Chirac mötte pilgrimen

Den 14–15 augusti besökte påven Johannes Paulus II den världsbekanta Mariavallfarts-orten Lourdes i sydvästra Frankrike. Det var hans 104:e utlandsresa som påve och hans andra besök i Lourdes; första gången var han där år 1983. Lourdes är en av de största katols-ka vallfartsorterna i världen och besöks varje år av mer än sex miljoner människor, som kommer från alla världens hörn för att be vid Massabielle-grottan invid floden Gave i Lourdes. Det innebär att vallfartsorten i genomsnitt har över 14 000 besökare varje dag, året runt.

Det var i Massabielle-grottan som jungfru Maria år 1858 vid 18 tillfällen ska ha visat sig för den då 14-åriga flickan Bernadette Soubirous. Dessa visioner lade grunden för Lourdes som en vallfartsort, dit framför allt många sjuka människor reser för att dricka av vattnet ur källan i grottan och för att be om helande till både kropp och själ. Sedan 1858 har över sju tusen oförklarliga tillfrisknanden ägt rum i Lourdes, varav ett sextiotal officiellt har erkänts av kyrkan som underverk.

Påvens besök skedde denna gång i anslutning till 150-årsminnet av definitionen av dogmen om jungfru Marias utkorelse och fullkomliga renhet, den så kallade Maria Immaculata, som proklamerades av påven Pius IX år 1854. Dogmen säger att Jesu mor Maria under hela sitt liv, ända från sin tillblivelse, genom Guds nåd blev bevarad från arvsyndens skuld och från varje personlig synd. Johannes Paulus II, som själv är präglad av en stark Mariafromhet, önskade att resan skulle få en tydlig karaktär av vallfartsresa. Inte desto mindre möttes den av ett stort massmedialt intresse. Vid sidan om 300 000 pilgrimer hade också mer än 2 000 journalister ackrediterats för att kunna följa påvebesöket på plats i Lourdes.

Påven landade vid 11-tiden på lördagen på flygplatsen Tarbes, 16 kilometer från Lourdes, och hälsades välkommen av Frankrikes president Jacques Chirac och av landets katolska biskopar. I sitt välkomsttal framhöll Chirac att Vatikanen och Frankrike är ense om många grundläggande värden och att de bägge kämpar för en värld präglad av fred och samförstånd mellan folk och kulturer. Påven valde å sin sida att framhålla de rika andliga värden som präglat Frankrikes historia och han undvek att nämna de två stridspunkter som under senare tid ansträngt relationerna mellan Vatikanen och Frankrike, nämligen det franska förbudet mot muslims-ka slöjor och andra iögonfallande religiösa symboler i offentliga skolor, liksom Frankrikes envetna motstånd mot ett omnämnande av Gud och Europas kristna rötter i EU:s framtida författning. På en presskonferens efter påvebesöket förklarade ärkebiskopen av Lyon, kardinal Philippe Barbarin, att både påven och Chirac velat ha ett avspänt möte för att dämpa de senaste årens påtagliga spänningar mellan de båda staterna.

Vid ankomsten till Lourdes begav sig påven genast till Massabielle-grottan för att be. Det var tydligt att påven var trött och svag och påtagligt plågad av sin parkinson. Sitt inledande hälsningstal till de närvarande pilgrimerna överlät han åt den frans-ke kardinalen Roger Etchegaray att läsa.

Påvebesökets offentliga höjdpunkter var dels rosenkransandakten och den åtföljande ljusprocessionen på lördagskvällen, dels den stora utomhusmässan på söndagsförmiddagen. Rosenkransandakten leddes av påven tillsammans med Jean Vanier, en kanadensisk lekman som grundat ”Arken”, en rörelse med ett starkt engagemang för handikappade människor. Även andra nya katolska rörelser var starkt representerade bland de närvarande, såsom exempelvis gemenskapen Emmanuel och Saligprisningarnas gemenskap. Överhuvudtaget var det påfallande många ungdomar och unga familjer som kommit till Lourdes för att delta i gudstjänsterna tillsammans med påven.

I samband med lördagens ljusprocession höll påven en emfatisk appell mot krig och våld: ”Varje människa måste lära sig att i sin nästa se, inte en fiende som ska bekämpas, utan en medmänniska att bejaka och älska. Bara så kan vi bygga upp en bättre värld, en värld där vapnen äntligen tystnar och hatet försvinner ur människornas hjärtan.”

På söndagsförmiddagen deltog omkring 300 000 personer i den av påven ledda utomhusmässan. Endast med stora ansträngningar och med flera avbrott förmådde den sjuklige påven att själv hålla sin predikan. Den ägnades i huvudsak åt det mänskliga livets okränkbara värde, alltifrån konceptionen ända till den naturliga döden. Påven påpekade att han själv lever i en fas av livet som präglas av sjukdom och kroppslig svaghet, men att detta inte innebär att livet för den skull mist sitt värde för honom. Under starka applåder från de närvarande framhöll han att kloning av mänskliga embryon, liksom även aktiv dödshjälp och abort, är oförenliga med respekten för människovärdet.

Under sina tidigare besök i Frankrike har Johannes Paulus II inte sällan mötts av protester. Så inte denna gång. Han fick tvärtom ett vänligt, för att inte säga entusiastiskt mottagande. ”Vad har hänt med proteströsterna?” frågade den påvekritiska dagstidningen Le Monde dagen efter påvens besök. Påvens bräcklighet och viljestyrka har säkert bidragit till att påverka den franska opinionen. Men det handlar inte bara om respekt för en gammal och sjuk man. Efter besöket framhöll de franska biskoparna hur påvens försvar för människovärdet och hans starka avståndstagande från våld och krig vunnit många människors uppskattning, inte minst bland de många unga människor som kommit för att delta i hans besök i Lourdes.