väl förtrogen med tidens teologiska stridsfrågor och visar en dragning åt det franciskanska hållet (han hörde själv inte till någon orden). Han sympatiserade i hög grad med den helige Bonaventura, som betonar att teologi inte bara appellerar till människans intellektuella nyfikenhet och spekulativa böjelser utan är en djupt existentiell angelägenhet. Denna vetenskapsgren vädjar till hela människan med hjälp av Skriftens alla genrer: berättelser, bud, förbud, maningar, varningar, löften, böner och lovsånger. Bibeln är i sig mycket dunkel. Detta rymmer en gudomlig avsikt: den kräver en stor intellektuell och moralisk ansträngning för att förstå, och detta syftar till att göra oss till goda människor (ut boni fiamus). Eftersom Alphabetum distinccionum var avsedd för en klerikal läsekrets kunde Mathias också fritt och utan sidoblickar kritisera medlemmarna av det andliga ståndet för deras girighet, korruption och slapphet. Helt i samma anda som sitt biktbarn, den heliga Birgitta.
Anders Piltz är professor emeritus i latin vid Lunds universitet och präst i Dominikanorden.
Ur Signum nr 3/2024, s. 59–60.