Bibeljubileet

Att det samfund som heter Pro fide et christianismo skulle uppmärksamma 450-årsjubileet av den första tryckta svenska bibeln var väntat, och nu har boken kommit ut som nr 13 i samfundets skriftserie. Det är en också till det yttre anslående volym med talrika illustrationer, flera hämtade från 1541 års bibel, och med Olavus Petris sigill på pärmen.

Innehållet är överdådigt rikt. För första gången har vi fått en allsidig framställning av den svenska bibelns historia från medeltid till nutid. Boken innehåller tjugotre bidrag, som är ordnade under följande huvudrubriker: bibelöversättning i Sverige, ”I begynnelsen fanns Ordet”, Bibeln i historien, Bibeln i språket och litteraturen, Bibeln i kyrkokonst och folkkonst, Bibeln utanför Sverige och Bibeln i nuet. Redaktionen har till arbetet lyckats knyta en högt kvalificerad medarbetarstab, som sörjt för en allsidig belysning av det omfattande ämnet.

Förre universitetskanslern Carl-Gustaf Andren skriver om bibelöversättningsarbetet i det medeltida Sverige och menar, att någon översättning av hela bibeln till svenska har inte funnits. Vad som menas med notisen i kung Magnus Erikssons inventarieförteckning (”en stor bibel på svenska”) återstår då att förklara, men som Andren själv antyder i samband med den fornsvenska pentateukparafrasen kan ”bibel” även betyda en del av bibeln. Christer Åsberg redogör i en lång artikel för Bibelkommissionens mödor med det som blev NT 81 och det pågående arbetet med Gamla testamentet (av vilket vi nyligen fått ännu ett smakprov i volymen Tre bibelböcker med nyöversättningar av 1 Mosebok, Ordspråksboken och Jeremia).

Birger Gerhardsson skriver under rubriken Jesus talade – evangelisterna skrev om evangeliets väg från muntlig till skriftlig tradition. Om den äldsta kristna perikopordningen skriver Per Beskow, och Harald Riesenfeld redogör för grundtexterna som underlag för de svenska översättningarna. Här visas på ett fascinerande sätt de olika svenska översättningarnas textkritiska principer. Den 1773 tillsatta gustavianska kommissionen hade ett synsätt i dessa frågor som låg förbluffande nära nu gällande direktiv. Under 1880-talet skedde i viss mån en återgång till en äldre, mera okritisk syn på grundtexten.

Av de följande bidragen kan jag här nämna endast några. Rätthistorikern Göran Inger skriver om bibeln i juridiken, en utmärkt infallsvinkel för den som vill följa bibelns verkningshistoria på ett socialt plan. Nordisten Lars Wollin behandlar det svenska bibelspråkets historia. En triptyk av artiklar relaterar bibeln till Svenska Akademiens verksamhet – här märks Gunnel Vallquists Att läsa bibeln i kyrkan med en bitvis ganska bister kritik av språket i NT 81. För läsare av Signum är Jean Paillard välkänd som expert på bibeln och nutida litteratur, och samma ämne behandlar han här. Här genomgås några feministiska ”motberättelser” till bibeln och han söker efter förklaringar till det bruk eller snarare missbruk av bibeln, särskilt Gamla testamentet, som moderna författare ibland ägnar sig åt.

Anna Nilsen skriver i en rikt illustrerad artikel om bibeln i svensk kyrkokonst. Det är inte lätt att på ett så begränsat utrymme behandla ett väldigt material; när det gäller medeltida kyrkokonst kan framställningen kompletteras med Mereth Lindgrens artikel Bilden i den medeltida sockenkyrkan (i: Kyrka och socken i medeltidens Sverige, red. Olle Ferm, Studier till det medeltida Sverige 5, 1991).

De båda sista bidragen skall behandla bibeln i nuet. Här skriver Göran Gustafsson om bibelbruket i vårt land och Jan-Arvid Hellström ger oss några reflexioner kring bibeln i data- och kommunikationssamhället. Boken avslutas med ett personregister.

Se där något av innehållet i en bok om den bok som har kallats mera vördad än läst (Signums ledare nr 7 i år). En jubileumsvolym av detta slag stimulerar i sig knappast bibelläsningen, men den kan vara en värdefull hjälp för den som vill veta mer om bibelns väg genom historien. Och det är värdefullt nog.