Min kära Marie-Anne! Du har under alla dessa år varit en oerhört kompetent vägvisare genom livet. Det är som om du hade tagit oss vid handen för att leda oss tillbaka till de sjuka, de politiska flyktingarna, till alla lidande på jorden, till människorna på skuggsidan. Just när du själv behövde vår hjälp för att finna vägen har du visat oss vägen. Du har lagt dig själv i våra händer och därmed allt lidande i världen. Och det var, när allt kommer omkring, en underbar gåva. Du har lärt oss se, att det oskyldiga lidandet finns mitt ibland oss, påtagligt, utanför vår egen dörr. Vårt anspråk på namnet människa kan vi inte upprätthålla bara genom vår blotta existens, utan framför allt i den utsträckning som vi svarar på Guds kallelse. Alla dessa människor, som i likhet med dig är uteslutna ur den mänskliga gemenskapen, har nu riktat sin blick mot oss och ställer samma fråga till oss som du: Vad tycker du om mig?
Måttstocken för vår egen hälsa är det sätt på vilket vi försöker komma till rätta med den olycka som tränger sig på oss från alla sidor, detta är domen över oss. Vår egen inställning till det oskyldiga lidandet är det som bestämmer vårt personliga värde, det är måttet på vår ”livskvalitet” och vårt samhälles värde. Jag behöver väl inte säga, att detta oskyldiga lidande för alltid kommer att förbli en hemlighet, ett mysterium. Den kanske största tjänst som du, min kära Marie-Anne, har gjort oss är denna: att vi genom dig i varje ögonblick av vårt liv påmindes om, att livet är något som ytterst övergår varje försök till rationell analys. Vilka svar som vetenskapen än har till reds om livets längd och kvalitet, så kommer det alltid att bestå en hemlighetsfull zon omkring människorna och i människorna. Det är möjligt att vi förtränger den i våra tankar, men vi kan inte avskaffa den ur tillvaron. Bara det faktum att det mitt ibland oss lever män, kvinnor och barn – låt vara i skymundan – som är annorlunda än andra människor och därför utsätts för orättvisor och fördomar, bara detta faktum är ett ovedersägligt bevis på att det förhåller sig så. Och det kommer alltid att vara så, oföränderligt och obegripligt.