Bibeln i färg

Att i våra dagar få människor att bekanta sig med innehållet i bibeln är som bekant inte det lättaste. Synpunkter på Jesu lära eller på vad kristendomen egentligen är föreligger hos många som nogsamt undviker att befatta sig med de texter som den kristna läran bygger på. Inte heller uppfyller många av berättelserna i Gamla Testamentet ens elementära krav på modern moral. Samtidigt är de bibliska framställningarna den ofrånkomliga grunden för europeisk kultur, och för den som vill förstå sig det minsta på litteratur, musik, bildkonst eller liknande är en kunskap om bibeln nödvändig. Vad gör man då för att sockra det beska pillret bibelläsning? Man kan lära av sina föregångare och ta bilderna till hjälp. Större delen av den europeiska konsten efter antikens fall och fram till och med barocken framställer kristna motiv, stundom med ett överdåd av konstnärliga effekter, stundom med en enkelhet som kan vara rörande i sin naivitet. Bruce Bernard har redigerat vad man skulle kunna kalla för Illustrerad Biblisk Läsebok, och där har han gjort en verkligt berömvärd insats.

Praktiskt taget alla viktigare ställen i Gamla och Nya Testamentet samt Apokryferna förekommer i korta avsnitt som illustreras med en – eller flera – bilder ur den europeiska konsten från renässansens början till senaste sekelskiftet. Den konstnärliga kvaliteten är mycket ojämn, vilket hör till charmen i boken; här möts Rembrandts känsloladdade mörker och glättigt exotiska viktorianska planscher på ett uppfriskande och överraskande sätt.

Urvalet bilder är starkt präglat av att det rör sig om en brittisk bok. Vid sidan av många klassiska bibliska bilder – som t ex Leonardos Nattvarden – möter en lång rad teckningar och målningar av engelska konstnärer som man sällan ser återgivna. Här finns det egensinniga geniet Blake, den udda men säreget fascinerande John Martin och t o m atmosfärmåleriets mästare Turner generöst representerade och vid sidan av dem många verk från 1800-talet av målare i den mer omedelbart klatschiga stil som de samtida betraktarna ofta föredrog.

I sin inledning visar Larence Gowing större förståelse för konst än för teologi, en tendens som kan spåras också i bildurvalet där en idémässigt så viktig scen som Abrahams möte med de tre änglarna inte förekommer. Annars är det ett omväxlande och spännande urval, med en viss tonvikt på 1600-talet och särskilt då Rembrandt. Det rör sig om drygt 200 olika konstverk som återges tämligen väl, dock ibland lite för brunmurriga.

Amnet är synnerligen omfattande och Bernard har alltifrån början tvingats begränsa sig. Han tar inte med några statyer och inte heller några verk från 1900-talet utan håller sig till måleri från en period på närmare femhundra år, vilket räcker långt.

Det är svårt att tänka sig en bättre introduktion till bibelns värld av berättelser och gestalter än denna för en modern läsare utan djupare kunskaper, och det är verkligen glädjande och imponerande att Libris har satsat på en så vacker och kunskapsrik bok på detta centrala område inom den europeiska kulturen.