Benediktinsk vardag

Benedictus Regel har vunnit i popularitet långt utanför klostren. Karl den store, kejsaren över frankerriket på 800-talet, som själv önskade en avskrift av Regula Bene­dicti (RB) var den som, tillsammans med Benedikt av Aniane, bidrog till att göra RB till den i stort sett enda regeln i västerlandet. I en orolig tid, då klostrens frid och harmoni blev en modell för härskare i uppbyggnad av stat och samhälle, såg även människor utanför klos­tren en möjlighet att använda den visdom de fann i RB.

RB har inte upphört att fascinera människor utan­för klostren. Esther de Waal är en av dem som i vår tid upptäckt och fascinerats av RB och som ägnat sig åt dess studium. Hon har skrivit flera böcker om bene­diktinsk spiritualitet. Dessa böcker är delvis frukten av försök att tillsammans med andra under kortare peri­oder, med Regeln som ledning, söka ”benediktinsk er­farenhet”. Att leva med motsägelser är titeln på den för­sta av hennes böcker som översatts till svenska. Boken är välkommen. Det är värdefullt att uttryck för bene­diktinsk spiritualitet också finns på vårt språk.

Boken består av små meditationer över ord i regeln. För det kristna livet och för sökandet av Gud är ingredienser som stillhet och tystnad nödvändiga. Men den frihet som i klostren uttrycks i överlåtelse och lydnad för den som sätter sökandet av Gud i cen­trum, kan lätt, när någon försöker eftersträva den i sitt liv utanför klostret, missförstås av omgivningen och bedömas som utslag av egocentricitet. Boken kan vara en hjälp för människor när det gäller att våga tillåta sig att fylla behovet av ensamhet och tystnad. Första ka­pitlet tar upp RB som en väg till helande och följande kapitel beskriver livet med balansen i spänningen mel­lan motsägelserna: seger – nederlag, svaghet – styrka, liv – död, ljus – mörker, och hur denna balans påver­kar livet med mig själv, med andra och med världen. Den benediktinska måttfullheten innebär inte att vara lagom eller ”måttlig”, utan en radikal väg rakt igenom spänningsfältet. Att bryta upp och samtidigt våga för­bli, våga vänta. I boken förekommer också ordet para­dox, som vidgar betydelsen av ordet motsägelse. Mot­sägelse är inte absolut. Ytterligheterna berör alltid var­andra. I spänningsfältet av betydelse mellan motsägel­se och paradox, mellan å ena sidan accepterande och resignation inför motsägelsen och å andra sidan para­doxens djärva spännvidd, befinner sig boken närmare det förra uttrycket än det senare.

Notapparaten ger intressanta litteraturhänvisning­ar. Det kanske ligger i bokens natur att det inte ska vara helt lätt att finna en fotnot, liksom att förstå vad som i texten är citat. En separat litteraturförteckning hade varit uppskattad.

Esther de Waal, Att leva med motsägelser. Reflexioner över den helige Benedictus Regel.

Övers. av Bengt Högberg. Novum (Bokförlaget libris & Katolska Bokförlaget) 1995. 154 s.