Den brittiske historikern Laurence Rees bok om Auschwitz baserar sig på den BBC-dokumentär som han själv skrivit manus till och producerat. Filmen, som också återfinns på en 2-dvd-utgåva (sex 45 minuter långa avsnitt), bygger delvis på dokument som legat gömda i östeuropeiska arkiv, så den tillför mycket nytt. Efter Berlinmurens fall blev arkiv och människor tillgängliga för forskning; arkiven öppnades samtidigt som tidigare sovjetmedborgare och andra plötsligt vågade berätta sanningen om det förflutna.
Liksom filmen täcker boken alla faser av lägrets historia. Det är en lika skrämmande som informativ historik. Intervjuer med tidigare fångar och SS-soldater varvas med fylliga uppgifter om exempelvis judeutrotning, deportationer, inrättandet av dödsfabrikerna, övriga läger och arbetet med att ställa de skyldiga till svars. Totalt mördades 1,1 miljoner i Auschwitz, flertalet judar.
Intervjuerna bjuder på en hel del oväntade svar. Många f.d. SS-medlemmar försvarar än i dag dessa mord, utan att tveka. Författarens slutsats är bland annat, att ”individer som begick brott inom det nazistiska systemet var mer benägna att ta ett personligt ansvar för sina handlingar än krigsförbrytare som tjänade Stalin […]”. Till detta bidrog, menar han, att nazismen förde vidare redan existerande idéer, inklusive en antisemitism som länge grott i Tyskland. Hitlers tänkande var inte nytt, bara förpackningen.
På andra håll i boken beskrivs förhållandet till andra nationer, nazistiska strategier, diplomatiskt spel. Danmarks sätt att rädda sina judar bjuder intressant läsning. En del sägs också om krigsförloppet i stort. Varje avsnitt har en innebörd som stämmer till djup eftertanke. Boken återger innehållet i en av de mest väsentliga dokumentärer som någonsin gjorts.