Att växa i själens mörker

”Hello darkness, my old friend, I’ve come to talk with you again” hör vi i Simon and Garfunkels kända sång. Också somliga böcker med stort allmänintresse har nackdelen att vara skrivna på ett annat språk än vårt, då de saknar förutsättningar att bli översatta. Till den gruppen hör boken The dark night of the soul, skriven av en erfaren psykiater och andlig rådgivare, Gerald G. May, som tidigare har gett ut böcker om själavård, kliniska beroendetillstånd och psykisk hälsa. Tyvärr har inga av dessa böcker blivit översatta till svenska. Själv har May överlevt en svår cancersjukdom och står på väntelista för hjärttransplantation.

’Själens dunkla natt’ är ett mångtydigt begrepp som kanske alltför ofta, men inte alltid, förväxlats med perioder av personliga motgångar, kanske till och med depressionsliknande tillstånd. Historiskt har det dock stått för olika andliga erfarenheter och själens växande i en mer positiv bemärkelse. Tyvärr har tillståndet uppfattats som så pass exklusivt att det nog mest förknippats med ett fåtal helgonlika storheter och skapat frustration och misströstan hos oss andra. Emellertid finns det mycket som pekar på hur ’själens dunkla natt’ också kan vara en god sak som vem som helst kan gå igenom, det vill säga att kanske flera gånger ’bestiga det inre berget’ (subida del Monte Carmel) och att under sin själsliga utveckling tränga allt längre in ’i den inre kammaren’ (La Casteillo Interior). Men risken att missförstå dessa begrepp har under alla tider funnits, då de inte har med tragedi eller klinisk depression att göra.

Utan att bli abstrakt utgår May från historiska exempel som de spanska karmelitmystikerna Teresa av Avila och Johannes av Korset och låter exempel från deras andliga utveckling och tänkande visa hur själens dunkla natt utgör en tillväxtmöjlighet utan ände, med målet att uppleva Gud allt närmare. Den andra hälften av boken ägnas åt meditationens och kontemplationens roll och möjligheter i modern tid. Gerald G. May berör också mycket kort men på ett personligt sätt, hur han utifrån detta förhållningssätt funnit handfast stöd under sina egna kroppsliga lidanden.

Den här lilla boken är inget för den som söker uppskruvad och hurtfrisk andlighet. Författaren viker inte från att den andliga vägen är lång och ibland mödosam, men att det trots detta alltid finns en gryning och ett hopp. Och att själslig tillväxt i den här bemärkelsen inte är något som bara reserveras för helgon och etablerade mystiker. May vederlägger också att kriser i mer modern bemärkelse med automatik skulle innebära ett växande.

Det är således inte ovanligt att själens dunkla natt förväxlas med det som vi i vardagligt tal menar vara depressioner. En särskild styrka utgörs av att författaren tydligt avgränsar den kliniska depressionen gentemot själens dunkla natt samt slår fast att depressionen inte har ett egenvärde utan skall behandlas på ett tidsenligt sätt. Depressioner anses nämligen inte automatiskt medföra själslig tillväxt. En annan tänkvärdhet är att May finner insikter hos både Teresa av Avila och Johannes av Korset, som med fyra hundra år föregår Freud och den kliniska psykologins iakttagelser om bland annat det undermedvetna. Mystikernas ordval är ett annat men parallellerna finns.