Vetenskap i månsklighetens tjänst

I Erice, en liten stad på Sicilien, finns sedan 30 år ett vetenskapligt centrum. Dess intitiativtagare var en italiensk forskare vid namn Antonio Zichichi och iden med institutet var att under det kalla krigets dagar vara brobyggare mellan öst och väst. I dag ser man som en viktig uppgift att hjälpa unga forskare i Tredje världen.

När påven nyligen var på Sicilien besökte han även Erice. En av institutets tillskyndare är professor Kai Siegbahn, den svenske atomfysikern och nobelpristagaren. Siegbahn är vice ordförande i en organisation som kallas World Federation of Scientists som grundades i Erice och som omfattar 10 000 medlemmar från 110 länder. När han vid påvebesöket beskrev verksamhetens syfte påpekade han vikten av att understödja vetenskapligt samarbete mellan forskare från alla länder i hela världen. ”Ett drivande argument för oss är att vetenskapliga upptäckter och deras utnyttjande inte far förbli ett privilegium för ett fatal. De bör i stället utgöra en del av det gemensamma arv som står till förfogande för människor i alla världens länder. Vår syn bygger på en idealistisk uppfattning av vetenskapsmannen, som skall dela med sig av sitt kunnande och sin forskning för att på så sätt kunna stå till det allmänna godas förfogande.” En annan forskare som yttrade sig i sammanhanget var Edward Teller, känd som atombombens skapare. Nu talade han emellertid om kosmiska faror, om den enorma asteroid som 1908 slog ned i Sibirien, och den som för 65 miljoner år sedan träffade jorden och förorsakade en klimatförändring som tog död på dinosaurierna. Nya asteroider eller kometer skulle kunna ta kål på hela människosläktet, menade professor Teller. Han förordar därför att den teknik som utvecklats för militära syften nu inriktas på att förstöra hotande himlakroppar innan de hinner fram till vår planet.

Andra talare framhöll vikten av att vetenskapsmännen ägnar sig åt forskning som hjälper oss att slå vakt om jordens ekologiska resurser samt mot sjukdomar som aids, som håller på att bli en av de största farorna i vår samtid.

Påven höll också ett tal där han uttryckte sin uppskattning för de insatser som gjorts och görs i Erice av de många forskare som är knutna till detta centrum. Påven betonade hur han personligen varit engagerad i frågan om tro och vetenskap från första början av sitt pontifikat. ”Jag vill framhäva att en dialog mellan tro och vetenskap inte bara är möjlig utan av väsentlig betydelse. Därför föreslog jag redan i november 1979 i ett tal till Den påvliga vetenskapsakademin att man borde försöka att ta upp fallet Galileo igen. Det har ju blockerat diskussionen under så många år.” Påven själv drog sig inte för att jämställa Gallleo med Newton och Einstein som de mest betydande männen i vetenskapshistorien. Arbetet i frågan om Galileo är nu slutfört och kyrkan har klart erkänt att hon intog en felaktig hållning i den diskussionen, vilket berodde på en snäv, bokstavstrogen bibeltolkning, som sedan länge är övervunnen. (Se Signum 92:9/10 s. 300 ff.)

Hur skall förhållandet mellan tro och vetenskap kunna utvecklas bäst i framtiden, undrade påven. Jo, genom att vi inser att bådadera är gåvor från Gud. Han är skaparen, den yttersta grunden och förutsättningen för vetenskap och samtidigt den som möjliggör forskning genom att ha utrustat oss med insikt och tankeförmåga. Han är också ursprunget för den uppenbarelse som vi fatt och dessa två kunskapskällor kan därför aldrig stå i motsats till varandra, sade påven.

Vetenskapsmännen i Erice ägnar sig åt att hjälpa unga forskare från Tredje världen både genom stipendier och genom att erbjuda sina tjänster till utbildning. ”Att ställa upp som vetenskaplig volontär är ett bra sätt att visa sin kärlek till nästan.”

På en bronsrelief vid det vetenskapliga centret står följande ord att läsa: ”Den teknik som människan utvecklat kan ha resultat som är vådliga för henne, medan det inte gäller den sanning som hon uppdagar under sina vetenskapliga undersökningar.” Denna inskription fick bli utgångspunkt för påvens slutreflexion om det ansvar som vetenskapsmännen har.