av PER HÖJEBERG
Varför gjorde inte fler motstånd mot det nazistiska terrorväldet? Det är en fråga som har ställts många gånger sedan detta välde föll 1945. Svaret på frågan har med tiden vidgats och problematiserats. Både politiskt och inom forskningen har det framkommit att det gjordes många typer av motstånd, allt från ett väpnat sådant till ett mer existentiellt. I boken Against the Titans får vi följa en sådan mindre uppenbar typ av motstånd: ett andligt. Det var inte så effektivt på kort sikt, utan siktade mer mot det som kommer efter, för det kommer alltid en tid efter terror och förtryck och det behöver vi ha en beredskap för, mänskligheten får inte låta sig förhärdas av terror och våld. Detta lyfter Peter Nguyen fram i sin biografi över den tyske jesuitpatern och skarpe kritikern av nazismen: Alfred Delp. Han föddes i Mannheim den 15 september 1907 och avrättades den 2 februari 1945, anklagad för högförräderi, i efterdyningarna av attentatet mot Hitler den 20 juli 1944.
Det är Delps efterlämnade brev, predikningar, reträttföredrag och meditationer som ligger till grund för detta verk. Vi får följa hans livsöde från ungdomens sökande, inträdet i Jesu sällskap till det bittra slutet i fängelset och väntan på döden. Delp framställde sina tankar på ett lågmält sätt, men med en udd av anklagelse, mot sina landsmän, mot sina överordnade i kyrkan och mot det moderna samhället, för att inte ha reagerat starkare på den nazistiska utmaningen, för att ha gripits av ett titaniskt övermod. Han karaktäriseras av Nguyen som en filosofisk begåvning med ett kritiskt skarpsinne och ett rastlöst intellekt. I botten fanns alltid den ignatianska spiritualitet han fostrats i. Han kom ofta i opposition, mot tidens filosofiska strömningar och även mot sina överordnade, men stod ståndaktigt för sina tankar. Det nazistiska maktövertagandet omöjliggjorde en akademisk karriär, så småningom blev det även omöjligt för honom att publicera sig, och när jesuiternas tidskrift Stimmen der Zeit lades ner 1941 stoppades även hans journalistiska arbete. Delp ägnade sig i stället åt ett arbete i det tysta, som själavårdare, predikant och lärare. Han fortsatte att skriva och en stor del av hans skrifter, inklusive en intressant brevväxling från fängelsetiden, finns bevarade och är även till stora delar utgivna postumt.
I boken kontrasterar Nguyen Delps teologiska reflektioner och människosyn, den människosyn som gjorde nazismen möjlig. Mot nazismens aggressiva och gränslösa människosyn och vilja till makt ställs den kristna etikens kenosis, att tömma sig själv och låta sig fyllas av gudomlig nåd och omdisponera sig för att göra Guds vilja i en självutlämnande kärlek och därmed genom självuppoffring hjälpa till att rädda världen.
Centralt i Nguyen framställning av Delps tänkande är begreppet modernitet. Alfred Delp såg ”den instrumentaliserande rationaliteten från upplysningen” som ett grundproblem. Det ledde till en destruktiv självhävdelse och en brist på moral. Denna tanke, om modernisten som en förutsättning för det nazistiska terrorväldet, har använts av många tänkare och forskare. Det främsta exemplet är kanske sociologen Zygmund Bauman som lanserade denna tanke i sin bok Modernity and the Holocaust. Men i stället för att relatera Delps motstånd till sociologiskt formade postmoderna förklaringsmodeller, som Baumans, relaterar Nguyen Delps tankar till samtida teologer som Hans Urs von Balthasar, vilket gör att framställningen får en lite ensidig teologisk vinkling.
Det unika med Delp är att han levde och verkade under detta terrorvälde, som ett samtida vittne och som inte en forskare som retrospektivt ser tillbaka. Delp karaktäriseras av Nguyen som tillhörande den grupp tyskar som gick i en inre exil i det Tredje riket. De blev inre emigranter och motståndet mot nazismen gick in i en privat sfär, slöt sig i små kretsar. Delp tillhörde en sådan, den så kallade Kreisaukretsen. Den var inte aktivistisk, utan ville frambringa alternativ, dels för att dämpa den egna ångesten över sakernas tillstånd, dels för att skapa en handlingsberedskap för tiden efter naziväldet.
