Bilder ur svensk kyrkohistoria

1978 disputerade Bengt Holmberg vid Lunds universitets teologiska fakultet på en avhandling i Nya testamentets exegetik med titeln Paul and Power. För några år sedan var Bengt Holmberg huvudförslagsställare då Erik Petren kallades till att bli hedersdoktor vid Lunds universitets teologiska fakultet. Nu har Erik Petren utkommit med en bok betitlad Kyrka och makt. Bilder ursvensk kyrkohistoria – tillägnad samma fakultet som tack för hedern.

Det finns förmodligen inget yttre samband mellan de båda maktböckerna – även om författarna tillhör samma kyrkliga riktning inom Svenska kyrkan. Erik Petren är skolman och har under många år varit lektor i pedagogik i Gävle. Han har dessutom innehaft många uppdrag på olika nivåer i Svenska kyrkan. Både hans teoretiska insikter och hans praktiska erfarenheter har gjort honom väl skickad att skriva en bok av detta slag.

Undertiteln är något missvisande. ”Bilder” kan föra tanken till en snabbt förbiglidande rad av impressioner, men i själva verket är denna bok en sammanhängande, initierad och välskriven svensk kyrkohistoria. Författaren säger i efterskriften att den inte har några vetenskapliga ambitioner, och frånvaron av både noter och litteraturhänvisningar tyder på det. Men därmed är ingalunda sagt att den är ovetenskaplig; tvärtom vittnar snart sagt varje sida om en stor beläsenhet i både källmaterial och sekundärlitteratur.

Avsikten har dock inte varit att skriva en vanlig kyrkohistoria. Redan titeln vittnar om perspektivet: kyrkan i samhällskontexten. Men detta perspektiv har inte fattats snävt. Just för att kyrkans relation till

makten (alltså inte enbart staten) allsidigt skall kunna belysas, måste även kyrkans inre utveckling skildras.

En socialhistoriker av något äldre skola skulle måhända inte bli nöjd, ty här sätts sökarljuset på individerna. Det är i dem som författaren primärt ser historiens aktörer, och med rader av välfunna citat låter han dem träda fram inför vår blick. Några skildras utförligare än andra. Att den heliga Birgitta bestås en hedersplats är med tanke på hennes oavlåtliga kritik av just maktens representanter fullt förståeligt. Mindre givande i detta sammanhang är Henrik Schartau, men att hans teologiska och än mer pastorala framtoning står författarens hjärta nära blir tydligt. Samma sak gäller om Gottfrid Billing. Man märker att det är en lundensare i förskingringen som har skrivit boken.

Petren har en märklig förmåga att göra träffande iakttagelser inte minst genom att kunna konstatera ett inre samband mellan händelser, som i övrigt verkar vara helt olika. Även när ett konventionellt perspektiv anläggs – t ex beträffande medeltidens triangeldrama mellan ättesamhället, kungamakten och kyrkan – så vinns nya och tänkvärda synpunkter. Med intresse läser man den brett upplagda skildringen av 1500-talets händelser, som knappast har någon motsvarighet på svenskt språk. ”Talet om rättfärdiggörelse genom en personlig tro kastade människan ut ur tryggheten och lämnade henne ensam och oskyddad. Det som för munken Martin Luther hade varit en befrielse ur en omöjlig tvångssituation blev för svenska bönder bara skrämmande.”

Klart avvisas tanken på att det skulle ha legat något folkligt önskemål bakom reformationen. Och när det gäller lagstiftningen under 1600-talets början heter det: ”Den svenska hållningen mot katoliker under 1600-talets förra del uppvisade alla de typiska dragen i en revolutionär regims intolerans mot revolutionens fiender.” Den legitime kungen hette ju Sigismund och satt i Polen. Om honom heter det: ”I jämförelse med Gustav Vasa, Sturarna och många av sina samtida var den fromme katoliken Sigismund en samvetsöm person.”

En utförlig skildring bestås pietismens uppkomst och utveckling på 1700-talet. Även frågor om kyrkliga böckers tillkomst och antagande ägnas brett utrymme. När vi kommer till 1800-talets senare hälft börjar framställningen att stramas åt, och än mer sker det för 1900-talet. Det är beklagligt och något förvånande med tanke på den debattglade och orädde författaren. Visserligen tecknas den demokratiskt styrda folkkyrkans dilemma med all tydlighet, och de historiska rottrådarna (bl a till Viktor Rydberg) uppvisas, men i någon mån har luften gått ur framställningen. Det vimlar också av namn som vi i övrigt inte får veta något om. Och nog skulle man gärna har velat få författarens syn på den högkyrkliga rörelsens framväxt med dess profilerade åsikter i fråga om kyrkans förhållande till makten! Men återigen blir det endast några namn. Kanske författaren menar att

Bengt Ingmar Kihlströms nyligen utkomna bok här är tillfyllest. Här saknas flera namn, som hade kunnat påvisa högkyrklighetens förhållande till den samtida universitetsteologin, t ex Anton Fridrichsen, Harald Riesenfeld och – märkligt nog med tanke på Petrens lundensiska härkomst – Hugo Ödeberg (som för övrigt om någon hade en bestämd åsikt om kyrkans förhållande till makten).

Att det grundläggande perspektivet är Svenska kyrkans är inte förunderligt med tanke på Petrens livslånga engagemang i just denna kyrka. Den katolska kyrkan och olika frikyrkor nämns några gånger i periferin och då mest om de varit relaterade till den politiska makten (t ex P. P. Waldenström som riksdagsman).

Denna bok skulle mycket väl kunna funger som kursbok. Därmed är också sagt att den egentligen är ganska okontroversiell. De flesta både inom och utanför Svenska kyrkan bör kunna hålla med om det mesta som sägs här. Jag hade väntat mig rätt mycket mer frispråkighet särskilt för vårt eget sekel. Att det är en erfaren pedagog som för ordet märks på den klara stilen. Personregister finns, men, som sagt, inga litteraaturhänvisningar.