Avery Dulles 1918–2008

”Ytterst få idéer är nya, tror jag. Om jag skulle komma på en teologisk tanke som ingen tänkt i det förflutna, skulle jag ha all anledning att tro att jag misstagit mig.” Orden är kardinal Avery Dulles’, en av samtidens främsta katolska teologer, som dog den 12 december 2008 efter en längre tids sjukdom. Dulles sade också, i den avskedsföreläsning han höll på våren samma år, att han aldrig strävat efter originalitet. ”Teolog är vad jag är, och jag arbetar inom den katolska traditionen, som är mitt hem.”

avery dulles föddes dock i en presbyteriansk familj 1918. Hans farfar var pastor, medan släkten också räknade flera framstående diplomater. Fadern, John Foster Dulles, var utrikesminister i Eisenhower-administrationen och Avery skickades till Harvard där han så småningom började juristutbildning. Kriget kom dock emellan, liksom konversionen och inträdet i Jesuitorden 1946. Avery Dulles har beskrivit sig själv som agnostiker när han började på college, men genom läsning av de klassiska antika filosoferna och sökande efter objektiva moraliska normer och livets mening närmade han sig den katolska traditionen. När han fick kontakt med den katolske studentprästen på Harvard var han redan övertygad. I flera vittnesbörd har han framhållit att vägen till konversionen var i huvudsak en intellektuell affär.

Bland Avery Dulles’ cirka femton böcker är Models of the Church 1987 (1984) den mest spridda. Liksom i Models of Revelation 1983 försöker han här bena upp olika sätt att se på kyrkan respektive uppenbarelsen. Typer, modeller eller synsätt – terminologin är inte det viktigaste och det handlar om systematisering i god mening, till stor hjälp för läsaren. Bland Dulles’ övriga böcker kan nämnas The Catholicity of The Church 1985, The Craft of Theology: From Symbol to System 1992 och The Splendor of Faith: The Theological Vision of Pope John Paul II 2003 (1999). Avery Dulles var en mästare på att sammanfatta och utvärdera katolsk teologi och att ge ett balanserat omdöme om olika skolor och tendenser.

Dulles var också verksam i den framgångsrika, inom-amerikanska dialogen mellan lutheraner och katoliker, där han gav ett substantiellt bidrag. 1992 blev han invald i Internationella teologkommissionen där han uttalade sig med en självklar auktoritet och utan de retoriska åthävor som så ofta kännetecknar latinsk teologi. Efter att i många år ha undervisat vid The Catholic University of America i Washington, D.C. flyttade Avery Dulles 1988 tillbaka till sin barndoms New York, där han fick en specialprofessur vid jesuiternas Fordham University. Som ”pensionär” fortsatte han att publicera sig och gav två gånger om året en offentlig föreläsning om ett aktuellt ämne. Föreläsningarna är nu publicerade i Church and Society: The Laurence J. McGinley Lectures, 1988–2007. Dulles var också nära vän till den nyligen bortgångne fader Richard Neuhaus och publicerade artiklar i dennes First Things (Se Signum 1/2009). 2001 upphöjdes Avery Dulles till kardinal av påven Johannes Paulus II, ett erkännande av hans insats som teolog. Som andra kardinal-teologer var dock Dulles vid utnämningen över 80 år och fick därmed inte rösträtt vid påveval. Han undanbad sig också den biskopsvigning som vanligen följer med kardinalsutnämningen. Med viss generad stolthet visade han för mig den fotoutställning som Fordham University hyllat honom med, sedan han mottagit kardinalshatten i Rom. Livet ut förblev Dulles främst jesuitpater och akademiskt arbetande teolog. Han höjde aldrig rösten. Hans torra saklighet kombinerades med en vänlig och försynt utstrålning.

Sedan slutet av 1940-talet led Avery Dulles av sviterna av polio, som förvärrades de sista åren. I sin avskedsföreläsning konstaterar han att han kunnat arbeta aktivt till sitt nittionde levnadsår. Med tilltagande förlamning identifierar han sig med de lama och stumma i evangelierna. ”Det viktigaste i min långa karriär”, säger han, ”är upptäckten av den dyrbara pärlan, skatten gömd i åkern, Herren Jesus Kristus själv”.