Religionernas ansvar för människan

Det gläder mig att i år återigen få sända en kort hälsning med anledning av er diwalifest, den högtid som ni firar enligt er vördnadsbjudande religiösa tradition. Jag vet att just denna fest för många hinduer – bland alla andra högtider som ni firar under året – intar en särskild plats och att den har en djup religiös innebörd för er och era familjer. Diwali är en anledning för många familjer att komma samman och vördnadsfullt utföra de riter som är påbjudna enligt er uråldriga dharma. Jag sänder därför de bästa välgångsönskningar till alla familjer och till var och en av er.

Religiösa fester bjuder oss inte bara att förnya och stärka vår tro på Gud, det allra Högsta Goda för alla människor, och att förnya våra relationer med varandra, utan dessa fester uppmanar oss också att återupptäcka och på ett respektfullt sätt bekräfta och tappert försvara vår egen värdighet och den värdighet som varje person äger i egenskap av att vara en av Gud skapad varelse, en människa. Jag har alltid imponerats av att vissa hinduer vid diwali tar tillfället i akt och anstränger sig till det yttersta att åstadkomma försoning inom familjen och med grannar, vänner och bekanta. Skulle inte katoliker och hinduer uppbjuda sina krafter för att få till stånd än mer försoning och en än mer varaktig fred i våra städer och byar, ja, faktiskt i alla länder och i hela världen?

Att älska Gud och att älska sin nästa är själva kärnan i den kristna tron. Som reli-giös ledare skulle jag förlora all trovärdighet om jag tillät att denna fundamentala sanning fördunklades. Vittnar inte era olika hinduiska traditioner (sampradaya) vältaligt inte bara om Guds kärlek till oss och om vår kärlek till Gud, utan också om den kärlek som vi människor måste hysa för varandra? Varje människas värde utgår från Gud, alltings skapare. Att främja, skydda och försvara denna värdighet hör med nödvändighet till alla troendes liv. Firandet av festen ger oss anledning till djup eftertanke, eftersom den hinduiska traditionen visar oss hur ljus besegrar mörker, hur godhet segrar över ondska och hur hat förvandlas till kärlek genom förlåtelse.

Vad kan vi kristna och ni hinduer göra för att tillsammans främja och skydda den mänskliga personens värdighet? Innebär inte en försyndelse mot en enda människa, som sker i religionens namn, ett vanhelgande av en hel religiös tradition? Varken hinduismens dharma eller den kristna tron lär ut hat, förakt eller brist på respekt för andra. Hat eller bristande respekt som utövas av troende människor misskrediterar religionen och dess roll i samhället. Men ju mer vi engagerar oss för att främja varje människas värdighet, desto mer blir våra religiösa traditioner trovärdiga i andras ögon.

Ni är ytterst välkomna med förslag om hur detta skall åstadkommas. De kan lämnas direkt till Påvliga rådet för interreligiös dialog, till kurians avdelning för relationer med människor från andra religiösa traditioner eller till lokala kyrkliga ledare eller medlemmar av den katolska kyrkan i er närhet. Låt oss samlas för att ta del av våra gemensamma bekymmer och verkligen bemöda oss om att lyssna uppmärksamt på varandra. Låt oss vara ärliga och medvetna om vårt eget ansvar inför de alternativ som står till buds för att lösa de trängande problem som världen av idag står inför.

Kära hinduiska vänner, måtte ni, era familjer, vänner och även okända människor som finns bland er få uppleva glädje, fred, klarhet och ljus när ni firar diwali som symboliseras av otaliga ljuslågor, deepavali, som belyser ert firande.

Översättning: Anna Maria Hodacs