Trots stora luckor i Birgittaföreningens eget arkiv har Lars Hallberg, förste arkivarie på Riksarkivet, lyckats teckna en fyllig bild av föreningens verksamhet. Hundra år är en avsevärd tidsrymd i den katolska kyrkans moderna historia i Sverige, men föreningens ändamålsparagraf som den tecknades i de formella stadgarna 1907 är lika angelägen i dag som då. Där står att läsa: ”Birgittaföreningens ändamål är utgivning och spridning av katolska skrifter.” Föreningens historia präglas förstås åren igenom av sin samtids tidsanda.
Till att börja med stöddes ett antal mestadels apologetiskt färgade pamfletter, men målsättningen var först och främst en periodisk svensk katolsk tidskrift. 1920 kunde också det första numret av Credo, Katolsk tidskrift publiceras. Mycket av föreningens verksamhet genom åren fram till 1975 kom att handla om denna. Jubileumsboken beskriver utförligt den omsorg, ekonomiskt och redaktionellt, som detta projekt krävde. Mutatis mutandis – efter vederbörliga förändringar – återfödde Credo 1975 tidskriften Signum, fortfarande med ett visst ekonomiskt stöd av jubilaren men med jesuiterna i Sverige som ägare och motor och sedan 2001 Newmaninstitutet.
De blygsamma pamfletternas tid är förbi, men däremot inte behovet av stöd, inte minst ekonomiskt, för katolsk litteratur på svenska. Genom en skicklig ekonomisk förvaltning kan Birgittaföreningen i dag tjäna detta syfte bättre än någonsin. Den katolska minoriteten i Sverige har växt avsevärt, både numerärt och i sin förmåga att uttrycka sig på svenska, men så har också de krav som medierna ställer för att en katolsk röst ska kunna höras. Mer än någonsin behövs ideella insatser och starkt engagemang. Det finns anledning att bekanta sig med pionjärerna i seklets början och låta sig inspireras av denna bok.