Avgörande i Asien

Vad är Asien? Och vad är kyrkan i Asien? I Johannes uppenbarelser var kyrkan i Asien ljuset som stod i dagens Mindre Asien. Vad som fanns på andra sidan det romerska rikets östra gräns utgjordes för dåtidens människor av Indien även om det nådde ända ner till dagens Abessinien. För medeltidens geografer bestod Asien av en serie vita fläckar på kartan på vilka man skrev: ”Hic sunt leones” (här bor lejonen).

Hur den katolska kyrkan i Asien idag uppfattar sin belägenhet framgår genom den asiatiska biskopskonferensen som bildades 1970. Den täcker ett område från Pakistan till västra Iran och från Sydkorea till Indonesien. Ett Asien som undgått västerländskt inflytande. Hit räknas inte Gamla och Nya testamentets Asien, Abrahams och Paulus Asien, Jesu Kristi och Muhammeds Asien, två stora världsreligioners vagga vilka man framförallt möter på en annan kontinent, nämligen Afrika. Inte heller det oljerika Asien, som är nyckeln till krig eller fred för stora delar av västvärlden, hör dit, så länge olja ännu förekommer. Inte heller hör Australien dit eller övärlden runt omkring. Även om dessa länders öde är oskiljaktigt förbundet med Asien. Samma sak gäller också norra Asien som man överlåtit åt Ryssland, vilken världsdel detta land nu tillhör.

Det röda Asien år 2000

Geografer av facket har alltid betvivlat att något sådant som Asien överhuvudtaget existerar. Borde man inte istället tala om två eller tre olika Asien? Det må vara hur som helst med detta; ett faktum kvarstår dock som alla geografiska utläggningar bagatelliserar: 45 procent av Asien är idag kommunistiskt, och världens framtida öde beror i väsentlig utsträckning på om de återstående 55 procenten också blir kommunistiska under de närmaste 22 åren. Sannolikheten är stor om man betänker att i många länder i Asien, t ex i Indien, 40 procent eller mer enligt den officiella statistiken lever under existensminimum. När man idag gör en resa i Asien får man verkligen klart för sig vilken oerhörd dragningskraft Folkrepubliken Kina utövar i hela Asien. Effekten härav förstärks ytterligare genom att västerländsk och även katolsk ideologi framställer Kina som modellösning för Asien.

Befolkningsexplosion

För de flesta västerlänningar är Europa världens medelpunkt. Denna föreställning var i stort sett riktig endast en kort period av världshistorien. Ty långt innan det fanns européer var kineserna övertygade om att Kina var Mittens Rike. Redan inom några få år kommer världssituationen att förändras i grund. Världshistorien kommer under sitt stora kretslopp att återvända till sin utgångspunkt, till Asien.

År 2000 lever 65 procent av mänskligheten i Asien. Dvs om 22 år består mer än hälften av mänskligheten av asiater. Sydasien ensamt kommer att utgöra en tredjedel av mänskligheten. Var sjätte människa kommer att vara indier. Östasien med det jättelika Kina kommer med stor

sannolikhet att vara kontinentens herre och det andra landet i storleksordning. Befolkningstalen i det ”utvecklade” västerlandet kommer att falla drastiskt. Tre gånger fler människor kommer att leva i dagens utvecklingsländer än i de utvecklade industriländerna.

Men vi behöver inte vänta till år 2000. Det är fullt tillräckligt att använda ögonen realistiskt idag då vi betraktar vår samtid. Asien har idag fyra gånger fler innevånare än någon annan kontinent, dvs mer än hela den övriga världen tillsammans. När man reser genom Asien frapperas man av de enorma miljonstäderna. Hongkong har på några år fördubblat sitt invånarantal till 4 miljoner. Seoul, som av de flesta betraktas som en flyktingstad har 8 miljoner invånare, Tokyo 12, och räknar man med förstäder blir det 20 miljoner. Detta är den största hopgyttring av människor som någonsin skådats. Indien passerar miljardgränsen vid nästa millennium, all mänsklig och omänsklig födelsekontroll till trots.

