av ANDREAS MAZETTI
Scandinavia and the Vatican Archives är resultatet av en konferens som arrangerades av Kungliga Vitterhetsakademien i Stockholm i oktober 2016. Syftet med såväl konferensen som boken var att fokusera de livliga kontakter som upprätthölls under medeltiden mellan de skandinaviska länderna och den påvliga administrationen.
Boken, som är en antologi, består av 11 kapitel varav ungefär hälften är omarbetade konferenspresentationer. Resterande delar är guider för forskare. Författarna till de olika kapitlen är Claes Gejrot, Peter Bruun Hansen, Jo Rune Ugulen Kristiansen, Kirsi Salonen, Peter Ståhl, Markus Hedemann, Kurt Villads Jensen, Torstein Jørgensen och Andreas Meyer. Tillsammans erbjuder de dels en introduktion till Vatikanens arkiv, dels tecknar de en överblick över medeltida dokument som finns bevarade i olika nordiska bibliotek och arkiv.
I det inledande kapitlet, som är skrivet av Gejrot, får läsaren ta del av en spännande berättelse om forskare från Skandinavien. Han berättar att den förste nordbon som fick tillåtelse att studera i Vatikanens arkiv var P. A. Munch som redan 1858 började samla in transkriptioner. Sedan arkiven gjorts tillgängliga för forskare 1881, kom många skandinaver att följa i Munchs fotspår. Mellan åren 1920 och 1939 samarbetade tre skandinaviska forskare – arkivarien Ludvig Magnus Bååth från Sverige, kyrkohistorikern Oluf Kolsrund från Norge och bibliotekarien Alfred Krarup från Danmark – i en forskarexpedition, som uppmärksammades av såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet.
Expeditionens initiativtagare kunde tillsammans med assistenter gå igenom material med en imponerande arbetshastighet: 700 till 800 sidor på ungefär 3 timmar. Forskarnas mål var att granska allt tillgängligt material som rörde det medeltida Skandinavien fram till 1527. Men när andra världskriget bröt ut år 1939 fanns det ännu uppemot 800 volymer som förblivit olästa. Transkriptioner och fotostatkopior från forskarnas expeditioner finns i dag i Köpenhamn, Helsingfors, Oslo och Stockholm.
Det första kapitlet som handlar om nationella arkivsamlingar är författat av Brunn Hansen, som skriver om några av de viktiga danska arkivsamlingarna med medeltida material. Hansen inkluderar även en förteckning, med de moderna arkivnumreringarna, över påvliga bullor och andra dokument från kurian från 1440 till 1536. Detta är ett generöst bidrag som förkortar sökprocessen avsevärt.
I det följande kapitlet behandlar Ugulen Kristiansen påvliga brev och bullor som återfinns i norska arkiv, varav den största samlingen är Vatikansamlingen som har skapats av Norsk Historisk Kjeldeskrift-Institutt. Samlingen rymmer nära 3 200 dokument där majoriteten är författade mellan åren 1400 och 1550. Detta kan jämföras med påvliga dokument i finska nationella arkiv, som uppgår till ett enda vilket författades år 1460.
Sverige däremot har den rikaste samlingen i Norden av medeltida material som har utfärdats av den påvliga administrationen. Peter Ståhl berättar att materialsammanställningen i mångt och mycket var ett projekt som inleddes av Gustav Vasa när han lät konfiskera påvliga urkunder – i synnerhet de som rörde landägande – från de svenska stiften eftersom kronan, efter reformationen, kom att bli den största landägaren. Samlingarna hamnade på det kungliga kansliet, vilket kom att utgöra grunden till det som i dag är den svenska arkivsamlingen där den äldsta bullan är daterad år 1167. I Ståhls text finns även en detaljerad förteckning över medeltida samlingar med påvligt material.
Förutom de hjälpsamma förteckningarna och beskrivningarna över dokumenttyper skriver Kirsi Salonen om medeltida praxis för att ställa en begäran till påven, hur administrationen i kurian var strukturerad och om uppkomsten till registren för de utgående breven (exempelvis Registra Vaticana från 800-talet, Registra Avenionensia och Registra Lateranensia från 1300-talet, Brevia Lateranensia från 1400-talet).
Roms involvering i världslig politik under medeltiden noteras av Villads Jensen, som diskuterar korstågsbullor och predikningar till stöd för korståg i såväl Jerusalem som i Novgorod och Moskva. Vidare finns det mycket annat intressant att läsa om såsom Jørgensens informativa text om hur kyrkan balanserade teologi och juridik i det medeltida Norge, liksom Salonens redogörelse för den segdragna konflikten om posten som domprost i Linköpings stift mellan Gustav Trolle (1488–1535), sedermera ärkebiskop av Uppsala, och Jöns Månsson (d. 1550). Detta inom ramen för källmaterial och praxis för påvliga ämbetstillsättningar.
Det sista kapitlet, författat av Andreas Meyer, behandlar omvälvningarna kring införandet av celibatskrav för präster, som bland annat innebar att präster inte längre behövde styrka egenförsörjning före prästvigningen. Meyer diskuterar det ökade trycket på den apostoliska stolens kansli genom den eskalerande mängden av förfrågningar om godsinnehav (prebende) under hög- och senmedeltiden. Han berättar även om det intensifierade arbetet med att ta fram underlag för den kanoniska rätten. I detta kapitel bidrar Meyer med en viktig insikt, nämligen att den övervägande delen av all kommunikation mellan centrum och periferi under medeltiden skedde genom den apostoliska stolens kansli.
Även om många urkunder har gått förlorade utgör Vatikanarkiven en viktig resurs, som härbärgerar källor som kan hjälpa till att berätta om olika omständigheter i Skandinavien före reformationen. Scandinavia and the Vatican Archives utgör ett gott bidrag till forskningen om det medeltida Skandinavien och om handhavande av påvliga dokument. Vem vet, kanske inspirerar boken till ytterligare forskningsexpeditioner till Vatikanarkiven?
Andreas Mazetti är teol. dr i kyrkohistoria vid Uppsala universitet.
Ur Signum nr 8/2023, s. 53–54.