I början av den gångna sommaren väckte det betydande uppmärksamhet, när Margaret Thatcher tydligt uttalade sig emot en mer långtgående överstatlighet inom EG. Det var inget nytt i de brittiska attityderna, men frågan ställdes genast om hur framtiden skulle gestalta sig och om det kunde hjälpa Sveriges utanförskap.
Visserligen har EG uppmärksammats i svenska medier, men sällan de betydande skillnader som finns mellan de olika länderna. I juni publicerades i en rad stora tidningar liksom i några etermedier i EG en stor undersökning om attityderna till ett mer långtgående samarbete och hur de varierar från land till land.
En bland de frågor som ställdes till representativa urval i de tolv länderna var om man ville att de europeiska medborgarna skulle få i ett referendum uttala sig för eller emot en europeisk union. Nästa fråga gällde makt för det europeiska parlamentet att stifta lagar som skulle gälla för alla medlemsländerna. Den tredje gällde en europeisk regering som skulle vara ansvarig endast inför Europaparlamentet. Så följde: är ni personligen för eller emot att det Europaparlament som väljs 1989 erhåller mandat att förbereda ett utkast till en europeisk union? Därnäst frågades vilka områden som borde falla under en europeisk regerings ansvar: säkerhet och försvar, miljön, valutan, samarbete med u-länderna, relationerna med andra länder utanför EG, vetenskap och forskning.
Slutligen den intressanta frågan: om alla länder utom ett par tre är eniga om att bilda en europeisk union, skall de då gå vidare utan de gensträviga eller överge projektet?
Undersökningen utfördes i samarbete av de främsta opinionundersökningsinstituten i mars och april med ca 1 000 tillfrågade i varje land. Totalsiffror för hela EG är vägda med hänsyn till ländernas olika invånarantal.
En mycket stor majoritet i alla länder önskar en folkomröstning om en mer långtgående union. Men när det gäller övriga frågor uppträder betydande olikheter mellan länderna.
Pådrivare och bromsare
Det finns en tydlig grupp av länder, vars medborgare önskar gå långt med integrationen. Dessa är
Italien, Frankrike, Spanien och Belgien, oftast i den ordningen. En majoritet är för ett övernationellt lagstiftande parlament och en europeisk regering ansvarig endast för parlamentet. För hela EG är ja-procenten på båda frågorna 49.
Minst entusiastisk är man i Danmark, 11 respektive 18 procent, därnäst Storbritannien ca 30. (Danmark är det enda land som i EG-parlamentet också företräds av en grupp som blivit vald på motstånd mot landets EG-anslutning.) De övriga sex länderna finns i en kategori däremellan. Mönstret är naturligt nog detsamma i svaren på den sista frågan om att gå vidare trots några gensträviga. Här är Italien i särklass med 77 procent. Danmark 19, Storbritannien 36 procent, EG totalt 54 procent. I Danmark mycket klart, men även i Storbritannien är det fler som i så fall önskar projektet avblåst. I hela EG 27 procent.
Svaren på frågan om det kommande Europaparlamentet skall påbörja planeringen visar samma mönster, Italien 76 procent, Danmark 21 procent. För hela EG dock en klar majoritet för, 57 procent.
Svaren på frågorna om vilka områden som skulle falla under en europeisk union, visar en helt annan bild. Angelägnast om att överlämna säkerhet och försvar är man i Grekland, därnäst i Danmark, minst benägen på Irland och i Luxemburg. För hela EG 57 procent.
En överväldigande majoritet i de flesta länder vill lösa miljöproblemen på europeisk nivå, störst i förbundsrepubliken, i Danmark och Nederländerna. Här avviker Portugal, märkligt nog, och i mindre mån Irland. Annorlunda med valutasamarbetet, som 48 procent i hela EG vill ha. En majoritet är för i Danmark, Grekland, Frankrike, förbundsrepubliken och Luxemburg. Svagast är viljan i Storbritannien, Irland och Nederländerna.
En knapp majoritet i EG önskar samarbete visavi u-länderna, med Spanien i täten; Portugal och Italien i kön. Ganska likartad är bilden vad gäller samarbete med den övriga industrialiserade världen. Här är dock Danmark angelägnast, vilket väl kan förklaras med det nordiska samarbetet. Irland och Portugal minst villiga. De flesta önskar ett europeiskt vetenskapligt samarbete, Danmark mest så. Minst angelägna är de mindre utvecklade Portugal och Irland. Däremot ligger Grekland över genomsnittet.
Hur skall denna bild tolkas? Av ”Europaentusiasterna” har Italien alltid varit i täten, men det betyder mera nu, när landet blivit en betydande ekonomisk makt, som gått om Storbritannien och närmar sig Frankrike. Det senare landets placering bland Europaivrarna är kanske överraskande mot tidigare skepsis, under de Gaulle. Spaniens väg från isolering och autarki, påtvingad och delvis självvald, är dramatisk. Belgiens plats kanske delvis förklaras av Bryssel.
Tyngdpunkt Medelhavet?
Men man kan konstatera att det rör sig om övervägande katolska länder, att de ligger inom det forna romerska imperiet och i tre fall medelhavsländer. Förskjuts tyngdpunkten i Europa mot västra Medelhavet? Det är i så fall en region, som så vitt det inte rör sig om sol och bad, ligger långt nedanför Sveriges horisont. Under ett par veckors vistelse i Barcelona i somras, föreföll Sverige snarast ligga på en annan planet.
De fyra länderna i täten for samarbetsviljan har också alla betydande minoritets- och regionalproblem. I Spanien och Belgien är detta alldeles uppenbart, Italien har åter fått en släng av den sydtyrolska oron, och det sedan revolutionen starkt centralistiska Frankrike har problem med Korsika, där man talar en italiensk dialekt, med Bretagne och, mindre påträngande, med tysktalande i Alsace. Det förefaller som om regionala problem uppfattas som lättare att lösa i ett europeiskt perspektiv än ett ”nationellt”.
Attityden till EG förefaller inte nämnvärt att påverkas om ett land är gammal eller nytillkommen medlem. I Portugals fall kan man iaktta att andelen utan uppfattning eller svar är större än i andra länder, vilket rimligen beror på att frågan är relativt ny, kanske också på en lägre kunskapsnivå. Denna tendens är knappast märkbar i Grekland, och finns inte i Spanien. Däremot kan det förefalla finnas ett svagare engagemeng för eller emot på Irland. Sett över hela undersökningen är Nederländerna det land, där hållningen till ett fördjupat EG-samarbete bäst överensstämmer med EG som helhet. Den ekonomiskt starkaste medlemmen, förbundsrepubliken Tyskland ligger genomgående lägre i önskan om djupare integration, men avvikelsen är relativt liten.
Det är uppenbart att en majoritet, i vissa frågor knapp, i andra större, inom EG som helhet förordar ett större mått av överstatlighet. Det finns länder där denna önskan är mycket påtaglig, andra, främst Danmark, men också Storbritannien, där man vill gå varligt fram. Det betyder inte att de är mindre angelägna om ett större europeiskt samarbete inom en rad viktiga områden. För Sveriges och den svenska debattens del kunde undersökningen vara en erinran om att de europeiska länder med vilka vi har det största utbytet inte är helt typiska vad gäller opinioner inom EG.
Italien, Frankrike, Spanien och Belgien har tillsammans 175 miljoner invånare, aningen mer än hälften av EG:s totala befolkning.