Bryggare kan ingen vara

För sju år sedan gav Birgitta Rudberg ut en bok, Det är saligt att samla citron. Den innehöll ett antal exempel på hur barn missuppfattat kända psalmverser eller bibeltexter, inte bara ”Trygga räkan”. Det var en mycket roande läsning.

Det är därför med förväntan och förtjusning som man börjar bläddra i hennes miniversion av denna bok, med en del nya tillägg.

En del illustrationer är gjorda av Birgitta Rudbergs far, Yngve Rudberg, de övriga av Stig Andersson.

Här skall bara citeras några exempel ur den nya boken. Bordsbönens ”För mat och dryck vi undfått här, Dig vare pris o, Fader kär”, blir i ett litet barns mun: ”För mat och dryck vi undgått här, Dig vare pris o, Fader kär.”

Lärarinnan citerar psalmversen ”Vaka, själ och bed. Och till strids dig red” och frågar klassen vad det står i psalmen att vi skall göra. En elev svarar: ”Vara vakna, stjäla, be aftonbön och slåss!”

Fröken berättade på kristendomstimmen om Jakobs dröm och om hur han såg änglar klättra upp och ner för himlastegen. Barnen skulle sedan göra en teckning av det som hon berättat. En liten kille visade upp sin teckning: en hög stege där änglar klättrade med huvudet nedåt och fötterna uppåt. ”Fröken sade ju att dom klättrade upp och ner!”

Fröken har berättat om bröllopet i Kana, där Jesus deltog med sina tolv lärjungar. Hon frågar sedan vilka som var med på bröllopet. Rektorns unge son svarar: ”Jesus och han hade med sig tolv lärarungar.” En flicka sade att han hade med sig ”lejonungarna”.

Den kända julsången lyder som bekant: ”När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå. Guds son i nattens timmar där vilar uppå strå.” Anna, 5 år, finner detta märkligt: ”Varför är Jesus uppe på natten och stimmar? Får han det?” Eskil, 6 år, drar konsekvenserna av detta: ”Det är klart att han måste vila sig i höet efteråt.”

Att barn tolkar allting konkret finns många exempel på i boken, exempelvis hur raderna ”Sjungen, syskon under vägen, sjungen under resans lopp” har uppfattats. Åke, 5 år: ”Fick dom inte jord i munnen?”; Greta, 7 år: ”Bodde dom under vägen också?”; Anders, 8 år: ”Men hur kunde dom andas där nere?”

”Jag lyfter ögat mot himmelen” vållar bekymmer för Anders, 7 år: ”Usch! Då måste man ju ta ut sitt öga och sätta det på en pinne för att lyfta upp det mot Gud.”

Avslutningsvis på denna kavalkad figurerar ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara”. Ett antal barn i Skövde undrar upprört: ”Varför sjunger vi bara om Skara och Vara? Kan vi inte få sjunga om Skövde nå’n gång?”

Sammanfattningsvis kan bara konstateras att det är en bok som ger upphov till glada skratt men också till en och annan djupare fundering över visdomsord som barn kan ha funnit i texter som kanske blivit slitna för oss vuxna. Boken lämpar sig givetvis också utmärkt som present till någon som har barnasinnet i behåll.