Braws släktresa en besvikelse

Under pseudonymen F. J. Nordstedt publicerade Christian Braw, präst i Svenska kyrkan och docent vid Åbo akademi, från 1970-talet och framåt ett antal romaner. På senare år har han under eget namn återupptagit det skönlitterära författarskapet, som tidvis legat nere. Den nu anmälda boken är den tredje romanen om familjen Sandman. Den ansluter fritt till romanerna Till minnet (1991) och Vid tidens hjärta (2001).

Scenen i den nya boken är en släktresa med buss genom Småland. Släkten Sandman upplever sin historia genom att besöka ett antal platser under sommaren. Resan organiseras av f.d. länsrådet Nils Sandman och som ett slags kaplan medföljer en släkting som läser teologi i Uppsala. Till följd av sin uppfattning i ämbetsfrågan har denne små utsikter att kunna bli präst. Bussen de åker med tillhör en familj i släkten. Många namn figurerar och även en amerikansk och en tysk förgrening är representerade. En namnförteckning och en släkttavla förtydligar.

Som i tidigare böcker visar Braw sin stora berättarkonst. I resan finns ett embryo till en berättelse med motiv från släktens 1600-talshistoria inlagd som en roman i romanen. Trådar leder tillbaka till författarens tyska trilogi med godset Sauerhof. Boken har inslag av nyckelroman och åtminstone en av personerna är lätt att identifiera för den initierade. Vissa bifigurer lever och är verksamma under sina riktiga namn.

Men, ack, det blir för mycket av det hela. De viktiga tankar och de fängslande männi-skoöden som dyker upp drunknar hjälplöst i myllret av gestalter. Inga vilopunkter finns, och av den episka bredden i den tyska trilogin finns här inget kvar. Stämningen är närmast andfådd. Vissa teman känns igen från tidigare böcker, främst fascinationen inför det militära. Den svenska försvarsmakten ses som något av ett paradis jämfört med förfallet inom Svenska kyrkan. Författarens kyrkliga ideal tycks finnas under 1600-talet. Några intressanta ansatser till ett närmast socialrealistiskt reportage fullföljs inte.

Det är beklagligt att ett så givande uppslag som släktresan faktiskt är, inte har resulterat i något bättre. Romanen är ingalunda dålig, men överlastad, och de personer som får mest utrymme ger delvis intryck av att vara klichéer. Med sina förutsättningar borde Braw ha kunnat göra något bättre.