Det heliga ryssland

Rysk ortodox fromhet för kanske vår tanke till 1800-talets romaner: Dostojevski, starjets Sosima, ikoner svärtade av vaxljusens lågor, skäggiga eremiter och munkar på vandring längs vägarna, heligt lidande och medlidande ibland fattiga, fångar och förtryckta. En främmande värld på gott och ont som till slut utplånades av revolutionen. Trodde vi, ja.

I dag fylls katedraler och kyrkor på nytt av sammanpackade människomassor, lamporna tänds framför ikonerna, och president Boris Jeltsin har setts i mängden med brinnande ljus i handen, omgiven av biskopar i full skrud. Valamo kloster i Ladoga befolkas åter av munkar. De gamla babusjkorna i sina svarta hucklen blev inte den sista ortodoxa generationen, för i dag söker många unga sin förlorade ryska identitet. En till synes förlorad värld träder i dagen och är sig märkvärdigt lik sedan förr.

En levande bild av denna ryska religiositet, så som den såg ut för hundra år sedan, finns nu på svenska i Ivan Shmeljovs charmerande ”Pilgrimsresan”, skriven 1930-1931. Sommaren 1879, då författaren var sex år gammal, fick han följa med sin far och några andra på en liten pilgrimsfärd till det berömda Treenighetsklostret i Zagorsk. Det ligger sju mil norr om Moskva och här finns den helige Sergijs reliker sedan 1300-talet.

Boken är fylld av upplevelser och intryck som säkert bygger på åratals erfarenheter men som här koncentreras till några få dagar. Det lilla sällskapet går till fots med en hästkärra till hjälp, de tar god tid på sig och stannar ofta till för att vila eller umgås. Längs vägen möter de alla slags människor, fromma pilgrimer, rika och fattiga, heliga dårar och ogudaktiga fyllerister. Man hjälper varandra, man grälar och tröstar, och stämningen växlar mellan uppsluppenhet och allvar, allt sett med barnets nyfikna blick. Överallt är religionen närvarande men som en del av det vardagliga livsmönstret. Man sjunger psalmer, välsignar och smörjer sig med helig olja lika naturligt som man köper piroger eller bjuder på vodka. Det viktiga är vad som är ”bra för själen”, vare sig man lägger sig i gräset under slåttern eller fastar och späker sig med törnen och nässlor. I allt finns en mänsklig värme och humor som fyller en med saknad. Den unge och rosige kringelbagaren Fedja tar allt på stort allvar. Han ger bort sina stövlar och traskar vidare barfota. Han vill stanna i klostret som munk men skickas hem av den helige starjetsen Varnava. ”Baka du kringlor åt dina barn i stället”, säger starjetsen, för han vet ju vad som är bäst för Fedjas själ. Det är en förbryllande och förtrollande värld som öppnar sig, människor som beter sig så annorlunda och ändå kommer oss så nära. Hur mycket av detta som lever vidare i dagens Ryssland är något man gärna vill veta.

Boken är illustrerad med gamla och intressanta foton av kyrkor och folkliv.