Är homosexualitet medfödd?

Homosexuella kräver i dag likaberättigande inom alla områden inklusive en lagändring som skulle möjliggöra äktenskap mellan homosexuella. Även om det inte alltid sägs rent ut förekommer här och var i debatten anspelningar på att homosexualitet enligt nya vetenskapliga rön skulle vara en medfödd beteendeavvikelse, som p.g.a. att den är omöjlig att göra någonting åt förtjänar respekt och juridisk acceptans i likhet med den heterosexuella beteendevarianten. För övrigt – vem kan avgöra vad som är naturligt eller onaturligt, rätt eller fel?

Innan vi drar några slutsatser om hur vi skall förhålla oss till de homosexuellas krav att få sitt beteende accepterat av samhället är det av intresse att erkänna att vetenskapen har givit oss instrument att taga reda på vad som är naturligt respektive onaturligt samt huruvida ett beteende är medfött eller inlärt. När det gäller samspelet mellan hormonerna, nervsystemet och olika slags beteenden har en formlig explosion av forskning ägt rum under de senaste två decennierna. Denna utveckling ledde till bildandet år 1975 av International Society of Psychoneuroendocrinology, som f.o.m. år 1976 regelbundet har sammanfattat nya upptäckter inom området i sin tidskrift Psychoneuroendocrinology. En överblick över forskningsfältet kan man därför få genom att följa den vetenskapliga debatten i denna tidskrift.

Sedan starten har denna tidskrift innehållit 12 artiklar (mer än 5% av samtliga), vilka är av direkt relevans för vår frågeställning. Av dessa studier är 5 gjorda på råtta, 2 på hamstrar och 5 på människa. 10 av undersökningarna försöker besvara frågan hur utifrån tillfört könshormon under fosterlivsutvecklingen påverkar det vuxna djuret eller människans beteende. En studie på människa tar ställning till frågan huruvida homosexuella och heterosexuella skiljer sig åt i fråga om könshormonhalter i blodet. I en studie försöker man relatera hjärnans funktion till könsorganens utseende, medan man i en annan undersöker effekten av könshormon under graviditeten på andra beteenden än sexualbeteendet hos det vuxna djuret.

En närmare granskning av artiklarna ger vid handen att homosexuella varken skiljer sig från heterosexuella beträffande det yttre utseendet eller könshormonhalterna i blodet. Lika klart tycks det vara att könshormon påverkar hjärnans utveckling under fosterstadiet (hos råttor och hamstrar även tiden närmast efter födelsen) på ett sätt som är av stor betydelse för utvecklandet av [lera olika beteendefunktioner hos den vuxne. Man skulle m.a.o. kunna tolka dessa resultat så att könshormonpåverkan under fostertiden samverkar med arvsmassan till att forma det strukturella underlaget för den vuxnes psykiska konstitution. Häri inbegripes extraversionintroversion, rumsorientering. skolanpassning, aggressionsbenägenhet, sätt att lösa konflikter, intresse för sitt utseende samt intresse för sport och andra aktiviteter. Dessa studier utsäger ingenting om den formativa rollen av uppfostran och inlärning. Man kan dask förutsätta att miljöpåverkan har relativt stor betydelse för människan p.g.a. hennes högt utvecklade hjärnbark. Hjärnbarken kan nämligen ”köra över” funktioner som finns inlagrade i mer primitiva delar av hjärnan.

Paradoxalt nog tyck, det vara svårare att klargöra ett ev. samband mellan hormonpåverkan under fosterutvecklingen och homosexualitet hos den vuxne. En svårighet ligger inbyggd i den djurmodell man använder. Vad är homosexuellt beteende hos en gnagare.’ Vad är homosexuellt beteende hos en hanne resp. hos en hona? En människa kan beskriva sina sexuella preferenser och fantasier, men hos ett djur måste man på grundval av dess beteende dra slutsatser om dess preferenser. Ett närliggande tillvägagångssätt skulle då vara att låta djuret välja lik- eller olikkönad partner i en testsituation, där man även inregistrerade sexualbeteendets olika komponenter. I inget av de aktuella djurexperimenten har man dock använt denna metod.. I stället har försöksdjuren presenterats en och en för en sexuellt mottaglig hona eller en sexuellt alert hanne. Ett sådant tillvägagångssätt är lättare att kontrollera men ger mindre information. Man har dock kunnat visa att hondjur, som under tiden för utvecklingen av hjärnans sexualcentra varit utsatta för höga doser manligt eller kvinnligt könshormon, i vuxen ålder uppvisar varierande grad as manligt sexualbeteende gentemot en sexuellt mottaglig hona. Det omvända gäller däremot inte för handjur, som oberoende av hormonpåverkan under fosterstadiet, i vuxen ålder normalt i vissa situationer uppvisar kvinnligt sexualbeteende gentemot en sexuellt provocerande hanne. Genomförandet av parning resp. uppnående av sädesuttömning försvåras däremot om djuret under sin tidiga utveckling behandlas med kvinnligt könshormon. Denna effekt motverkas dock om det vuxna djuret före parningen erhåller en spruta med det centralstimulerande medlet amfetamin. Därvid uppstår frågan om det inte ar intensiteten och andra komponenter av sexualdriften snarare än dess inriktning, som man manipulerar i dessa försök. Därför blir ändå i sista hand undersökningar av vuxna män och kvinnor med olika sexuell inriktning avgörande för vår förståelse av ämnet.

