Brett och balanserat om nya religioner

Västvärlden, framhålls det allt oftare, har blivit både postsekulär och mångreligiös. Traditionella kristna samfund stagnerar i många länder, medan olika nya eller ”alternativa” former för religiositet däremot frodas. Två omfattande processer har i grunden förvandlat den religiösa kartan. Den första är den storskaliga migration som på bara några decennier har gjort traditioner som islam, hinduism, sikhism och buddhism till betydande minoritetsreligioner i flertalet västländer. Den andra är den religiösa kreativitet som lockat västerlänningar att konvertera till ett spektrum av innovativa religiösa riktningar. Bland dessa finner man rörelser som Jehovas vittnen, mormonkyrkan, antroposofin, Soka Gakkai och Krishnarörelsen, men också den diffusare nyreligiositet som brukar få samlingsbeteckningen new age.

Uppslagsverket Nya religioner kartlägger den senare av dessa två former av religiös pluralism. Boken tillhandahåller mer än vad titeln verkar utlova. Litteratur som analyserar nya religiösa rörelser brukar sällan söka sig längre tillbaka i historien än till tiden efter andra världskriget. Här finner man där-emot en omfattande dokumentation över ett stort antal religiösa rörelser som uppstått från slutet av 1700-talet och fram till vår egen tid. Förutom rent västerländska fenomen, finns det artiklar som behandlar nyreligiositet i bland annat Afrika, Oceanien, Japan och Kina.

Mycket av den religiösa kreativiteten har trots allt byggt på redan befintliga traditioner. Bokens redaktörer har valt att strukturera mångfalden efter denna familjetillhörighet. Efter artiklar om ett knappt trettiotal religioner i den kristna familjen, följer avsnitt om bland annat judiska, muslimska, hinduiska och västerländskt esoteriska rörelser. Indelningen fungerar oftast mycket bra. Bara i enstaka fall, som när den franske esoterikern René Guénons traditionalistiska skola klassas som en islamisk rörelse, kan den eklektiska ådran i en ny religion göra att en sådan klassifikation känns en smula godtycklig.

Bredden i detta uppslagsverk är imponerande. Förutom nya religiösa rörelser i egentlig mening, får man information om ett antal religionsliknande fenomen. Här finns artiklar om bland annat kampsporter, astrologi, transpersonell psykologi och psykedelisk andlighet. Man slås gång på gång av hur porösa gränserna är mellan religiösa och sekulära fenomen. Prinsessan Dianas död gav upphov till vad som närmast liknade en kortlivad helgonkult. Till och med personkulten kring Mao Zedong har fått klart religiösa drag. Åtskilliga taxichaufförer i Kina hänger tydligen upp hans porträtt i sina bilar för att få ett magiskt skydd mot trafik-olyckor. Artiklarna om de olika specifika rörelserna och fenomenen kompletteras av översiktsartiklar om teman av särskild betydelse för nutida religiositet. I dessa behandlas begrepp som fundamentalism, feministisk religiositet och apokalyptik.

För den läsare som är mindre förtrogen med de stora traditioner ur vilken de nya rörelserna utgår, finns det korta introduktioner till dessa. Just här brottas boken med den encyklopediska genrens gränser: att beskriva islam på fem sidor eller hinduismen på tre får nog sägas vara hart när omöjligt, även om författarna gjort sitt yttersta för att vara koncisa.

Nya religioner är från början en anglo-amerikansk bok, men den svenska versionen är vida mer än bara en översättning. I de fall, där religionerna är representerade i Sverige, har man lagt ner ett ibland betydande arbete på att dokumentera skeendena här. I artikeln om Krishnarörelsen får man till exempel inte bara en kortfattad historik över dess globala historia utan även ledarskap, medlemssiffror och geografisk spridning i Sverige anges. Den svenska bearbetningen har även lett till att vissa nyskrivna artiklar tagits med. Så har exempelvis den danske profeten Martinus fått en egen artikel. Även om han inte har någon större skara sympatisörer i de anglosaxiska länderna är hans skrifter ju en viktig komponent i det svenska religiösa landskapet.

Samtidigt har den svenska versionen lyckligtvis inte ”överanpassats” till lokala förhållanden. Åtskilliga religioner som (ännu) inte finns i Sverige har fått spaltutrymme. Här finns mängder av intressanta fakta för den som är nyfiken på vad grupper med namn som Meshichistim, Mazdaznan och Mahikari kan tänkas stå för (det är namnen på en judisk, en zoroastrisk och en japanskt inspirerad religion). Även om de som sagt inte har etablerat sig i Sverige, finns de i en global verklighet som även svenskar kan komma i kontakt med, om inte annat så via internet och andra medier.

I ett så pass omfattande arbete kommer det oundvikligen att finnas enstaka påståenden som man kan vara tveksam till och and-ra som är direkt felaktiga. En stickprovs-kontroll visar att Nya religioner heller inte går helt fri från kritik (antroposofin har förvisso en inbyggd konservatism, men det är knappast oproblematiskt att hävda att rörelsen är så pass bunden av Rudolf Steiners texter att den inte visar några tecken på vidare utveckling; det av många esoteriker omhuldade begreppet ”den eviga filosofin” myntades inte av filosofen Leibniz utan är betydligt äldre). Det handlar dock bara om enstaka detaljer som knappast förringar bokens värde.

För den som vill veta mer om de olika rörelserna, har bokens amerikanska redaktörer skapat en omfattande och löpande uppdaterad bibliografi på internet, www.lion-publishing.co.uk. En kort översikt över litteratur på de nordiska språken finns i boken men kommer med tiden naturligtvis att bli allt mera ofullständig. Man kan hoppas att de svenska redaktörerna känner sig föranledda att på motsvarande sätt lägga ut en nordisk litteraturlista på nätet.

Översikter över nya religiösa rörelser skrivs allt för ofta som polemiska partsinlagor. Flera av artikelförfattarna har i andra sammanhang gjort sig kända som uttalade kritiker eller sympatisörer, men här har man genomgående lyckats hålla en befriande balanserad ton. Behovet av en sakligt hållen framställning på svenska har varit stort, och denna bok kommer därför under många år att utgöra det oundgängliga standardverket.