Ungdomens kontinent

Asien är en urgammal kontinent, och trots detta är det här som världens ungdom bor. 50 procent av alla asiater är under 20 år och 80 procent yngre än 40. Hur förgubbad framstår inte mänskligheten i väst! I jämförelse med Asien är den urgammal, och därför är det inte märkvärdigt att många unga i Asien tycker att dessa gamla västerlänningar har framtiden bakom sig medan de själva har tiden framför sig. FN höll sin befolkningskonferens i Bukarest i augusti 1974. Den pågick i 14 dagar. Under denna tid föddes fler människor i Asien än hela Bukarests invånarantal.

Med denna oerhörda förskjutning av befolkningstalen kommer också den politiska maktkonstellationen att dramatiskt förändras. Många vill redan nu samla stormakterna inklusive Asien vid Stilla havet i stället för Atlanten. Kyrkans ställning kommer inte att förändras på ett mindre dramatiskt sätt. När år 2000 inträffar kommer Sydamerika att vara den största kristna kontinenten, Afrika den näst största och Europa först på tredje plats – vad som då kan återstå av levande kristendom där.

Det är inte pessimistiskt att påminna sig hur trons ljus förflyttades från öst och sydsidan av Medelhavet med sina då för tiden blomstrande kristna församlingar, till Europa. Det innebar att en ny tid bröt in för kyrkan. Vad beträffar Asien, världens största kontinent med 65 procent av mänskligheten, förhåller det sig tragiskt nog så att endast 3 procent av befolkningen är kristen.

Följder för kristendomen

Den asiatiska biskopskonferensen formulerade konsekvenserna av denna situation på följande sätt: ”Vi närmar oss snabbt en avgörande punkt i världshistorien och Asiens kyrkohistoria. Mot slutet av århundradet kommer Asien att vara den starkaste kontinenten befolkningsmässigt, men den svagaste beträffande kristendomens ställning siffermässigt. Om inte kristendomen dessförinnan blir en surdeg i det nya Asien som kommer är det risk att den kommer att sopas iväg mycket dramatiskt.”

Konferensen drar två slutsatser. Den första gäller den asiatiska världen. Det finns ingen anledning att föreställa sig de kommande decennierna som lugna och idylliska. Som sakernas tillstånd är för närvarande kommer kristider av oanade dimensioner. Om man inte ställer så att Asien får sin rättmätiga andel av denna världens goda kommer Asien själv att ta för sig med våld. Konsekvenserna blir fruktansvärda. Det är alltför lätt att förstå. En sådan konflikt kommer att drabba tre fjärdedelar av världens befolkning direkt och en fjärdedel indirekt. Den kinesiska revolutionen berörde på sin tid 600 miljoner och den utfördes med primitiva vapen. Ändå skakades den asiatiska kontinenten i sina grundvalar så att Asiens jord ännu skälver. Hur oerhört mycket kraftigare effekt kommer inte den konflikt att åstadkomma som direkt berör 4000 miljoner = 4 miljarder människor (Asiens befolkningstal år 2000)!

En asiatisk kyrka

Hongkongkonferensen drog ytterligare en slutsats för den asiatiska kyrkans del: ”Ett avgörande och nytt fenomen för kristendomen i Asien är uppkomsten av äkta kristna gemenskaper. Det måste bli gemenskaper som är fullständigt asiatiska i sitt sätt att tänka, bedja och leva. De måste förmedla sin Kristusupplevelse på ett autentiskt asiatiskt sätt. Vi måste akta oss för att betrakta vår mission i föråldrade kategorier, ärvda av den västerländska kyrkohistorien. Om kyrkan i Asien inte upptäcker sin egen identitet har hon ingen framtid.”

I praktiken betyder detta följande: för det första måste mission i betydelse av trons utbredning åter betecknas som det absolut viktigaste även om vi lever i en tid då i stora delar av världen inklusive Asien så inte är fallet, utan snarare en viss dimbildning omger denna ”mission”. Såväl Andra Vatikankonciliet som den romerska biskopssynoden och den asiatiska biskopskonferensen har klart betecknat trons predikan som en synnerligen betydelsefull uppgift.

För det andra: trons predikan kan blott förverkligas genom kristna gärningar, kärleksgärningar, som åstadkommer befrielse. Asien kommer att sätta religionen som sådan, inte bara enskilda religioner, på prov för att avgöra om religionen överhuvudtaget skall få någon plats vid uppbyggandet av det nya Asien. Hittills har religionen i Asien bedrivit ett förfärligt dubbelspel. Å ena sidan har människan gjorts till Guds barn för att inte säga Gud själv, å andra sidan har genom århundradena historiens skändligaste brott mot de mänskliga rättigheterna legaliserats. Många tror att Asien kommer att spela slutakten i mänsklighetens stora drama – där den ena människan slog ihjäl den andra – som Kain sin bror Abel – trots att båda var samme himmelske Faders barn.