Nguyen ställer Delps teologiska och etiska reflektion mot det han kallar ”den konservativa revolutionen” en företeelse som blommade ut efter första världskrigets masslakt, där gränserna för människans förmåga och kraft sattes på prov. Den främste företrädaren för denna revolution, Ernst Jünger, porträtteras ingående och ställs i kontrast till Delps tänkande. Den konservativa revolutionen ses både som en protest mot moderniteten, men även som en frukt av den. Den konservativa revolutionen ville göra upp med företeelser från det förflutna som hämmade människan, till exempel kristendomen, som sågs som en förvekligande och begränsande ideologi. Det var kraften i de materiella resurserna i det moderna industrisamhället som gränslöst skulle utnyttjas. Den konservativa revolutionen karaktäriseras som titanernas uppror mot Olympens gudar. Det är titanen Prometheus med sin vilja till makt och gränslösa begär efter handlingskraft, utan eftertanke eller reflektion, som får symbolisera den konservativa revolutionen. Det är känslan och passionen som skall styra den handlingskraftiga människan (mannen). Individen reduceras till en kampmaskin vars främsta uppgift är att offra sig i krig. Frågor som ursprung, mål och mening saknar betydelse, kampen, viljestyrkan och kriget är egenändamål i en destruktiv dödskult, där makt är rätt och i övrigt finns inga moraliska förpliktelser. Människan reduceras därmed till ett medel utan mål och högre mening.
Delp kan till stora delar betraktas som en mystiker, och han framförde sina invändningar mot nazismen med ett teologiskt och meditativt språk. Det är till stora delar en treenighetsmystik Delp mediterade över: Sonens fullständiga utlämnande till Faderns vilja och den helige Andes hjälpande förmåga att befria människan och sätta in henne i en gudsrelation som får henne att se vad som är rätt. Mot det titaniska angreppet ställer Delp ett kristet etos i form av kenosis, ett självutlämnande och uppgivande av det egna för att fyllas med något högre och därmed låta sig ledas av en gudomlig och självutgivande kärlek. I kontrast till den titaniska offerviljan i krig handlar det här om en uppbygglig och ödmjuk självuppoffring och medkänsla med en sargad och från Gud bortvänd mänsklighet. Ett starkt inslag är Jesu hjärtafromheten. I meditationer över Jesu hjärta och den självutlämnande kärlek som där finns kan människan förmås att öppna det egna hjärtat och släppa in Kristi kärlek i sitt liv och därmed förvandla sig till ett redskap för en gudomlig kärlek och bli till ett verktyg, inte för att erövra, utan för att skapa gemenskap och kunna se en seger även i ett misslyckande.
I diskussionsunderlag för Kreisaukretsens möten går det även att se Delps tankar kring ett nytt demokratiskt Tyskland, byggt på den katolska socialläran. I denna motståndskrets ingick även protestanter och socialister. Även för dem hade den katolska socialläran en relevans och blev ett av fundamenten för deras tankar om ett framtida demokratiskt Tyskland.
Delp har biograferats många gånger tidigare och hans efterlämnade skrifter finns till stor del publicerade. Det Nguyens framställning tillför är en helhetsbild av Delp, både som mystiker, teolog, humanist och motståndsman. Vi får därmed en fördjupad förståelse för vad motstånd mot totalitära rörelser är, något som har en stor relevans även för våra dagars hantering av totalitärt tänkande. Framställningen är med sin teologiska karaktär inte helt enkel att följa för en lekman, och modernitetens roll för att förklara nazisternas maktinnehav problematiseras inte utan tas för given. Med tanke på att dessa modernitetsförklaringar har dragit på sig en del kritik, hade det kanske varit på sin plats att hantera denna kritik och visa på riskerna med att ensidigt skylla nazismens framväxt på den västerländska rationalismens utveckling. Det finns nu en risk att detta verk tolkas som att Delp ville gå tillbaka till en mer teokratiskt styrd värld och lämna den liberala demokratin, byggd på upplysningens rationalism, bakom sig. Nguyen påpekar dock att Delps visioner bygger på ett öppet samhälle med stor respekt för den enskildes samvetsfrihet och rätt att utvecklas efter sina egna förutsättningar. Läser man verket i sin helhet står det även klart att Delp snarare blickade framåt än bakåt, och det han eftersträvar är en mer mogen och moralist ansvarstagande mänsklighet, som inte sätter sig över skapelsen och dess skapare, utan tar vara på den och ser dess djupare ändamål och inte utsätter den för kortsiktig rovdrift. Dygder som passar väl in även i våra dagar.
Per Höjeberg är fil. dr i historia, universitetslektor vid Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik vid Stockholms universitet.
Ur Signum nr 8/2021, s. 64–66.