Arton nya kardinaler

Mot sedvänjan var det Johannes Paulus II själv som den 5 januari offentliggjorde utnämningen av 18 nya kardinaler. Ett annat avsteg från traditionell ordning: kardinalskonsistoriet, då de nyutnämnda får sina uppdrag, äger inte rum under advent eller fastan utan på Kyndelsmässodagen 2 februari.

Kardinalernas uppgift är dels att vara rådgivare åt påven, dels att vid vakans välja ny påve. Femton av de arton nya är ärkebiskopar eller stiftsbiskopar: två afrikaner, en nordamerikan, två asiater, sju européer och en oceanier. Johannes Paulus II fullföljer alltså traditionen från Paulus VI att låta de lokala kyrkorna representeras i kardinalskollegiet. De tre återstående är dels två som arbetar i den romerska kurian, dels en 86-årig fransk jesuit och teolog, Henri de Lubac.

Med de nyutnämnda finns nu 138 kardinaler. Av dem har dock 18 (2 av de nya) passerat åldersstrecket för deltagande i påveval, 80 år. I realiteten har Johannes Paulus II alltså hållit sig till det antal i påveval deltagande kardinaler som fixerades av Paulus VI, 120. Icke desto mindre har han på fyra år hunnit förnya en fjärdedel av kardinalskollegiet.

Kriterierna för de aktuella utnämningarna synes helt klara. Några östeuropeiska och afrikanska kyrkomän från kommunistländer hedras för sin kamp för de kristnas rättigheter: biskop do Naximento från Angola, ärkebiskop Kuharic, Zagreb och Mgr Vaivods, apostolisk administrator i Riga i sovjetrepubliken Lettland. Upphöjelsen av Polens primas ärkebiskop Glemp gör slut på ryktena om oenighet mellan Rom och Warszawa angående den kyrkliga strategin i Polen.

Mgr Lopez Trujillo, ärkebiskop av Medellin i Colombia och sedan 1977 ledare för det latinamerikanska biskopsmötet (Celam), är förespråkare för en medelväg i det sydamerikanska kyrkolivet, samtidigt snarast motståndare till befrielseteologin.

De båda nya franska kardinalerna är personliga vänner till Johannes Paulus II. Jean-Marie Lustiger, ärkebiskop av Paris sedan knappt två år, understryker inte sällan sina rötter i judendomen, varifrån han konverterade i ungdomen. Den andre fransmannen blev inte som många väntat Lyons ärkebiskop Albert Decourtray utan en jesuit och teolog, Henri de Lubac (86). Han är en av samtidens största teologer, var personlig vän med Teilhard de Chardin och har publicerat åtskilliga betydelsefulla arbeten, bland annat om kyrkan. Med Congar och Chenu tillhörde de Lubac de franska teologer som under 50-talet betraktades som suspekta i Rom men som fick ett avgörande inflytande på andra Vatikankonciliet. Redan vid sitt Frankrikebesök sommaren 1980 underströk påven sin respekt för fader de Lubac. Enligt jesuiternas provincial i Frankrike är utnämningen av honom ”en hedersbetygelse både för jesuitorden och för fransk teologi”.

Johannes Paulus II vill alltså fortsätta att internationalisera kardinalskollegiet. Tredje världen finns representerad. Italienarna, de redan mest företrädda i kardinalskollegiet, ökar inte spektakulärt i antal.

I stället för att helt motsvara invanda förväntningar har påven också valt ett par starka och framträdande personligheter i dagens kyrka, till kardinaler.