För snart 100 år sedan, 1908, tog fader Paul Wattson (1863–1940) initiativ till en ”böneoktav” för kristen enhet 18–25 januari. Wattson, som var anglikansk präst och en av grundarna av Society of the Atonement i Graymoor (Garrison, New York), konverterade kort därefter till katolska kyrkan. Tidpunkten för oktaven valdes utifrån det katolska kalendariet. Den 18 januari firade man vid denna tid Petri stol och den 25 januari firades – liksom nu – Paulus omvändelse. 2008 års Bönevecka för kristen enhet högtidlighåller detta 100-årsjubileum. Som tema har man valt Be ständigt från 1 Thess 5:17 och materialet har sammanställts av ekumeniska organisationer i New York där det hela började.
På 1930-talet gav abbé Paul Couturier i Lyon, Frankrike, böneoktaven en delvis ny inriktning. Han behöll tidpunkten men ändrade terminologin till ”Universella böneveckan för kristen enhet”. Om Wattsons tanke med böneoktaven främst var att andra kyrkor skulle återförenas med den romersk-katolska, hade Couturier en öppnare och mer ekumenisk intention. Hans idé var att människor runtom i världen under denna vecka skulle be om enhet på det sätt Gud vill och vid den tidpunkt han vill. Inspirationen var förstås Kristi bön om enhet för att världen skall tro (Joh 17:21). Couturier blev en enhetens pionjär och skapade i Lyon ett centrum för den andliga ekumeniken (spiritual ecumenism). Där sammanställdes bönehäftet, som skickades ut till stora delar av världen.
På 1920-talet började Faith and Order-kommissionen inom Kyrkornas Världsråd ge anvisningar för en liknande bönevecka. I och med Andra Vatikankonciliet öppnades vägen för ett katolskt samarbete med Faith and Order. Exakt 60 år efter Wattsons initiativ, 1968, kunde kyrkorna runt om i världen för första gången motta frukten av detta samarbete i form av ett gemensamt material för Böneveckan för kristen enhet.
Kardinal Walter Kaspers bok A Handbook of Spiritual Ecumenism, som utkom i början av 2007, aktualiserar ytterligare den andliga ekumeniken och uppmaningarna därtill i Andra Vatikankonciliets ekumenikdekret Unitatis redintegratio. En viktig punkt däri, som ofta framhölls av Johannes Paulus II, är ”hjärtats omvändelse”. Enligt katolsk syn är den andliga ekumeniken själen i hela den ekumeniska rörelsen.
Som det står i introduktionen till Böneveckan för 2008 kan kristen enhet aldrig åstadkommas bara genom mänskliga ansträngningar, eftersom den är ett verk av den helige Ande. Men med bönens hjälp kan vi göra oss beredda att ta emot enheten som en Andens gåva.
”Andlig ekumenik leder till ett utbyte av andliga gåvor, så att det som saknas i en tradition kompletteras med det den behöver. Detta gör det möjligt för oss att gå bortom samfundsetiketterna till alla goda gåvors Givare. Det remarkabla med bön är att det första som påverkas är vi själva. Våra egna sinnen och hjärtan formas av bönen när vi försöker översätta bönen i handling, det sanna provet på dess äkthet. Andlig ekumenik leder till ett helande av minnen. Vi konfronterar de svåra händelser i det förflutna som givit upphov till skilda tolkningar av vad som hänt och varför. Det leder till att vi kan överskrida de gränser som skilt oss åt.” (Ur Introduktion till temat för Böneveckan 2008)
Motivation och attityd spelar stor roll i det ekumeniska arbetet vid sidan av de rent teologiska faktorerna. Om öppenheten för den andres tradition och synsätt saknas kommer man inte heller långt i ett teologiskt samtal. Det finns därför all anledning att åter aktualisera de ekumeniska pionjärernas visioner om bönen om enhet som drivkraften i allt ekumeniskt arbete, särskilt idag då nya skiljelinjer uppstått som går tvärs igenom kyrkorna, inte bara mellan dem.
kå
Materialet för 2008 års Bönevecka för kristen enhet inklusive kommentarer finns att hämta på Sveriges Kristna Råds hemsida: www.skr.org