C. S. Lewis på nytt

En mogen kärlek som finner sin väg i dödens skugga och en sorg som spränger behärskningens konventioner, det är ämnen som engelska massmedia vågar satsa på. Först en pjäs och sedan en TV-serie om C. S. Lewis och hans sena äktenskap har nu också blivit en spelfilm, påkostad och stort upplagd. Titeln är även i Sverige Shadowlands- varför filmbolag inte kan ge sina filmer normala svenska namn förblir en gåta -, och miljön är det akademiska England i slutet av 1950-talet, med Londonregn och naturskön landsbygd som extra lockelse. För varje inbiten anglofil är detta en självklar film, för något så övernaturligt vackert som denna miljö går bara inte att missa. Den som är mer intresserad av Lewis själv får en tämligen utslätad bild, där de religiösa frågorna skjuts helt åt sidan, när han väl har lämnat föreläsningsplattformen. På något sätt verkar hela filmen, med sin smakfullt presenterade kärlek mellan den medelålders ungkarlen Lewis och den dödsmärkta men frejdiga amerikanskan Joy, att vara gjord i något mer än naturlig storlek.

Den bygger fritt på verkligheten, medan den som vill veta mer om Lewis tankegångar och värderingar rimligen går till hans böcker, av vilka åtskilliga numera också finns tillgängliga i svensk översättning. Lewis presenterade sin sympatiska amatörteologi i många olika litterära former, varav barnböckerna om Narnia nog är de mest kända. Av hans övriga produktion har Libris gett ut en rad verk, både teologiska reflexioner och sagor för vuxna. Den som ännu inte har stiftat bekantskap med dem kan med behållning göra det nu. Lewis skriver som en förnuftigt tänkande människa för sina likar, och kristendomen i hans framställning är både begriplig och lockande. Många läsare har redan upptäckt detta, och förhoppningsvis kommer ännu fler att göra det.

Sammanslagna till en volym är Den stora skilsmässan och Från helvetets brevskola, där åtminstone den senare är en helt enkelt omistlig handbok i djävulens krävande kall. En annan välkänd text är Kan man vara kristen; av den finns också ett särtryck, Vad de kristna tror. Mer personlig karaktär har självbiografin Av glädje överfallen – med Lewis mycket personliga tolkning av begreppet glädje – och Anteckningar under dagar av sorg, där läsaren kommer honom och den ofrånkomliga smärtan inför den älskades död närmare än annars.

Två av de centrala romanerna översattes så sent som 1993. Den ena är sista delen i den science fiction-artade serien om professor Ransoms öden på planeterna Mars och Venus, där han möter Guds änglar. Vredens tid (1945) behandlar det slutliga mötet mellan onda och goda makter här på jorden, närmare bestämt i en engelsk universitetsstad. Som vanligt hos Lewis kan man antingen fästa sig mest vid de teologiska reflektionerna och förmågan att ge nytt liv åt kristna tankegångar och gestalter eller haka upp sig på den omständliga och färglösa handlingen och stilen, som inte gör större rättvisa åt berättelsens ämnen: manipulation, exploatering och avgörande moraliska val. Den science fiction som inspirerade Lewis för femtio år sedan har föga av den rytm och rika inbillning som utmärker dagens produktion av fantasy. De föregående delarna är Utflykt från tyst planet och Perelandra, där naturkänslan för de främmande planeternas värld är mer framträdande.

Mer helgjuten är den roman som Lewis själv satte högst, Det rätta ansiktet. Det är den antika berättelsen om Amor och Psyke, som far en annan vinkling och visar sig handla om den själviska kärleken och dess ofattliga möte med en gudomlig lidelse. Psykes äldsta syster, som älskar henne över allting, berättar den i första person från ett smårike utanför den grekiska världen. Här finns många roande effekter att utvinna för läsaren, samtidigt som hon själv är en lidelsefull kvinna, vars öde lätt kan gripa. Sagan och allegorin får en välbehövlig stadga av den historiska romanens form, samtidigt som man kan känna igen sig i berätterskans oförstående bitterhet.

För den som vill få ett klarare begrepp av Lewis egen bakgrund finns också en rikt illustrerad bildbok i översättning, C. S. Lewis, Bilder från hans värld, av Gilbert och Kilby, ett utmärkt sätt att presentera en människa som var förtegen om sitt innersta, hur gärna han än talade och skrev om allmänna frågor utifrån sin egen uppfattning.

Publiken har alltså ovanligt goda möjligheter att få en klarare uppfattning om en på många sätt intresseväckande gestalt, som själv tog upp de eviga frågorna om Gud och människan på ett öppet och ärligt sätt, med personlig inlevelse i den stora traditionen. Böckerna är levande, och filmen ger en attraktiv visuell bakgrund till författaren och individen.