av MAGDALENA SLYK
Parlamentsvalet i oktober förra året resulterade i en ny parlamentarisk majoritet. Trots att Lag och rättvisa (PiS) fick drygt 35 procent av rösterna och därmed fortfarande är det största partiet i det polska parlamentet Sejmen, lyckades det högerorienterade blocket inte bilda en regering. Den 13 december 2023 – nota bene ett datum som i Polen historiskt förknippas med införandet av krigstillståndet (undantagstillstånd) 1981 – utsågs Donald Tusk till premiärminister och bildade en ny regering med tre partier som ingår i en koalition. För många, inte bara i Polen, var detta ett efterlängtat byte. Förhoppningarna om att Polen återigen ska bli en rättssäker stat där demokratin och konstitutionen respekteras är stora. Det första statsbesöket som den nygamle premiärministern Tusk gjorde var ett besök i Bryssel i samband med Europeiska rådets möte. Även där välkomnades han med stora förhoppningar och med öppna armar.
Tusk och hans allierade gick till val med ett tydligt besked till sina väljare – att få bort PiS från makten och ställa den förra regeringen till svars för allt de gjort under de senaste åtta åren. Med tanke på hur ofta den nya majoriteten tog upp frågan om respekt för demokrati och för alla väljares röster, är det därför något förvånande hur de nya makthavarna med all sin kraft stänger ute ledamöter från PiS från vissa viktiga poster i parlamentet, trots att partiet har 194 av 460 platser i Sejmen. Det kan handla om att utesluta oppositionens ledamöter från olika nämnder eller till och med om att inte acceptera oppositionens kandidater till vicetalesmansposten i Sejmen. Premiärministern säger öppet att vissa förändringar sker med mycket hårda nypor, men han påstår samtidigt att detta är nödvändigt. Såväl i sin exposé som nyutsedd premiärminister som i sitt tal inför det nya året poängterade han att målet är att ”noggrant och hänsynslöst” utreda och ställa PiS till svars.
Kampen om fria medier
Kort efter det att den nya regeringen bildades gjorde man med hjälp av enbart parlamentsbeslut omfattande ändringar i den statliga tv-kanalen TVP och lade i stort sett ner nyhetssändningarna och ersatte dem med sändningar i egen regi. Tv-signalen stoppades helt från studion vid Woroniczagatan där den statliga tv-kanalen håller hus, och de nya reportrarna sände nyheternas huvudsändning med helt nytt namn och från en annan studio. Samma gäller den nätbaserade nyhetssajten tvp.info.pl som numera enbart publicerar information om den nya tablån och nöjesrapporter, men inga nyhetsartiklar. Detta ledde till massiva protester i hela Polen, och särskilt i Warszawa. Att varje ny regering gör förändringar inte minst inom personalen vid statlig tv är oundvikligt och brukar ske rätt ofta, men sättet hur detta genomfördes den här gången är anmärkningsvärt.
Statliga medier ägs till 100 procent av staten, men det är en komplex samling av bolag och styrelser. Sedan 2016 finns också det så kallade Rådet för Nationella Medier som enligt lagen om offentliga medier är den instans som kan avsätta styrelser och försätta mediebolag i konkurs. I december var det dock den nya kulturministern som gjorde just det: avsatte styrelser och därefter försatte mediebolag i konkurs. Detta agerande ifrågasätts starkt av oppositionen och anses vara ett lagbrott. Allt detta tolkas som en reaktion på presidentens veto mot en budgetrelaterad lag, där bland annat finansieringen av statliga medier minskats. Förklaringen från regeringens sida har varit att man vill återskapa fria och oberoende medier så fort som möjligt och att det planeras för omfattande ändringar i den nu gällande lagen om offentliga medier. I stället för att först införa lagändringen har regeringen valt att med enbart parlamentsbeslut snabbt ingripa, vilket är något förvånande och kanske inte det man förväntade sig av dem som för inte så länge sedan försvarade fria medier i Polen och betonade att lagar bör respekteras. Det är väldigt frestande och lätt att dra paralleller till situationen för några år sedan då den privatägda stationen TVN riskerade att inte få sin sändningslicens förlängd när man efter kontroller konstaterat att mer än 50 procent av bolaget ägdes av finansiärer registrerade utanför EU, vilket strider mot EU-föreskrifter. Sändningarna stoppades dock aldrig helt, inte ens under utredningen, och tv-stationen fungerade – och fungerar – som vanligt. I flera år anklagades också journalister som arbetade för statliga medier för att inte vara opartiska, oppositionens politiker tackade nej till alla inbjudningar till debatter i statliga kanaler, journalisternas frågor besvarades inte. Den här bojkotten fortsätter även i dag och journalister som inte kommer från nya statliga medier eller från de etablerade privata tv-kanalerna nekas tillträde till vissa presskonferenser och deras frågor nonchaleras.
