Broderskapsrörelsen om staten och trossamfunden

Remissvaren på kyrkoberedningens betänkande Staten och trossamfunden (SOU 1994:42) har nu kommit in. Någon sammanställning finns ännu inte, men i väntan på en sådan kan enskilda svar framhållas. Ett sådant har nyligen kommit från en ur den nuvarande regeringens synpunkt sannolikt tung instans, nämligen de kristna socialdemokraterna, Broderskapsrörelsen.

Signum kommenterade slutbetänkandet i en ledare i nr 4 detta år. Det är med glädje vi kan se att våra synpunkter i allt väsentligt delas av Broderskapsrörelsen. Det innebär att Svenska kyrkan skall bli ett eget rättssubjekt och att församlingarnas kommunstatus upphör. Därmed upphör även statskyrkosystemet i egentlig mening. Men kyrkoberedningen vill av främst historiska skäl inte gå hela vägen till en fri kyrka utan föreslår en särskild lag för Svenska kyrkan, där vissa krav ställs på denna: evangelisk-luthersk bekännelse, episkopal struktur, demokratiska beslutsformer och rikstäckande verksamhet. Vi kritiserade främst det krav på en viss bekännelse som en sådan lag skulle innebära. Är det rimligt att Sveriges riksdag alltjämt skall fa uttala sig om en kyrklig bekännelse, dvs. om teologiska frågor? Också här delar Broderskapsrörelsen vår skepsis. Den demokratiska uppbyggnaden vill man däremot – inte oväntat – slå vakt om och förstärka. ”Svenska kyrkan har genom århundradena haft sin organisatoriska och demokratiska grund i den lokala församlingen” – detta låter närmast som en beskrivning av ett kongregationalistiskt samfund och är definitivt inte en korrekt beskrivning av ett historiskt förhållande.

Men Broderskapsrörelsen vill likväl att samfunden skall vara mera jämställda än vad beredningen har föreslagit. Därför vill man att det skall finnas endast en lag om trossamfund med en underavdelning för Svenska kyrkan – inte som i förslaget två lagar. De kristna socialdemokraterna framhåller med rätta, att andra trossamfund än Svenska kyrkan har varit alltför dåligt representerade i kyrkoberedningen. Man föreslår därför att regeringen snarast tillsätter en kompletterande utredning eller arbetsgrupp med representanter från de fria samfunden.

Det låter bra, men risken är naturligtvis ytterligare tidsutdräkt. Och som broderskaparna själva understryker: ”Vi anser det mycket angeläget att det inledda arbetet slutförs enligt de tidsprogram som kyrkoberedningen anger i sitt betänkande.” Den tidsgräns som nu är satt är år 2000.

En viktig nyhet i Staten och trossamfunden är, att även andra samfund än Svenska kyrkan skall kunna få statlig hjälp med uppbörden av sina medlemsavgifter. Denna rätt föreslås gälla för de i särskild ordning registrerade trossamfunden. Detta förslag stöds av Broderskapsrörelsen. Likaså stöder man – tyvärr – tanken på att Svenska kyrkan skall fortsätta som huvudman för begravningsväsendet, men framhåller samtidigt vikten av att beakta invandrargruppernas önskemål och samarbete över religionsgränserna, t.ex. med muslimer.

Till avslutning konstaterar Broderskapsrörelsen att varje rättssubjekt också är ett skatteobjekt. Om nu trossamfund blir rättssubjekt efter att tidigare ha varit kommuner (Svenska kyrkans församlingar), ideella föreningar eller stiftelser uppstår frågan om beskattning. Denna fråga bör klargöras, och man instämmer gärna i önskemålet om en gynnad skattemässig behandling.

”Bra, men kan bli bättre!” Så lyder rubriken i Broderskapsrörelsens pressmeddelande om kyrkoberedningen förslag. Samma omdöme kan avges om deras eget remissvar. Och då ligger en stark betoning på ”bra”.