Barnets människovärde

Den 20 november 1989 antog FN:s generalförsamling enhälligt Konventionen om barnets rättigheter. Därmed har barnen, som utgör hälften av jordens befolkning, för första gången i historien fått en specifik rättslig ställning och därmed ett eget rättsskydd.

Barnkonventionen har inte någon längre historia bakom sig. FN:s generalförsamling antog visserligen redan 1959 en deklaration om barnets rättigheter vilket var ett stort steg åt rätt håll. En deklaration är emellertid inte mer än moraliskt förpliktande. Den har inga rättsligt bindande följder för enskilda stater.

Ett rättsligt värn

Med den nya konventionen ville man säkra barnets rättsliga ställning. Det var därför som FN 1978 gav kommissionen om de mänskliga rättigheterna i uppdrag att tillsammans med sina andra organ (t ex Unesco och Unicef) och representanter för de stora världsreligionerna utarbeta förslag till en barnkonvention. När den nu har antagits av FN:s generalförsamling måste minst 20 länders parlament ratificera den för att den skall bli internationell rätt. Sveriges riksdag väntas underteckna konventionen i vår.

Många av konventionens femtiosex paragrafer ter sig inte särskilt överraskande för vårt rättsmedvetande. Förbud mot aga och mot alla former av diskriminering, rätt till fysisk integritet och motsvarande förbud mot bl a kvinnlig omskärelse, rätt till gratis skolgång, sjukvård och en nationell identitet, de handikappade barnens rätt till sådan omsorg och uppfostran som befrämjar deras självbestämmande är några hörnstenar i dokumentet. Det är statens plikt att förbjuda sådana arbeten som kan skada barnens hälsa, utbildning och utveckling.

Somliga paragrafer återspeglar subsidiaritetsprincipen som den katolska kyrkan sedan början av 30-talet i skilda sammanhang har formulerat i sin sociallära. Principen innebär att staten har till uppgift att ge stöd åt små sociala enheter, t ex familjen eller föreningar eller församlingar, så att de på egen hand kan fatta sina beslut och uppnå sina mål. Staten skall stödja men inte ersätta eller omintetgöra familjens eller gruppens egen verksamhet. Så säger konventionen att ansvaret att uppfostra barn åligger föräldrarna men att staten skall bistå föräldrarna att fullfölja sin plikt.

Vem är då ett barn? Frågan har med avseende på alla följdfrågor vållat mycket bekymmer och många diskussioner. Enligt konventionens första paragraf är varje mänsklig varelse under arton år ett barn. I inledningen till konventionen finner man en intressant precisering: ”På grund av sin bristande fysiska och intellektuella mognad är barnet både före och efter födelsen i behov av speciell omsorg och rättsligt skydd som tar tillvara dess intressen.” Av diskussionerna framgår att man inte kunde enas om en viss tidpunkt före födelsen från vilken rättsskyddet skulle träda i kraft. Men att barnet existerar både före och efter födelsen och därför skall betraktas och behandlas som ett rättssubjekt tycks vara ett genombrott i de mänskliga rättigheternas historia.

Målkonflikter

Att man är barn fram till 18 år innebär en och annan överraskning för Sverige. Enligt konventionen är staten skyldig att skydda barn mot sexuellt utnyttjande i form av prostitution och medverkan i pornografisk produktion. Svensk lagstiftning tillåter att köpa sexuella tjänster av prostituerade från 15 års ålder. Det är bara straffbart om barnet står i beroendeställning, t ex en elev till en lärare. Dessutom finns det i Sverige ingen åldersgräns för barnpornografi vilket man motiverar med att det är svårt att avgöra åldern på barn som förekommer på bilder i tidningar. Denna motivering har alltså barnkonventionen inte kunnat acceptera. Rädda barnen under ledning av Thomas Hammarberg vill medverka till att ändra den svenska lagstiftningen i enlighet med konventionen.

Sverige kan behöva ändra lagstiftning på en annan känslig punkt. En kollision inträffar nämligen mellan konventionen som säger, att barn inte får skiljas från sina föräldrar (utom i de fall då detta klart gagnar barnet), och den nya svenska utlänningslagen som gör det möjligt att ta båda flyktingföräldrarna i förvar och därmed skilja dem från barnen.

Dessutom skall enligt konventionen barn ha rätt att få vara egen part i rättegångar. Barn får i Sverige inte föra sin egen talan. Det är oftast föräldrarna som representerar dem. Här kan man givetvis ställa frågan om barnkonventionen motverkar sitt eget övergripande syfte att förstärka barnets trygghet och integritet inom familjens ram. Kan förstärkningen av barnets rättsliga ställning komma att driva in en kil mellan barnens avsevärt förstärkta autonomi och föräldrarnas (minskade) auktoritet?

Tillsammans med andra länder försökte Sverige förbjuda rekrytering av barn för militärtjänst. Då satte sig många u-länder på tvären och hotade att bojkotta hela konventionen. I vissa länder skickas barn ut i fält t ex som minröjare. Gränsen blev 15 år, vilket direkt står i strid med konventionens bokstav och anda. Detta har Sverige med stort eftertryck betonat. Av någon anledning har Sverige alltså lättare att svälja sexuellt än militärt våldförande på barn. Är det trots allt mindre synd om flickor än om pojkar?

Ett imposant lagverk

Bortsett från den påtalade bristen är den nya barnkonventionen ett betydande lagverk som på sikt torde få stor genomslagskraft. Den är skriven med djup lidelse för barnets människovärde, den utmärker sig genom etisk medvetenhet och långtgående, om än inte genomgående, rättslig konsekvens. Konventionen riktar uppmärksamheten mot missförhållanden som barn lever under i hela världen och kommer att skapa opinion för deras rättigheter. För att nämna en enda punkt: Det skulle kosta ca 15 miljarder kronor att förse världens barn med de vacciner och mediciner som de inte får i dag men som de skulle behöva för att överleva. Summan är inte större än två procent av u-ländernas militära utgifter.

Det blir följdriktigt svårt att omsätta den vältalighet som barnkonventionen präglas av i verkligheten. Många bestående sociala förändringar börjar emellertid med genomtänkta och välformulerade förslag till färdriktning.

Man får hoppas att Sverige blir ett av de första tjugo länder som ratificerar konventionen.