Änglar finns dom?

Änglar finns dom? Djävlar finns dom? I vart fall i fiktionens värld, ja, ända in i barnbokslitteraturen. Det går en ockult våg genom tiden. Det vimlar av vampyrer, änglar och djävulsgestalter. Lite frestande skulle man kunna tänka sig att det varit för bokförlaget Libris att hänga på, när nu den kristna klassikern C. S. Lewis Från helvetets brevskola ges ut i ny upplaga därtill med rafflande illustrationer av Ulf Lundkvist.

Enligt den katolska kyrkans katekes är änglarna ”Guds tjänare och budbärare”, rent andliga varelser med förnuft och fri vilja. De är personliga och odödliga. Nå, djävlarna då? ”Djävulen och de andra demonerna har förvisso skapats som naturligt goda varelser av Gud, men det är de som gjort sig själva onda” citerar katekesen fjärde Laterankonciliet. ”De försöker ansluta människorna till sitt uppror mot Gud” (Katolska kyrkans katekes 390 ff.). Det kan vara värdefullt att ha dessa koncisa uttryck för den kristna tron i minnet, när man börjar läsa boken. Att C. S. Lewis inte hyste någon övertro på dessa andliga väsen, utan själv var klar över detta, framgår inte minst av hans efterord från 1960 som ingår i nyutgåvan.

Originalutgåvan utkom 1942 och en hel del i boken vittnar om det brinnande krig som då råder. Men trots allt är det de inre skeendena och striderna som är huvudsaken och som under årens lopp föranlett ett otal nya upplagor. Tyvärr har förlaget inte kostat på en nyöversättning, vilket kan ge intryck av att de strider som utspelas hör en förgången tid till, något som inte alls är fallet, oavsett att internetundervisning per distans numera är vanligare än korrespondenskurser.

Fiktionen här är att den erfarne frestaren Onkel Tumskruv skriver brev till sin unge adept Malört för att lära honom att förföra en nyomvänd kristen och få honom att överge sin tro. Uppbyggelselitteratur på tvärtomspråket alltså. Logik och saklighet framställs som ett av de svåraste hindren som Malört bör undanröja. Föreställningen om att logiska resonemang skulle föra människan bort från Fienden (i detta fall Gud) smular onkel Tumskruv sönder i ett nafs. ”Inget förhållande som är naturligt är till vår fördel” låter C. S. Lewis sin Onkel Tumskruv säga. Detta är en av grundbultarna i Lewis troslära. Naturen är god. Människan är bestämd till att uppskatta det sköna. Njutning har sitt ursprung i Skaparens vilja med människan.

På ett mycket skarpsinnigt sätt behandlas här den urgamla frågan om själens urskiljningsförmåga: konsten att skilja mellan ont och gott och att välja det goda. Lewis står på klassisk mark. Han befinner sig till exempel mycket nära Ignatius av Loyola när han säger att människan mot ”världens eller konvenansens eller modets bud i stället bör följa sina egna verkliga sympatier eller antipatier”. I den ignatianska spiritualiteten betonas just ”urskiljandet av andarna” och denna process är möjlig eftersom människan har en inneboende förmåga att identifiera sina sinnesrörelser och känna tröst eller misströstan. För Ignatius är trösten oftast den goda andens karaktäristikum och misströstan oftast den onda andens.

Det finns all anledning att bekanta sig med eller förnya sin bekantskap med breven från Onkel Tumskruv till hans elev Malört i Från helvetets brevskola. Både änglar och demoner är bänkkamrater ända till avgångsklassen i livets skola.