Bakhåll framskrider med Kafka

I fjol inledde lundaförlaget Bakhåll sin ambitiösa utgivning av Kafkas samlade skrifter. Det handlar om ett välkommet och omfattande flerårsprojekt, där författarens litterära kvarlåtenskap noggrant tagits till vara. Tre böcker har hittills kommit ut av totalt femton aviserade, och utgivningen lär alltså pågå ytterligare ett antal år. Här finns ganska mycket att vaska fram.

Projektets inledande volym, ”En svältkonstnär”, innehåller dock relativt få nyheter. Den är praktiskt taget identisk med den samling som förlaget tryckte under samma titel år 1995. Några tidigare oöversatta korta texter har ändå lagts till, och utgåvan är också försedd med fylliga initierade bakgrundsteckningar.

Mest känd i denna volym är ”Förvandlingen”, en med Kafkas egna ord ”osedvanligt avskyvärd berättelse”. Historien om köpmannen Gregor Samsa som en morgon finner sig förvandlad till en jättelik insekt tillhör 1900-talets största miniklassiker, och den har frestat till talrika tolkningsförsök. Det är en typisk Kafkaskildring, där detaljerna får en kuslig innebörd då det groteska successivt omvandlas till något högst konkret.

Bekant i tidigare översättningar är likaså ”I straffkolonien”, en skrämmande historia som på sin tid orsakade rabalder i samband med författarens offentliga uppläsning. Miljön är här förlagd till en exotisk ö, på vilken tillämpas ett besynnerligt rättssystem. Skeendet registreras av en talför resenär, som inbjudits till kolonin för att bevittna en avrättning. Upplösningen är dramatisk i denna lika förbryllande som mardrömslika berättelse. Värd att framhålla är även ”Domen”, som Kafka skrev i ett enda svep under en inspirerad natt.

Projektets andra utgåva, ”Beskrivning av en kamp”, består av verk fram till och med 1915, varav några tidigare inte introducerats på svenska. Här har utgivarna lagt speciell möda vid att samla in spridda fragment och lösa blad. Ett par av texterna presenteras också i alternativa versioner. Sålunda finns romanförsöket ”Bröllopsförberedelser på landet” i tre olika manuskript, titelnovellen i två versioner. Liksom i den första volymen kan man dessutom glädja sig över utmärkta nyöversättningar.

Ibland är den språkliga skillnaden betydande, exempelvis vad gäller själva titelnovellen, som nu fått en smidigare dräkt utan att originalets rytm därför kommit i gungning. Det rör sig om en suggestiv text, där hinnan mellan verklighet och fantasi är ytterst tunn. Läsaren möter här en vilsen hjälte, som håglöst driver omkring i den mörka natten tillsammans med en följeslagare som också han deltagit i en bjudning tidigare under kvällen. De båda männen förirrar sig i invecklade diskussioner. Tids nog tar ett surrealistiskt töcken vid, alltmedan berättaren försöker återge samtal med diffusa existenser. Skeendet förgrenar sig snart i parallella spår. Spåren fängslar, även om man emellanåt undrar om inte författaren tappat greppet om sin text.

Mer sammansvetsad känns ”Byskolläraren”, en berättelse som Kafka enligt dagboken skrev i ett närmast medvetslöst tillstånd. Titelpersonen är en rättskaffens man, som inför den oförstående lokalbefolkningen söker bevisa existensen av en gigantisk mullvad som visat sig i hans by. Berättaren, en respekterad köpman, engagerar sig till den gamle lärarens försvar, och utger själv en skrift i ämnet. Någon nytta gör inte detta inlägg – byskolläraren möter det rentav med kallt förakt. Till slut förlorar deras kommunikation sitt värde. Författarrösten är omisskännlig i denna mästerliga novell, vars stämning väcker associationer till ”Processen”.

Juristen inom Kafka kommer även till uttryck i ofullbordade ”Biträdande chefsåklagaren” – här skissas konturer till ett våghalsigt diplomatiskt spel. Närmare ”Förvandlingen” ligger sedan motiven i samlingens avslutande berättelse, ”Blumfeld, en gammal ungkarl”. Mellan raderna anas en uppsluppen författare, som säkerligen roat sig med porträttet av denne ensliga existens som en dag finner två hoppande bollar i sin bostad. Bollarna lämnar honom ingen ro, de förföljer honom varthän han vänder sig, stör hans nattsömn och tycks märkligt nog också äga en själ. Den oavslutade texten avklingar just när en lösning på problemet ser ut att kunna skönjas …

”Under byggandet av den kinesiska muren” – som utkom i maj – täcker sedan in perioden 1916–1919. Även denna volym rymmer en del tidigare oöversatta stycken, och resterande texter är i vanlig ordning nyöversatta. På ett spännande sätt varvas inledningar till berättelser här med prosaskisser och vackra stämningsbilder. Utgåvan innehåller även ett utkast till en självbiografi – liksom Kafkas enda bevarade drama, ”Gravväktaren”, en lustig och grotesk historia där de döda spelar en påtaglig roll.

Trots den skiftande formen går Kafkas kända teman och motiv tydligt igen, inte minst skuldproblematiken och gestaltningen av främlingskap – endera det rör sig om en bror som berättar om en avlägsen episod eller en ung man som ställs inför rätta därför att hans syster råkat banka på en gårdsport. Litet mer handfast är själva titelnovellen, som kretsar kring storslagna projekt och mänskliga tillkortakommanden. På andra håll är känslan av rotlöshet åter framträdande, som i ett par av utkasten: ”Jag går vilse. Den rätta vägen går över en lina, som emellertid inte är spänd högt uppe i luften utan alldeles ovanför marken. Den tycks mer avsedd att snava på än att gå på.”

Volymen innehåller slutligen också en serie tänkvärda aforismer, där omvärlden granskas med författarens egen blick – oftast utifrån ett rent och logiskt träffande perspektiv. Samtidigt lyser hans humor igenom, och även drömmen ligger inom nära räckhåll. De bitvis numrerade aforismerna rymmer betraktelser kring det goda och det onda, vetenskap och tro, kunskapen, konsten. Vid några tillfällen anknyter Kafka på ett intressant sätt också till lidandet: ”Du kan undandra dig världens lidande, det står dig fritt och passar din personlighet, men kanske är just detta undandragande det enda lidande du skulle kunna undvika.”