Castro och de kristna

Jag träffade inte bara folket utan också 400 representanter för facket i Nicaragua och jag fick därvid tillfälle att förklara för dem våra erfarenheter på skilda områden. Jag träffade dessutom representanter för det progressiva prästerskapet som stöder revolutionen. I Nicaragua är den religiösa känslan djupare rotad än på Kuba. Därför spelar detta stöd stor roll i det revolutionära arbetet.

Vid ett visst tillfälle talade vi i Chile och på Jamaica om strategisk allians mellan kristna och marxister-leninister. Om revolutionen i Latinamerika lät sig drivas av antireligiösa tendenser skulle en splittring bland människorna bli resultatet. I vårt land var kyrkorna i mycket hög grad de besuttna klassernas. Men i många latinamerikanska länder förhåller det sig inte så. Där är kyrka och religion djupt rotade i folkets medvetande. Reaktionära krafter har många gånger försökt använda sig av kyrkorna och religionen i sina syften för att motarbeta framåtskridandet och länge lyckades de därmed. Men tiderna förändras och det visar sig allt svårare för imperialismen, oligarkin, det reaktionära samhället att använda sig av kyrkan i syfte att slå ner revolutionen.

Många av kyrkans ledare talar nu inte uteslutande om det tillkommande livets goda, de pekar därtill på denna världens behov, denna tids behov av lycka, ty de ser hungern som gastkramar folket, liksom fattigdomen, sjukdomarna, okunnigheten, lidandet, den mänskliga smärtan.

Om man bara medger att kristendomen i sin begynnelse var de fattigas religion, under det romerska imperiet slavarnas religion, då den grundar sig på djupt mänskliga bud, då finns det förutsättningar, med detta perspektiv för ögonen, att få till stånd ett fruktbärande utbyte mellan socialister, kommunister, marxister-leninister och den katolska kyrkan, liksom andra kyrkor. Också kyrkan själv skulle vinna på detta. Kyrkliga ledare i Nicaragua har frågat varför bara en strategisk allians? Varför inte tala om en enhet mellan marxister, leninister och kristna?

Jag vet inte vad imperialisterna kan tänkas ha för åsikt om detta. Men jag är helt förvissad om att receptet är mycket laddat.

Vi har inte bara Nicaragua, vi har El Salvador, och där är de revolutionära och de kristna krafterna förenade. Se bara på hur fascismen mördar präster oupphörligt. Man mördade El Salvadors ärkebiskop på ett bestialiskt sätt.

Ty de revolutionära liksom fascisterna som kan vara nog så flitiga kyrkobesökare tvekar inte att lägga bomber i kyrkorna, mörda prästerna och biskoparna, ja, rent av påven om de kunde, när de ser sina intressen hotade, också i Guatemala där allt detta sker finns många, många präster som stöder revolutionens sak. Jag vill peka på denna problematik för att visa att situationen ständigt skiftar från land till land. Vi kan inte komma med ett rent kubanskt recept, ty vårt recept gäller för våra förhållanden och för vissa innehåller de andra recepten mycket av vad vi känner igen – men det rör sig ändå inte om exakt likadana recept.