Om man tittar på söner till mödrar som fått hormonbehandling under graviditeten p.g.a. hotande missfall, finner man enligt en brett upplagd amerikansk undersökning att dessa varken är mer eller mindre homosexuella än andra män trots att de i övrigt uppvisar en mer eller mindre ‘kvinnlig’ läggning. Enligt en annan amerikansk undersökning skiljer sig heterosexuella, bisexuella och homosexuella män ej åt vad beträffar halten av könshormon i blodet. Tidigare studier, som ibland givit annorlunda resultat, har varit mindre omfattande. Slutsatsen blir därför att dagens forskningsresultat inte ger stöd för tesen att homosexualitet är ett medfött beteende.

Återstår då att finna en annan modell som bättre förklarar homosexualitetens uppkomst än den renodlat biologiska. Närmast tillhands ligger det psykoanalytiska och det inlärningspsykologiska betraktelsesättet. Freud själv kallade det lilla barnet ”polymorft perverst” och menade därmed att barnet har en sexualitet som till skillnad från den vuxnes ännu inte är fastlåst i ett särskilt mönster utan i allra högsta grad påverkbar genom den miljö, som kontakten med föräldrar, andra vuxna och kamrater skapar. Olika typer av obalans i förhållandet mellan föräldrar och barn kan blockera en utveckling i riktning mot ett heterosexuellt vuxenliv. Kärleken till det egna könet blir då ett försvar mot otillåtna känslor gentemot den olikkönade föräldern. Sådana blockeringar kan under loppet av den psykoanalytiska behandlingen kartläggas och bearbetas. Kinsey, som författat den berömda rapporten om normalbefolkningens sexualliv, menar att homosexualitetet befinner sig på samma kontinuum av mänskligt beteende som heterosexualitet och att det är relativt ovanligt att finna människor som i sitt känslo- och fantasiliv är renodlat heterosexuella. Därav följer att alla, som av och till upplever homosexuella känslor, inte lever ut dessa känslor i ett homosexuellt förhållande. Enligt inlärningspsykologin är sexuella aktiviteter självförstärkande. M.a.o. skulle blotta det förhållandet att vi inlåter oss på en viss sorts sexuellt beteende medverka till att detta beteende så småningom blir rotfast inom oss. Det finns somliga kroppsliga tillstånd, som är känsligare än andra för denna typ av inlärning. Förklaringen till detta ligger i ett förhållande som kallas ”state dependent learning”, vilket kortfattat innebär att inlärningen är beroende av kroppens tillstånd under inlärningstillfället. Ett sådant särskilt känsligt tillstånd är den hormonella omställningsfasen under puberteten.

Av det ovan sagda torde framgå att det sexuella beteendet uppvisar större variation än könsorganens utformning. Människan är vid födelsen varken heterosexuell eller homosexuell men har kapacitet att utveckla bådadera. Människan har en fri vilja och bestämmer utifrån de möjligheter som uppfostran givit henne själv inriktningen av sin sexualitet. Individens val påverkas av samhällets attityd. Ett i puberteten grundlagt sexuellt beteendemönster kan endast brytas med psykologisk experthjälp. Det är därför angeläget att samhället genom upplysning och lagstiftning skyddar minderåriga från homosexuell förförelse. Omsorgen om det uppväxande släktet motiverar att de homosexuellas generella krav på likaberättigande avfärdas. En förståelse av människans natur fordrar i stället att den homosexuella komponenten i varje människas känsloliv erkännes utan att för den skull lagstiftningen eller den etiska normen ändras.