Czestochowa 1991

Den 15 augusti mötte påven Johannes Paulus II en och en halv miljon ungdomar från hela världen i Czestochowa, inom ramen för den sjätte internationella ungdomsdagen. Det blev ett historiskt möte på flera sätt.

För det första är det troligen första gången som så många ungdomar samlats på en och samma plats. De största rockkonserterna har samlat högst 600 000 personer. Rockfestivalen i Woodstock, som blev legendarisk för en hel generation, samlade bara 400 000. Till Czestochowa kom för några veckor sedan fyra gånger så många, och de samlades för att be tillsammans med påven.

Den internationella ungdomsdagen är Johannes Paulus II:s egen skapelse. Man skall komma ihåg att se Czestochowa 1991 i ljuset av den biskopssynod som påven har sammankallat om situationen i och strategier för det nya Europa. Denna ungdomssamling ägde rum första gången i Rom 1984, och då bestämdes det att den i fortsättningen skulle firas varje år. Vartannat år sker firandet på stiftsnivå och vartannat år samlas ungdomar från hela världen och ber tillsammans med påven. 1987 var det Buenos Aires, 1989 Santiago de Compostela. I Santiago vände sig påven till ungdomarna med utmaningen: ”var inte rädda för att vara heliga!” Czestochowa har gett påven gensvar på denna utmaning. För två år sedan var ungdomarna en halv miljon medan de i år var tre gånger så många. Den filippinska gruppen sade i sin hälsning till påven: ”Helige fader, vi är inte rädda för att vara heliga! Vi kommer från öst och väst, från norr och söder för att ropa ut vår kärlek till Kristus och hans kyrka, vårt hopp om framtiden och vår solidaritet med våra bröder och systrar. Ungdomsdagen är ett levande tecken på att vi vet att Gud älskar oss.”

Årets firande ägde rum på dagen för Marie upptagelse till himlen den 15 augusti. Mötet kulminerade i en högmässa på morgonen den 15, men det började redan dagen innan med en lång bönevaka. Framför klostret Jasna Göra i Czestochowa hade man ordnat ett slags torg med plats för 300 000 personer. De övriga befanns sig längs den breda vägen från Czestochowa till klostret. På många sätt var kanske vakan det vackraste inslaget eftersom den trots den väldiga storleken blev ett intimt möte mellan ungdomarna och påven.

Vakan inleddes med bönen ”Maria, världens drottning, jag är nära dig, jag minns dig, jag vakar! ”, efter en traditionell mariabön från Czestochowa, och var upplagd som en meditation över tre symboler för den kristna tron, där varje symbol tog sig uttryck i ett konkret föremål men också i ord. Den första symbolen var korset. Under ett väldigt processionskors av trä läste påven sin meditation över orden ”jag är”: när Gud säger ”jag är” och när människan säger ”jag är”. ”’Jag är’ – detta är Guds namn. Så sade Gud till Mose i den brinnande busken. I korset har detta gudomliga Jag är’ gett sig till känna till det yttersta. Korset är det tecken som avslöjar att Gud är kärlek. Människan är skapad till Guds avbild, för att säga sitt eget ’jag är’ inför Guds ansikte. I detta mänskliga ’jag är’ ligger hela hemligheten med människan.”

Bibeln var symbolen för meditationens andra del, inledd av orden ”jag minns”. ”Jag är nära dig – jag minns dig. Glöm inte Guds stora verk. Människan står inför Gud och förblir i Guds närvaro genom att minnas och meditera Guds ord och verk som Maria i Nasaret. Den som inte känner Bibeln, känner inte Kristus (Hieronymus, Comm. in Is. ProL PL 24, 17). Låt oss från och med i morgon göra allt för att känna Kristus bättre och bättre. Låt oss bemöda oss om att förbli i intim kontakt med evangeliet för att förstå vår egen kallelse i Kristus.”

Meditationen avslutades genom att en förstorad kopia av den kända ikonen Svarta madonnan av Czestochowa bars in. Påven avslutade sin meditation med orden ”jag vakar”. ”Jag vakar, det är moderns sätt att leva. Hennes kallelse och hennes liv uttrycker sig i att hon vakar. En vaka fylld av sorg och glädje. Vad betyder ’jag vakar’? Det betyder: jag bemödar mig om att vara en samvetsmänniska. Jag kväver inte mitt samvete och jag deformerar det inte. Jag kallar inte gott för ont och ont för gott. Jag låter det goda växa i mig och jag försöker bättra mig från det onda. Detta är det grundläggande problemet som aldrig kan komma i andra hand. ’Jag vakar’ betyder att jag ser de andra, det betyder grundläggande solidaritet mellan människor. Dessa ord har jag redan sagt till ungdomar här i Jasna Göra 1983, och jag upprepar dem i dag: jag är dig nära, jag minns dig, jag vakar!”

Mellan meditationens tre delar berättade ungdomar om sina erfarenheter i de egna länderna. En afrikansk flicka brast i gråt när hon berättade om aids, svält och flyktingar och kastade sig storgråtande i påvens armar, som höll om henne mer än en minut.

Kanske sammanfattas Czestochowa 1991 bäst av påvens egna ord under audiensen 21 augusti: ”Mötet blev en överraskande uppvisning av tro och en trösterik upplevelse av mänsklig solidaritet. Det markerar ett märkligt steg i kyrkans liv i slutet av nittonhundratalet. Mötet dominerades av en ojämförlig atmosfär av bön och samtidigt glädje.”