”Anonym kristendom”?

Något i korthet om vår situation vid universitetet Fujen i Taipei. Vid vår katolska teologiska fakultet finns för närvarande 63 kursdeltagare, däribland en utlänning. En stor del är konvertiter, seminarister, systrar och lekmän.

Vid universitetet finns ungefär 600 katoliker bland cirka 10000 studenter. Jag förbereder två begåvande studenter för dopet till påsken 1976. I år undervisar jag om frågekomplexet tro – kärlek – hopp. Hösten 1974 återvände jag hit efter ett fyraårigt specialstudium vid Biblicum och Gregoriana i Rom. Sedan 1961 försöker jag att närmare lära känna dagens Kina.

Vad som ideligen kommer för mig är frågan: Hur är den levande Guden egentligen verksam i dessa 16 miljoner människor i Taiwan? Var verkar han? Var kan jag upptäcka hans spår? Hur skall jag uppfatta det i teologiska begrepp? (Att Gud är verksam förutsätter vi teologer tveklöst med kyrkan och den heliga Skrift.) Hur kan jag ärligt stå till svars inför mig själv och mina icke-kristna vänner både de som tillhör någon bestämd religion och de andra, när jag låter de många ickekristna komma i kontakt med Kristus utifrån min kristna ståndpunkt och mitt sätt att uttrycka den. Jag tror att en ärlig lösning inte står att finna via begreppet kyrka utan via en differentierad uppfattning av tron.

Utan att ge mig in i en bred teologisk reflexion skulle jag vilja betona att urskiljandet mellan ”transcendental” och ”kategorial” tro (se nedan) erbjuder mina studenter i Taiwan en verklig intellektuell hjälp till att något klarare uppfatta erfarenheten av sin egen omvändelse och samexistensen med de icke-kristna. Konkret uttryckt: transcendental tro är (kan vara!) att kineserna har en grundläggande tro på livets mening liksom på meningen med hela kosmos och en inre lyhördhet för ”himmelens” vilja och en samklang med Tao. Som kristen och teolog tror jag att denna transcendentala tro till syvende och sist är en gåva från Gud genom Kristus i den helige Ande.

Kategorial tro är det rums- och tidsbundna sociala uttryck som den transcendentala tron tar i de olika religionsformerna. Icke-kristna och kristna har på denna nivå sina egna bestämt präglade uttrycksformer. Det är därför till intet gagn och i grund och botten endast förvirrande att på den kategoriala nivån tala om ”anonyma kristna”. Det är verkligen en contradictio in adjecto ty en buddhist är buddhist och inte kristen på denna nivå. Men i den transcendentala tron, i vilken alla människor kan vara ett (och jag hoppas att de är det) får alla människor inordnas under en enhetlig terminologi, utifrån vår kristna ståndpunkt och en sådan ståndpunkt är tillåten. Därför kommer nu ett förslag från kinesisk teologisk vokabulär.

I Kina har varje människa ett personligt namn som avser att ge en speciell inriktning på levnadsvägen. Namnet präglar kinesens självmedvetande. Han ser däri en uppgift som kommer till honom från hans föräldrar som gett honom namnet. Om nu tro ”wu-ming” (= inget-namn-tro = namnlös tro) nämns så uttrycker det precis detta förhållande, att denna tro som verkligen är för handen inte har något namn i denna människa d.v.s. hans medvetande, hans självmedvetande hans livsinriktning återspeglar inte uttryckligen hans uppdrag. Men denna ”wu-ming” -tro influerar hela människans existens. När jag nu – ur kinesisk synpunkt som kristen och teolog – tror att Kristus, för att fatta mig kort, kan vara och förhoppningsvis är verksam i varje människas transcendentala tro, då kan jag med full rätt kalla denna människa för en ”wu-ming”kristen: det betyder att denna människa har med Kristus att göra på den transcendentala nivån oberoende om han tillhör en kategorial religionsform eller ej men personen vet det inte dvs. har han har inget namn.

Dessa tankar tillvaratar helt och fullt det bibliska kyrkobegreppet, som en gemenskap av dem som uttryckligt kategorialt är förenade i bekännelsen till Kristus. Vi tillvaratar också det som man egentligen syftar på med begreppet ”anonym kristendom”, fast vi anser att man med det föga lyckade språkbruket ”anonym” inte riktigt träffar kärnan, nämligen den eminent viktiga teologiska utsagan att alla människor har med Kristus att göra.

Jag anser att uttrycket ”namnlös” kristen är bättre än ”anonym” kristen. Från min erfarenhet av missionsarbete och teologisk undervisning kan jag uppriktigt säga att uppfattningen om den transcendentala och kategoriala tron och den därmed givna möjligheten till det teologiska begreppet ”wu-ming”-kristen (namnlös kristen) verkligen kan ge den villrådige missionären klarhet och hjälp på den transcendentala nivån vid mötet med den icke-kristne. Vid detta möte drar jag mig inte för att klart och tydligt betyga mitt teologiska synsätt men jag börjar visserligen inte ett samtal. I ett fritt och öppet samtal har varje troende människa rätt till sin åsikt och att utifrån den föra sitt resonemang. I medvetandet om enheten i den transcendentala tron har jag ingen svårighet när en buddistvän säger till mig: ”När det förhåller sig så, fader, är du i grund och botten också buddist.” Jag förklarar: ”Ja, i grund och botten (på den avgörande transcendentala nivån!) är vi verkligen överens. Jag får också kalla dig en namnlös kristen.”

Därmed har det byggts en bro. Om Herrens nåd via denna bro gör min buddhistiske vän till en uttalad kristen överlämnar jag helt och fullt åt den levande Guden, vi är bara hans ovärdiga tjänare.