Barnets integritet

Den svenska bokfloran har blivit berikad av en etikbok med pediatrisk inriktning skriven av tre författare med gedigen erfarenhet: Erwin Bischofberger, etiker och teologie doktor; Gisela Dahlqvist och Göran Elinder, docenter i pediatrik. Boken inleds med en kort historik över barnets ställning nationellt och internationellt; både i familjen och i samhället i stort. Läsaren får stifta bekantskap både med gamla och

aktuella lagar och förordningar. Några äldre fotografier får illustrera att barnets situation har förbättrats i viss grad under seklernas gång, i alla fall i Sverige.

Kärnan i det etiska förhållningssättet gentemot barn framställs i det fjärde kapitlet. Hur autonomin (barnets oberoende) alltid varierar beroende av barnets ålder eller tillstånd och därmed kan behöva —vikarieras” för av en annan autonom människa. Men hur däremot integriteten (barnets egenvärde) är en konstant vilken aldrig kan försvagas eller försvinna så länge barnet/människan är vid liv.

Resterande del av boken tar upp dagsaktuella pediatriska problemområden, allt från vardagspediatriken till livshotande tillstånd och forskningsorienterad pediatrik ur barnets synvinkel.

Boken avslutas med ett helt kapitel av praktiska exempel på hur man kan gå tillväga i en etisk analys. Genomgående är de rikligt förekommande praktiska exemplen i de flesta kapitlen. De för läsaren direkt in i den kliniska verkligheten. Boken får genom detta karaktären av en handbok, särskilt när läsaren presenteras ett förslag till hur man kan upprätta ett ”etik-schema” för att lättare hitta rätt i sin etikanalys.

Boken framhäver på ett insiktsfullt sätt barnets – den lilla individens – utsatthet i vårdapparaten och i samhället. Behovet av en Barnombudsman framstår i dag än mer klart. (Det föreligger ju nu i ett lagförslag till Riksdagen.) Som man nämner i boken visar erfarenheten att ”… föräldrar kan vikariera (barnets autonomi) fel, dvs. de har inte alltid barnets bästa för ögonen”.

Boken betonar även den grundläggande människosynen och individens särart, vilket ju är viktigt i dessa dagar av tilltagande invandrarfientligheter och nymornade nynazister. Människan ”… måste … etiskt motivera sina ingrepp … annars blir de övergrepp”, som man uttrycker det i boken.

En dimension i vården kring barnet saknas i boken, och det är barnets integritet sett ur ett barnpsykiatriskt perspektiv. Inom denna specialitet kommer hela spektret av barnets ömtåliga situation i dagen. Inte bara de sexuella övergreppen, vilka omsorgsfullt behandlas i ett eget kapitel i boken.

I vårdnadstvister kommer barnet oftast i kläm i en lojalitetskonflikt. Aktören barnet tappas oftast bort gentemot de övriga mycket starkare aktörerna föräldrar respektive eventuella nämndemän. I samband med tonåringarnas frigörelseprocess uppkommer många situationer, vilka barnpsykiatern är väl bevandrad i, där integriteten ofta kan bli kränkt. Där behöver inte ingå några livshotande sjukdomar eller somatiska komplikationer.

Vad gäller kapitlet med sexuella övergrepp torde detta även kunna få en spridning till lag- och rådmän i landets olika ”övergreppsteam” för att belysa förmågan att se verkligheten ur barnets synvinkel.

I kapitlet om plötsligt oväntade livshotande tillstånd hos barn poängteras svårigheten av en etisk analys. Detta orsakas dels av tidsbrist, dels av osäkerhet i diagnosticering och prognosticering. Man diskuterar också för- och nackdelar med rutiner. Dessutom tar man upp graden av behandlingsaktivitet och begreppet vårdnivåer utvecklas. Det blir många aktörer med olika intressen att identifiera – barnet,

föräldrarna, sjukvårdspersonalen, samhället. Med de kunskapsramar som ges i boken kan man i sitt dagliga arbete finna nya och fördjupande kunskaper om verkligheten omkring sig och arbetet med barnet blir ännu mer spännande med de nya dimensioner som denna bok ger.

NILS LUNDIN

Barnläkare, Helsingborg