Caritas som forskningsobjekt

I en rapport från Södertörns högskola har fyra forskare granskat den tyska Caritas-organisationen med hjälp av dokument och intervjuer med ledande personer och medarbetare på såväl central som regional och lokal nivå. Rapporten gör också vissa jämförelser med Caritas Sverige, sådant det existerade fram till 2007.

Rapporten fastslår inledningsvis att Caritas är en betydande internationell aktör på det humanitära området med 162 nationella medlemsorganisationer i Caritas Internationalis och med egna organisationer i 2 500 katolska stift i över 200 länder. Inte minst vid de senaste internationellt uppmärksammade katastroferna i Haiti och Chile har Caritas uppmärksammats för sin förmåga att snabbt och effektivt nå ut till de drabbade med hjälp, tack vare sina väl utbyggda och fungerande organisatoriska nätverk ända ner på församlingsnivå i de drabbade områdena.

Caritas Tyskland, en av världens största, har i dag närmare en halv miljon anställda och lika många frivilligarbetare. En mycket stor del av verksamheten berör landets egna medborgare. Men man har också ett mycket omfattande internationellt arbete, som inte närmare berörs i studien. Mer än tio miljoner tyskar är beroende av Caritas för sin välfärd. Deutscher Caritasverband i Freiburg har en – långt ifrån enkel – samordnande och sammanhållande roll. Verksamheten bedrivs nämligen av en lång rad självständiga och juridiskt oberoende organisationer. Var och en av de 16 delstaterna har sitt eget Caritas-förbund som samordnar över 500 orts-, krets- och distriktsförbund. Det finns 18 nationella ”yrkesförbund” för de olika verksamhetsgrenarna, sjukhusen, daghemmen, äldrevården, missbruksvården, handikappvården, flykting- och migrationsfrågor etc. Vidare är 27 stift och 250 ordensgemenskaper engagerade i Caritas-arbetet.

Verksamheten finansieras av såväl federala som delstatliga, kommunala och kyrkliga medel. Caritas har ett nära samarbete med motsvarande protestantiska karitativa verksamheter, även om dessa inte är av samma omfattning. Samtidigt är de konkurrenter i samband med de återkommande upphandlingarna. Uppdragsgivarnas krav på affärsmässighet och kostnadseffektivitet är i dag den stora utmaningen för den komplicerade och decentraliserade strukturen hos det tyska Caritas.

I kapitlet om den historiska och teologiska bakgrunden görs en kortfattad genomgång av den kristna kärleksverksamheten från fornkyrkan till 1900-talet. Kyrkan dominerade helt det sociala och karitativa arbetet i Europa från 300-talet fram till reformationen. Inte förrän på 1700-talet började staterna på allvar engagera sig i de sociala uppgifterna.

I ett kapitel om ”Tyska Caritas under 1900-talet” görs först en genomgång av utvecklingen från kulturkampen under Bismarcks regering, som ledde till ett allt starkare socialt och politiskt engagemang från den katolska kyrkan, fram till Hitlers maktövertagande 1933. Kampen mot övergreppen på de mänskliga rättigheterna under nazitiden fördes med viss framgång, men Caritas-organisationen försvagades kraftigt. När ockupationsmakterna tog över administrationen av Tyskland 1945 fanns trots allt Caritas kvar som en av de få institutionerna i landet med en fungerande infrastruktur. Caritas blev därmed en viktig aktör i uppbyggnaden av den nya Västtyskland och kunde kraftigt stärka sin ställning i samhället. I den ryska zonen, senare DDR, där antalet katoliker var lågt, förde Caritas en tynande tillvaro. Efter 1989 har arbetet successivt reorganiserats, men arbetet i öst har i dag en ganska annorlunda ställning och struktur än i väst. De problem som Caritas i östra Tyskland möter i form av misstro mot andra aktörer på det sociala området än offentliga organ kan enligt författaren jämföras med situationen för svenska Caritas.

I kapitlen ”Politiska ambitioner” och ”Organisatoriska förändringar” skildras dagens tyska Caritas och de problem som man står inför med krympande ekonomiska resurser i samhället, ökad konkurrens vid upphandlingarna från andra aktörer och de interna organisatoriska problemen i den jätteorganisation, utan egentlig central styrning, som tyska Caritas utgör. Boken avslutas med ett för svenska lärosäten obligatoriskt avslutande kapitel om genusroller och jämställdhet.

boken som helhet ger en intressant genomgång av Caritas Tysklands historia och de aktuella problem som organisationen står inför. I en bok med flera författare inom samma ämnesområde är upprepningar oundvikliga, om än litet påfrestande för läsaren. Det som förvånar är att författarna endast ytligt berör den katolska socialläran/socialfilosofin som grunden för katolskt politiskt tänkande och socialt handlande, inte minst under det tyska 1900-talet med både ”Kulturkampen” och nazitiden. Betydelsen av Andra Vatikankonciliet och de många påvliga sociala encyklikorna, från Rerum novarum 1891 till Benedictus XVI:s encyklikor, kan inte underskattas som inspirationskällor för modernt katolskt tänkande kring mänskliga rättigheter, politik och samhälle.

Kjell Sundberg är teol. kand., tidigare länsarbetsnämndsdirektör i Örebro.