Den farliga religionen på Sigtunastiftelsen

Religionens återkomst och dess betydelse som en kraft för gestaltningen av samhället diskuteras numera i de mest skiftande sammanhang. Även bland svenska politiker, som länge varit ointresserade av att alls närma sig ämnet, ger man sig nu in i debatten med engagemang. Låt vara att det inte alltid sker med den grad av differentiering som man skulle kunna önska sig. Så har exempelvis den svenska integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP) nyligen i en offentlig debatt förklarat att religion bör vara en ren privatsak och att konfessionella skolor inte är önskvärda i det svenska samhället. Detta trots att hon själv ingår i en regering som driver en politik av annat slag. Om inte annat visar det att det här rör sig om både aktuella och kontroversiella frågor.

Desto större anledning att glädja sig över en initierad debatt kring frågorna hade det femtiotal personer som under ett veckoslut i mitten av november deltog i en konferens i ämnet på Sigtunastiftelsen. Konferensen hade fått sitt namn från titeln på en av de närvarande föreläsarnas senaste böcker, nämligen den brittiske filosofiprofessorn Keith Wards bok Den farliga religionen. Ward höll en uppskattad föreläsning om huruvida religionen är mer till skada än till nytta i vårt samtida samhälle. Hans slutsats var att religionen kan bidra med mycket gott för människor, inte enbart för människor som privatpersoner utan också för samhällsgemenskapen i stort. Men det fungerar bara om religionen inte isolerar sig från kritiskt och vetenskapligt tänkande.

Raden av intressanta föreläsningar inleddes av den synnerligen produktive och retoriskt skicklige historieprofessorn i Lund, Dick Harrison, som talade om medeltida korståg som genomförts av folk från de nordiska länderna. Det rör sig här om ett område av den nordiska kyrkohistorien som hittills utforskats i jämförelsevis liten grad. Harrison gav dock själv för några år sedan ut en omfattande bok i ämnet med titeln Gud vill det, där bland andra den heliga Birgittas insatser för ett svenskt korståg österut låter henne framstå i allt annat än blid dager. Även om kristendomen i olika avseenden, framhöll Harrison, bidragit till en humanisering av Västerlandet, så har den ingalunda alltid bidragit till fredligare och humanare förhållanden.

Frågan om religionens närvaro och relevans för samhälle och kulturliv speglades ur en rad facetter. Mikael Stenmark, professor i religionsfilosofi i Uppsala, reflekterade i sin föreläsning över förhållandet mellan rationalitet och religiös tro, genom att se dem i ett slags komplementärt förhållande. Vetenskapen och religionen svarar på olika slags frågor, men överlappar ibland varandra på ett sätt som gör att de också kan komma i konflikt med varandra. Sådana konflikter får man då försöka lösa på ett så rationellt sätt som möjligt, utan att för den skull utgå från att det i grunden föreligger en given motsättning mellan en vetenskaplig och en religiös världsbild.

I en respons på Stenmarks föreläsning framhöll filosofen och författaren Roland Poirier Martinsson att det ofta är okunnighet och rädsla som hindrar en öppen och fruktbar dialog mellan religiöst troende och ateister. Frågor om vad som är rationella eller irrationella uppfattningar hör hemma i konkreta sociala sammanhang och de diskuteras av människor av kött och blod. Bilden av religion som enbart en källa till våld och intolerans, och bilden av ateism som en självklar allierad till förnuft och vetenskap är orimligt ensidig och skapar svåröverstigliga murar i kommunikationen mellan de bägge grupperna. Vad som behövs är att man lär känna varandra som människor över dessa gruppindelningar och växer i empati för och kunskap om varandras olika synsätt.

Ytterligare en annan aspekt som lyftes fram i ett flertal föredrag och debatter under konferenshelgen på Sigtunastiftelsen var de svenska massmediernas sätt att behandla temat religion, med bidrag från bland andra Maria Schottenius, kulturchef på Dagens Nyheter, och Stefan Eklund, kulturchef på Svenska Dagbladet. Både Schottenius och Eklund önskade sig ett mer aktivt deltagande av kyrkor och samfund i samhällsdebatten, vilket i sin tur också i längden bidrar till att skapa en mer differentierad syn på religiös tro bland allmänheten.

En nyligen genomförd undersökning av svenska dagstidningars rapportering om religiösa samfund presenterades också på konferensen. Resultatet av undersökningen visar bland annat att den katolska kyrkan förekommer jämförelsevis sällan i svenska dagstidningar, och att den mestadels skildras i negativa termer när den omnämns.

Två av konferensens inplanerade föreläsare, filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö, och ordföranden för förbundet Humanisterna Christer Sturmark, kunde tyvärr inte delta. Det var tråkigt, eftersom konferensen därigenom i viss mån fick en oönskad slagsida till förmån för religionens förespråkare. Kanske kunde det vägas upp genom en annan konferens framöver. Ett stort tack till konferensens anordnare, tidskriften NOD och bokförlaget Cordia, som tillsammans med Sigtunastiftelsen tagit ett initiativ som man hoppas ska få flera efterföljare.