Ekonomi och religion på medeltiden

”En av Frankrikes mest välkända annales-historiker är Jacques Le Goff. Med Ockraren och döden introduceras han nu på den svenska bokmarknaden.” Så presenterar Zelos-förlag en liten nyutkommen bok på omslaget.

Helt okänd torde Le Goff inte vara för Signums läsekrets. 1984 skrev Lennart Ejerfeldt en ingående religionshistorisk presentation av le Goffs stora verk om ”skärseldens födelse” (La Nasrsance du Purgatoire) som tillsammans med några reservationer från min sida publicerades i Signum nr 10/1984. Den svenska titeln på den nya boken återger inte exakt författarens egentliga intention. Den franska originalupplagan heter La Bourse et la vie, Penningpungen och livet. Tyngdpunkten ligger alltså inte på döden utan på livet. Boken belyser förhållandet mellan ekonomi och religion på medeltiden utifrån det konkreta problemet med ocker och kyrkans på flera koncilier upprepade förbud mot ocker. Le Goff påpekar riktigt: ockret kom på medeltiden på något sätt att bli den avgörande kraften till ”kapitalismens förlossning”.

På 1200-talet är ockret ett av de stora problemen. Kristenheten går mot en kulmination i den kraftiga ekonomiska utveckling som börjar omkring år 1000. Penningekonomin håller på att utvecklas. Författaren ger en färgstark bild av den uppgörelse, som sammanhänger med övergången från ett ekonomiskt system som bygger på byteshandel till ett samhällssystem där kapital börjar spela en roll i produktionen, där alltså ett slags förkapitalistiskt system utvecklas.

Men enligt Le Goff sätts därmed gamla kristna värden på spel och han frågar sig: Hur kan en religion, som traditionellt ser en motsats mellan Gud och pengar – ”Ni kan inte tjäna Gud och mammon” (Matt 6:24) – rättfärdiga rikedomen, än mindre den oärligt åtkomna rikedomen? ”Striden gällde legitimeringen av tillåten profit som måste skiljas från otillåtet ocker.”

Le Goff har emellertid en särskild infallsvinkel i sin framställning. Hans intresse gäller inte främst det nya ekonomiska system som håller på att utformas, utan snarare själve ockraren i hans sociala relationer, handlingar och värderingar. Han utför alltså en kulturell och psykologisk analys av ockraren i medeltidens religiösa och sociala värld och påvisar därmed även en förändring av uppfattningen om synd och botgöring. ”Från slutet av 1000-talet till början av 1200-talet ändras uppfattningen om synd och botgöring, den förandligas, blir innerligare. Hädanefter mäts syndens farlighet efter syndarens avsikt. Man måste alltså efterforska om avsikten var god eller ond … Detta får till resultat en omfattande förändring av biktpraxis. Från att ha varit kollektiv och offentlig, sällsynt förekommande och förbehållen de grövsta synderna går bikten nu från mun till öra, den blir individuell och privat, allomfattande och relativt vanlig.” Konsekvensen för den ockrare som är obotfärdig och inte vill lämna från sig sin börs är fördömelse och han förvägras även en kristen begravning.

Le Goff målar en drastisk bild av ockraren inte i första hand utifrån officiella dokument, utan med hjälp av två andra typer av mera livsnära källmaterial: medeltida handböcker för biktfäder och s.k. exempla hos medeltida författare, d.v.s. korta berättelser som vanligtvis ingick i predikan. Dessa källor förmedlar en levande bild av ockrarens egentliga dilemma: Måste han släppa sin börs ifrån sig för att frälsas, eller kan han finna något sätt att behålla både pengarna och livet, d.v.s. det eviga livet? ”Här är ockrarens stora kamp mellan rikedom och paradis, pengar och helvete.”

För att belysa detta dilemma tar Le Goff återigen upp den tes som han utvecklat i sitt stora verk La Naissance du Purgatoire: uppkomsten av ett nytt ställe, en ”tredje ort” i dödsriket, skärselden, som enligt honom uppstod i det västerländska trosmedvetandet i slutet av 1100-talet. Skärselden länder inte bara till den privata själens räddning för ockraren, menar Le Goff, utan blir också en faktor för samhällets ekonomiska utveckling mot kapitalismen. Hans slutsats är därför: ”Det som håller ockrarna kvar på tröskeln till kapitalismen är inte de jordiska konsekvenserna av kyrkans fördömande av ockret, utan det är deras fruktan, deras ångestfyllda fruktan för helvetet. I ett samhälle där varje samvete är ett religiöst samvete, är hindren först – eller sist – religiösa. Men hoppet om att undkomma helvetet tack vare skärselden tillät ockrarna att få ekonomin och samhället under 1200-talet att avancera mot kapitalismen.”

Le Goff ger i sina arbeten prov på en häpnadsväckande religionshistorisk lärdom. Hans framställningar vittnar dessutom om en sådan litterär skicklighet att dessa eljest ganska fackvetenskapliga verk blir lättlästa, ja t.o.m. spännande. De reservationer inför Le Goffs uppfattning om skärseldens medeltida ursprung som återfinns i ställningstagandet till hans tidigare verk, La Naissance du Purgatoire, har relevans även för bedömningen av Ockraren och döden. Slutledningen och det perspektiv Le Goff anlägger när han talar om ockrarens dilemma i kampen mellan rikedom och paradis, pengar och helvete, kräver därför en viss korrigering när han beskriver hur ”skärseldens födelse” blev ockrarens räddning och ekonomins och samhällets drivfjäder mot kapitalismen. Trots många intressanta och överraskande iakttagelser om ekonomi och religion på medeltiden och dess religiösa och sociala värld är denna slutledning knappast övertygande.