Att rätta till ett rättssystem
Nästa skandal och ytterligare protester handlade om två sejmledamöter och före detta chefer för Centrala Antikorruptionsbyrån (CBA) som nu dömdes för en rad lagöverträdelser för drygt tio år sedan, men som benådades av presidenten Andrzej Duda, som anses stödja den förra regeringsformationen och som också i den här konflikten helt uppenbart ställde sig på deras sida genom att ge skydd till båda de dömda ledamöterna i presidentpalatset. Han anklagades tidigare för att ha benådat dem på felaktiga grunder då domen inte trätt i kraft. Hela processen med benådandet har därför genomförts igen, den här gången efter det att domstolen fattat ett beslut i ärendet. Presidenten anklagas nu av Donald Tusk för att ha skyddat brottsdömda personer, vilket han bör ställas till svars för. Det ska också tilläggas att CBA som grundades 2006 som en specialstyrka för bekämpning av korruption i offentlig sektor planeras att läggas ner under det första kvartalet av 2024.
I samband med bland annat dessa händelser har domstolsväsendets utformning, roll och legitimitet tagits upp. Det polska domstolsväsendet och rättssystemet har varit omdiskuterat såväl i Polen som i övriga Europa sedan flera år. Många fördömer hur domstolsväsendet har reformerats i Polen, då det har blivit mer politiserat. Polen är nu drabbat av ett ständigt ifrågasättande av domare och åklagare. Diskussioner som ibland förs, där man pratar om domare och neodomare, där samma domstolar eller kammare anses fatta giltiga och icke giltiga beslut som gillas eller ogillas av den nya majoriteten, gör att hela domstolsväsendet förlöjligas och framställs i ett mycket skevt ljus. Även på den fronten genomför den nya regeringen förändringar utan respekt för gällande lagar, till exempel genom att avsätta riksåklagaren, vilket enbart kan ske i samråd med presidenten. Skulle man dessutom komma fram till att de cirka 3 000 nya domare som tillsatts under de senaste åtta åren har utsetts på felaktiga grunder, kommer det att få enorma ekonomiska konsekvenser.
Skyndsamma förändringar för att återskapa landets anseende
Det som just nu tar mest tid och uppmärksamhet är alla nya nämnder och kommissioner som bildas och som ska utreda alla reformer och beslut som den förra regeringen genomförde och fattade. Mycket sker på en gång och väldigt snabbt, vilket skapar viss misstänksamhet hos befolkningen. Vissa stora strategiska projekt, som den förra regeringen planerade och påbörjade, riskerar att läggas ner eller inte fullföljas, något som oroar många i landet. Det gäller projekt som inte bara skulle stärka Polen ekonomiskt utan också bidra till landets ökade säkerhet. Här nämns framför allt ett planerat bygge av ett kärnkraftverk och ett bygge av en ny flygplats en så kallad central kommunikationsknutpunkt (Central Communication Port). Även utbyggnad av hamnarna i Swinoujscie och i Gdansk är föremål för en för omfattande diskussion.
Det som berör människorna i Polen på ett mer vardagligt och jordnära plan är de sociala reformerna och vissa lättnader och stödinsatser som infördes för att underlätta för exempelvis unga att ta bolån, något som redan har tagits bort. Energipriser som numera omfattas av en så kallad frysning under första halvåret, befaras höjas för enskilda hushåll med upp mot 70–80 procent redan i sommar. I Polen, precis som i övriga Europa, protesterar också lantbrukarna mot de regler som EU inför för bland annat import av livsmedel från Ukraina. Generellt kan man känna av en rätt stor osäkerhet och oro inför framtiden i Polen. Visserligen finns förhoppningar fortfarande kvar, men de små förändringar som redan godkänts, till exempel statlig subventionering av IVF-behandlingar samt förslag om en lagändring som skulle ta bort receptkravet för det så kallade dagen-efter-pillret för alla över 15 år har passerat nästan obemärkt förbi i samhället. Allt oftare hör man också från båda sidor hot om tidigarelagt val, något som egentligen inget av blocken vill ha eller är redo för. Någon samarbetsvilja är dock svårt att se, däremot en ständig dragkamp och maktuppvisning. Frågan är också om skyndsamma processer alltid blir genomtänkta och konstruktiva.
Intressant i den nuvarande situationen i Polen är den katolska kyrkans tydliga återhållsamhet i fråga om offentliga uttalanden, trots att man under de senaste åren sett ett tydligt uttalat stöd för den förra regeringen. Kyrkan och biskoparna har sedan valdagen knappt uttalat sig i någon fråga, vilket ibland tolkas som att kyrkan avvaktar vad regeringen kommer att göra. Just nu vet man dock att inga drastiska ändringar i budgetfinansieringen av den katolska kyrkan kommer att ske under det närmaste året.
Magdalena Slyk är fil. dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och universitetslektor i polska.
Ur Signum nr 2/2024, s. 5–8.