Bernard Lonergan i klart ljus

Den teologiska reflektionen i vår tid har varit påfallande rik. Flera stora teologiska tänkare har visat hur kristen tro kan tolkas och förstås i relation till 1900-talets filosofi och vetenskap. Tyvärr når det internationella konstruktiva teologiska arbetet inte så många i Sverige. Jag blir ofta förskräckt över torftigheten och den intellektuella räddhågan i de svenska kyrkornas teologi liksom av banaliteten i den svenska religionskritiken. Ändå sipprar här och där lite spännande teologi in i Sverige. Två av 1900-talets stora teologer, som knappast alls är lästa här, är Karl Rahner och Bernard Lonergan. Nu har ändå båda blivit föremål för doktorsavhandlingar vid teologiska fakulteten i Uppsala. Kanske är det början på en internationalisering och vitalisering av den teologiska debatten. Här skall jag kommentera boken om Lonergan: Ulf Jonsson, Foundations for Knowing God. Bernard Lonergan’s Foundations for Knowledge of God and the Challenge from Antifoundationalism.

Bernard Lonergan (1904–1984) är en kanadensisk teolog med bakgrund i omfattande filosofiska och matematiska studier. Hans författarskap är mycket stort, men kärnan är nog hans analys av människans kunskapsförmåga. Det är ett filosofiskt arbete som öppnar vägen mot en kunskap om Guds verklighet. En av hans mest betydande böcker heter Insight. Han har också skrivit flera analyser och kommentarer till Thomas av Aquino, och i förstone kan man tro att Lonergan bara reproducerar thomistiska tankar som så många andra teologer försökt göra. Men hans förhållande till traditionen är ett annat och ett som jag tycker är efterföljansvärt. Ulf Jonsson beskriver det så här:”Lonergan argues that a future Thomism has to do analogously what Aquinas did in his days. Just as Aquinas met the big challenge of his time, the renewal of Aristotelian philosophy, and integrated it into his own thought, so contemporary theologians have before themselves the task of assimilating modern culture into contemporary theology” (s. 104).

Lonergan är en svår författare i den meningen att han sammanställer och prövar kombinationer av mycket abstrakta tankar på ett sätt som kräver att läsaren håller hans begrepp och definitioner noga i minnet. Men hans stil är ändå lättillgänglig och man märker tydligt att han har en pedagogisk ambition. Första delen av Ulf Jonssons bok är en presentation av Lonergans filosofi och teologi. Den är både kronologisk och systematisk. Framställningen är skicklig och kompetent. Jonsson återberättar inte Lonergans resonemang utan han klargör dem på ett sätt som visar att han har omfattande filosofiska kunskaper. Det är plågsamt att läsa slappa filosofiska referat där man inte vet om författaren förstår de resonemang som refereras. Men att läsa Jonssons text är en filosofisk njutning. Jag ser presentationen av Lon-e-r-gan som en viktig vetenskaplig insats.

En central del av Lonergans tänkande är det avsnitt av Insight där han vill visa att reflektionen över människans kunskapsförmåga logiskt leder till antagandet av Guds existens. Resonemanget utgår från vår möjlighet att förstå det som finns i världen. Lonergan är kunskapsoptimist och avskyr alla former av vad han kallar ”obskurantism”. Så argumenterar han för att tillvarons begriplighet inte blir möjlig att förklara om vi inte antar att den har sin grund i någon vars insikt genomtränger allt. Det är faktiskt fråga om ett filosofiskt gudsbevis som något påminner om det s.k. kosmologiska beviset. Ulf Jonsson säger att det är en variant av det kosmologiska beviset, men det tycker jag inte riktigt gör rättvisa åt det originella i Lonergans resonemang. Det har redan skrivits mycket om Lonergans gudsbevis, men jag tycker ändå att Ulf Jonsson kunde ha ägnat det lite större energi. Med sin stora analytiska skärpa kunde han tydligare ha lyft fram resonemangets premisser och filosofiska grundförutsättningar. Jag hoppas han kommer tillbaka till detta.

Nu är det inte avhandlingens syfte att stanna vid att ge en presentation av Lonergan. Ulf Jonsson sätter in Lonergans tänkande i en aktuell debatt och driver en speciell tes. Debatten gäller vad som på engelska kallas ”foundationalism” och ”antifoundationalism”. Foundationalism är grovt uttryckt åsikten att vår mänskliga kunskap kan och bör förankras i vissa grundläggande påståenden som har en teoretisk säkerhet. Svårigheterna med en sådan filosofi har påvisats både av analytiska filosofer och inom postmoderna riktningar av mer kontinental filosofi. Jonssons tes är att Lonergan trots att han vill lägga en fast grund för kunskapen inte drabbas av invändningarna mot foundationalism. Man kan rent av hävda att han är antifoundationalist. Skälet är enligt Jonsson att Lonergan inte antar några speciella säkra påståenden som grund för kunskapen utan istället förankrar kunskapen i en process.

Redogörelsen för olika typer av foundationalism och antifoundationalism är som alla andra delar av boken kunnig och saklig även om den inte bygger på originalforskning. Den som vill bekanta sig med debatten får en bra introduktion av Jonsson. Men tesen om Lonergans ställning är det svårt att bli övertygad av. Det framgår av Jonssons egen text att Lonergan bygger sin åskådning på vissa grundläggande påståenden, som t.ex. ”I am a knower”, ”The real is completely intelligible”. Däremot får man en intressant belysning av viktiga drag hos Lonergan genom att han sammanförs med debatten om foundationalism. Greppet är dessutom originellt.

Jag har lärt mig mycket och känt stor tillfredsställelse när jag läst Jonssons eleganta avhandling. Ändå är jag i ett avseende besviken. Författaren gör inte något eget ställningstagande till Lonergans filosofi och teologi. Är Lonergans kunskapsoptimism teologiskt försvarbar? I vilket avseende kan man säga att hans gudsbevis är hållbart? Läsaren vet inte hur Jonsson ställer sig och man får ingen hjälp att komma vidare med ställningstaganden till Lonergans många radikala teorier. Vi behöver sakliga presentationer och analyser sådana som Jonssons bok, men vi behöver också teologer som vågar göra noggranna argumentativa ställningstaganden till vår tids levande livsåskådningsproblem.