Det vore fullständigt okristet om Asiens kyrka drog sig undan denna heliga förpliktelse att satsa allt för sin förslavade broder. Då kristendomen slutligen segrade över de hedniska makterna i Romarriket var det inte teorier och organisationer som krävdes utan martyrernas blod. Det är samma sak nu när det gäller den sociala rättfärdighetens seger. Om kyrkan drar sig undan de förtryckta massorna och inte identifierar dem med vår tids lidande Kristus har hon redan förlorat kampen.

Kyrkan i Asien har här en mycket svår sits eftersom nästan alla hennes ledare, biskopar, präster, ordensfolk, tillhör de 15 procent som befinner sig på toppen av den sociala pyramiden. Västerlandets kyrka har en ännu svårare ställning: hur skall hon själv kunna frälsas om hon inte ger de hungrande sitt överflöd och upplåter sina palats till de hemlösa och samlar upp de sjuka och döende från Asiens gator och åtar sig de barmhärtighetsverk som krävs för att få passera den trånga porten till himmelen?

Det är inte heller något enkelt problem att lösa hur man skall kunna hjälpa de fattiga kyrkorna i Tredje världen utan att därmed skära av den rot de så väl behöver för att kunna växa fast i t ex den hårda asiatiska jorden. Många asiatiska kyrkor gör inget intryck av att vara unga träd som en gång skall blomstra som Libanons cedrar, utan snarare skott som simmar i en sjö av utländska pengar. Detta är ett svårt problem som kräver stor förmåga att skilja andarna. De hjälpande måste också vara väl förtrogna med de konkreta förhållandena. Annars riskerar man samma sak som när patienten får fel medicin i fel dos.

En enastående chans för kyrkan

Därmed har vi också nämnt den springande punkten. Om kyrkan tar sin mission i Asien på allvar måste den också bli asiatisk. Kyrkan i Asien omfattar som mest 1-3 procent av befolkningen, Filippinerna undantaget. Endast om hon samarbetar med de andra stora religionerna för att övervinna ateismen och bygga upp ett Asien där rättfärdighet bor kan hon gå iland med sin mission.

Detta är en enastående chans för kyrkan i Asien. Hon måste på nytt ta upp dialogen med de icke-kristna religionerna som avbröts när kristendomen fick absolut majoritet i Gamla världen. Nu när kristendomen åter har blivit minoritetsreligion både i det avkristnade västerlandet och i den stora icke-kristna världen måste kyrkan göra samma sak som när hon trädde in i den västerländska världen. Hon måste samla ”logoi spermatikoi”, ordets frön som Ordet själv sått i denna fruktbara jord. För första gången efter 1600 år skall en ny era inträffa för det teologiska tänkandet, den liturgiska skaparkraften, livsåskådningen och det kristna livet. Kyrkan måste åter förverkliga det katolska i ordets oändliga och egentliga betydelse.

När kyrkan vänder sin blick mot Asien ser hon sin egen framtid som i en spegel. Hennes mission upphör att vara västerländsk mission och börjar bli världsmission. En mission som varken försummar världen eller missionen.

Den eviga frågan: ”Vad skall vi göra?” förstummas av den avgörande frågan: ”Vad skall vi vara?” Kommer Asien någonsin att förstå vad kyrkan verkligen är? Inte en kolonialmakt som vill härska, ens på det religiösa eller andliga området. Inte en superorganisation som förfogar över till synes oändliga tillgångar. Utan ett sakramentalt tecken på frälsning för hela världen, även för Asien av idag med dess oändliga problem och förhoppningar, som hon måste ta sig an, inte för sin egen skull utan för den efterkristna världens under det tredje årtusendet. Ett tecken som i sig innesluter mänsklighetens alla frågor och lidanden inte bara i korset utan som även föregriper den eviga segern i påskmysteriet. Kanske kommer då Asiens massor att ansluta sig till kyrkans pilgrimståg genom världen.

Översättning och bearbetning Anna Maria Hodacs