Barmhärtighetens revolution

Det är tre år sedan kardinal Bergoglio valdes till påve och överraskningarna började med namnet Franciskus, som står för ett program: en fattig kyrka för de fattiga. Två apostoliska skrivelser, Evangelii gaudium och Laudato si, förtydligar påvens mission och pontifikatets uppdrag. Den karismatiske biskopen av Rom når långt utöver de katolska kretsarna och har blivit en mediestjärna, som alstrar positiva och negativa bedömningar inom och utanför den katolska världen. Tillkännagivandet av påvens planerade besök i Lund under hösten 2016 i samband med inledningen av reformationsåret är sannolikt inte den sista överraskningen. I vilket fack kan vi inordna påven Franciskus? Är han progressiv eller konservativ?

Ingetdera, konstaterar kardinal Walter Kasper i sin senaste publikation Påven Franciskus. Ömhetens och kärlekens revolution. Påven är radikal, radikal i ordets bästa bemärkelse, han vänder sig till kristendomens ursprung och rot, evangeliets glädjerika budskap, som är ”alltid detsamma och samtidigt alltid överraskande nytt och ständigt aktuellt”. Utifrån detta, enligt kardinal Kasper, tolkar påven den kristna läran, dess tro och moral. Detta kerygmatiska program, fast förankrat i den historiska kontinuiteten, är likaledes aktuellt i samband med de kristnas fundamentala behov i en mångfacetterad och motsägelsefull verklighet.

Kardinal Kasper närmar sig ”fenomenet Franciskus” genom att belysa pontifikatets teologiska bakgrund och förtydliga nya perspektiv. Han beskriver olikheter och likheter med Franciskus’ föregångare i relation till ”skillnaden mellan kontinuiteten i principer och diskontinuiteten i praktisk tillämpning och reform”. Han upplyser läsaren om de teologiska och filosofiska tankar som påverkade jesuiten Jorge Mario Bergoglio och berättar om den argentinska folkliga fromheten och likaså om förståelsen för befrielseteologin i påvens hemland. Mot denna bakgrund och präglad av den ignatianska spiritualiteten – menar Kasper – utgår påven Franciskus från verkligheten. ”Se – bedöma – handla” är en trestegsmodell som formulerar kyrkans uppdrag samtidigt som den kräver omvändelse av alla kyrkans medlemmar. Ett antal av pontifikatets nyckelbegrepp belyses – till exempel glädjen, evangeliets befriande kraft, enheten i mångfald, de öppna ögonens mystik, ekumeniska möten och interreligiös dialog, fattigdom som utmaning – för att förtydliga påvens mission och hans position mellan tradition och nödvändig förändring.

Påvens ledmotiv och pontifikatets kännetecken i samband med detta är budskapet om barmhärtigheten, som står i evangeliets centrum. Kardinal Kasper, vars bok Barmherzigkeit (Herder 2012) rekommenderades av Franciskus vid dennes första tal, tolkar i bokens centrala kapitel barmhärtighetens väsen som uppenbarad sanning och utmanande bud från Jesus, som vill se handling. Det får konsekvenser för kyrkans självförståelse och praxis och ger perspektiv på kyrklig förnyelse. Kardinal Kasper betonar att det är omvändelse, inte enbart nyorientering, som påven kräver. Franciskus talar om kyrkans moderskap i samband med en pastoral omvändelse, en kvinnlig kyrka med Gudsmodern Maria som förebild. Bara med denna förutsättning kan vi förstå den nya evangeliseringens anda, skriver kardinal Kasper, och enbart så kan kyrkans missionsinriktade handlande bli till en ömhetens och kärlekens revolution.

Påvens ”husteolog” Walter Kasper riktar sig med denna bok till alla, som vill lära känna påven Franciskus och hans mission. Det kräver ingen djupare teologisk kunskap att kunna följa författarens framställning om nödvändigheten att återvända till evangeliets budskap och betydelsen av barmhärtighetens teologi och praxis. De talrika hänvisningarna till relevanta publikationer och utlåtanden inbjuder till vidare studium. Under detta pågående jubelår i barmhärtighetens tecken kan kardinal Kaspers bok verkligen rekommenderas. Den kanske hellre kort och gott borde ha kallats Barmhärtighetens revolution.

Benedikta Lagervret är teol.kand., Stockholm.