Biblisk törstsläckare

Det har skrivits många böcker om Böckernas bok. Här skall anmälas en ny bok, som definitivt inte är en bok för mycket. Åke Lundqvist har gjort sig känd som essäist och litteraturkritiker, främst i Dagens Nyheter. Hans bok från 1998 om Goethe har hyllats av många. Nu har han gett sig i kast med Gamla testamentet (GT), eller, som han föredrar att kalla denna skriftsamling, med en judisk term: Tanak.

Det är egentligen märkligt att den år 2000 framlagda nyöversättningen av GT inte har fått flera författare att vässa pennan. Här föreligger en fräsch nyöversättning av en text som odiskutabelt tillhör det litterära världsarvet: borde man inte kasta sig över den? Tror man att GT bara innehåller en massa berättelser om krig? Eller har vi rent av blivit blaserade på alla nytolkningar av antika texter (bland vilka Ingvar Björkesons intar en rangplats)?

Så bra att någon har vågat anta utmaningen. Det intressanta med Lundqvist är att han inte med ett ord röjer var han står religiöst. Det gör det särskilt spännande, eftersom han ingalunda nöjer sig med att läsa dessa texter som litterära dokument. Nej, här har vi en författare som är fullt medveten om att han läser ett religiöst dokument och med varje fiber av sin varelse vill göra rättvisa åt detta faktum. Likväl står han inte entydigt i en viss tolkningstradition. Ofta kommer han nära den judiska läsningen (redan namnet Tanak tyder på det), men i så fall är det en mycket liberal läsning, fjärran från den konservativa tradition som dominerar i Sveriges judiska gemenskap.

Under alla förhållanden är det den judiska kanons uppläggning som följs (med ett undantag: Ruts bok behandlas efter Domarboken). Lundqvist försöker inte återberätta böckernas innehåll som Alf Henrikson gör i sin Biblisk historia (1990). Han tar i stället fasta på några viktiga inslag och tankekomplex i de olika böckerna och reflekterar kring dem. Hela tiden beaktas de större sambanden, och inte sällan framställs Tanak som nära nog ett besjälat väsen. Texternas verkningshistoria inom judendomen, kristendomen och islam ägnas däremot mindre uppmärksamhet.

Genomgående används Bibel 2000. Inte sällan presenterar författaren en alternativ översättning, som sägs vara mera ”ordagrann”. Liksom i predikningar är sådana upplysningar i regel helt ointressanta och ibland vilseledande. Översättarna är naturligtvis fullt medvetna om vad som egentligen står i grundtexten, men det är snarast regel att en litterär återgivning inte kan förmedla den information som texten vill ge. Därtill kommer att Lundqvists hebreiska anmärkningar nästan alltid innehåller något fel. I regel endast mindre fel, men ändå märkliga – de hade lätt kunnat elimineras av någon sakkunnig hebraist.

Detta är emellertid petitesser. I det stora hela har han gett oss en förträfflig inledning till GT. Den utförliga litteraturlistan visar att Lundqvist är väl inläst på den nya och relevanta litteraturen. De kommentarer som fälls i anslutning till citaten är välbalanserade. Jag har egentligen endast en invändning. De deuterokanoniska böckerna är inte med. Det kan visserligen sägas vara en följd av att de inte ingår i den judiska kanon som den nu är reglerad. Men de har bevisligen ingått i den grekisktalande judenhetens heliga skrifter, och bokens omslag prydes av två vackra muralmålningar från den berömda synagogan i Dura Europos, som var en exponent för just denna judenhet. Även i övrigt finns det vissa luckor, så till exempel får Hesekiel inte den plats som han borde få (bl.a. med hänvisning till den judiska mystiken).

Bokens titel kan tyckas märklig, men är ett välfunnet citat från Jer 14:6. I denna bok kan båda vilda och tama åsnor släcka sin törst.