Brittisk katolicism

Den 24 augusti 1987 fick Stockholms katolska stift för första gången en biskop härstammande från England, då William Kenney vigdes till hjälpbiskop. Bland dem som deltog i vigningen var ärkebiskopen av Birmingham, Maurice Couve de Murville, från vilkens stift den nye biskopen kommer. Det kan med anledning härav vara lämpligt att anmäla ett par nyutkomna böcker, av vilka den ena skildrar den katolska kyrkans historia i England efter reformationen, och den andra är ett försök att presentera den katolska tron för moderna läsare i England.

I sin bok Roman Catholicism in England from the Elizabethan settlement to the Second Vatican Council (1985) ger oss Edward Norman (dean of Peterhouse, Cambridge) en behändig och lättläst framställning av den katolska kyrkans historia i England under de senaste 400 åren. En svensk läsare känner igen åtskilligt från vår egen historia. I båda länderna var den katolska kyrkan under dessa århundraden en minoritet, ofta misstänkt för politiskt undergrävande verksamhet och ofta förföljd, ibland till blods. Norman redogör för de olika strafflagarna under 1500- och 1600-talen, hur präster fick gömmas i s k prästhål och hur blotta närvaron av präster i landet förklarades olaglig 1585. Bortsett från London och ett par andra större städer blev den katolska befolkningen snart reducerad till ett antal adliga familjer på landsbygden – ett faktum som skulle påverka kyrkans historia ända fram till 1800-talets invandring av irländsk arbetskraft. Denna kyrka var nästan helt isolerad från den kontinentala kyrkans utveckling från Tridentinum och framåt, och kom att uppvisa många ålderdomliga och intressanta särdrag.

Men det finns också skillnader i förhållande till Sverige. Här lyckades man nästan helt utplåna den katolska kyrkan, som fram till 1800-talets början i praktiken var reducerad till ambassadkapellen i Stockholm. I Sverige var från 1593 själva bekännelsen till den katolska tron en olaglig handling, vilket inte var fallet i England. Där fanns det under hela den här behandlade perioden en inte så alldeles obetydlig minoritet av katoliker – en folkräkning 1768 uppgav antalet till c:a 70 000, men Norman menar att det verkliga antalet låg omkring 80 000. Vid slutet av 1600-talet fanns det c:a 300 präster i England, hundra år senare c:a 400. Även med hänsyn tagen till skillnaden i folkmängd, visar siffror som dessa att förhållandena var helt andra i Sverige. Existensen av stora protestantiska grupper utanför den anglikanska kyrkan gjorde även, att England aldrig har varit ett så religiöst enhetligt land som Sverige har varit.Ytterligare en skillnad är, att flera regenter i England har haft en välvillig inställning till den katolska kyrkan. Karl II konverterade vid slutet av sitt liv, Jakob II var katolik redan då han besteg tronen. Detta hade inte varit möjligt i Sverige. Karl I:s drottning Henrietta Maria medförde vid sin ankomst till London en biskop och 27 präster; efter påtryckningar från parlamentet reducerades deras antal till tolv.

När vi kommer längre fram i tiden och hierarkin så småningom återupprättas 1850 är katolikerna sedan ett par decennier emanciperade. Detta betydde dock inte att de blev integrerade i det engelska samhället, och No popery-propagandan var ännu ett tacksamt arbetsfält. Norman skildrar ganska utförligt kardinalerna på 1800-talet: Wiseman, Manning, Vaughan och Bourne (från 1903). Hans porträtt av Wiseman är målat i ganska mörka färger, med Manning – ultramontanismens store banerförare – får en mera positiv skildring. Detta är något förvånande, och här kan Normans skildring kompletteras med Derek Holmes i More Roman than Rome: English catholicism in the nineteenth century (1978). Wiseman var ingen briljant tänkare som Newman och ingen social reformator som Manning, men betydde säkert mycket för att göra den katolska kyrkan accepterad i England vid denna tid.

1900-talet får en mera översiktlig framställning fram t o m 1950-talet. Som helhet betraktad ger denna bok en utmärkt bild av engelsk kyrkohistoria, och på det begränsade sidantalet (130 s) har förf. fått med en mängd av information. Norman verkar i Cambridge. Balansen fordrar att författaren till nästa bok bor i Oxford, vilket också är fallet. Roderick Strange är katolsk studentpräst i Oxford och har dokumenterat sig som en framstående kännare av 1800-talets teologi med en avhandling om John Henry Newman. Hans bok The Catholic faith (1986) är framvuxen ur föredrag hållna inför studenter. Det förklarar stilen, som är personlig, ledig och livfull.

Dispositionen är intressant. Strange börjar med att tala om trons väsen, går så över till Kristus och fortsätter med kyrkan, sakramenten, etiken, det eviga livet och Maria. Allra sist kommer kapitlet om treenigheten. Någon läsare kanske erinras om hur Schleiermacher förvisade treenighetsläran till ett appendix i sin dogmatik, men det är alls inte av någon ringaktning mot ”dogmernas krona” som författaren har gjort detta arrangemang. Snarare är det för att just kröna framställningen.

Det är intressant att jämföra Stranges bok med en liknande svensk bok, Trosmeditation av Anders Arborelius, som anmäldes i Signum nr 6 s 201. De har samma mål: att presentera den katolska tron utan tyngande vetenskaplig apparat, och båda lyckas. På många sätt är de också olika. Hos Strange anar man hela tiden det akademiska auditoriet. Tänkta invändnmgar (som studenter kan förmodas ha) tas upp och bemötes, analogier, anekdoter och personliga upplevelser berikar framställningen. Sättet att nalkas trosfrågorna är intellektuellt utan att vara överdrivet akademiskt.

Hos Arborelius talar den erfarne själasörjaren (som säkert även Strange är). Framställningen är tätare, mera meditativ. Av en bakomliggande muntlig framställning märks inte så mycket som i den engelska boken. Arborelius bygger upp hela sin bok kring treenighetsdogmat, Strange har en lösare, mer associativ disposition. Arborelius tar inte så utförligt upp etiska frågor som Strange gör.

Kort sagt: om någon vill veta hur den katolska tron i dag skildras i den stad, där Edmund Campion led martyrdöden 1581 (varom man kan läsa hos Norman), så är Stranges The Catholic faith en mycket lämplig läsning.