Den föränderliga familjen och kyrkan

Gunilla Maria Olssons bok Familj i förändring är uppbyggd enligt en utvecklingspsykologisk princip vilket skapat sammanhang och gjort den överskådlig och allmänt matnyttig. Den kan med hjälp av ett heltäckande sakregister med stor fördel också användas som sökmotor in i praktiskt taget alla områden som rör familj och äktenskap. En fyllig och väl vald bibliografi lockar också till fördjupningsstudier. Med andra ord har Gunilla Maria Olsson försett oss med en kartläggning av det sociala och politiska reformarbete som kännetecknar svensk efterkrigshistoria fram till nutiden. Samtidigt har hon låtit sina yrkesmässiga insikter som utvecklingspsykolog kommentera det individuella svaret på kollektivets förändrade levnadsvillkor. Hon har ett rikt erfarenhetsmaterial genom möten med männi¬skor under en lång tid. Iakttagelserna omfattar både de mer framgångsrika dubbelarbetande makarnas brist på tid med sina barn och de ensamstående föräldrarnas ofta heroiska kamp för sina barns utveckling. Läsaren får sina egna observationer bekräftade och analyserade i ett slags igenkännandets dialog som hela tiden känns angelägen och riktig.

Gunilla Olsson frågar sig med rätta varför det politiska samhället, trots sin förståelse för familjelivets betydelse, gjort så lite för att stödja familjerna i deras fostrande roll. ”Familjen är nödvändig”, konstaterar hon, ”men är inte tillräcklig” (s. 246) och inbjuder indirekt andra aktörer att forma barnen, eftersom ”föräldrarnas livserfarenhet ofta inte räcker till”.

Uppenbarligen genomlever familjen som institution en omvälvande övergångstid. Tidigare hade man enklare och tydligare roller för mannen och hustrun som föräldrar, men med mindre jämställdhet mellan mannen och kvinnan. I nutiden hotar familjerna att slitas sönder genom oförenliga krav på materiell prestation och insikter om barnens behov av naturlig och kärleks¬full föräldranärvaro. Stress har drabbat dagens föräldrar och allvarligt försvagat tryggheten i samhället. Pluralismen i samhället ger visserligen valfrihet och alternativ men leder ofrånkomligt till svagare normbildning och tunnare värderingar, menar Gunilla Olsson. Hon ser här kyrkans roll som särskilt viktig tack vare ett starkt äktenskapspastoralt engagemang. Frågan är om kyrkan klarar av sin roll. Kristendomen undgår inte risken för olika sektbildningar och behöver utveckla och förstärka en äktenskapsundervisning som både tar hänsyn till ändrade samhällsstrukturer och till sin religiöst grundade moral, menar författaren.

Samtidigt undrar man var kyrkan ska komma in i hemmet, när Gunilla Olsson tycks mena att undervisningen huvudsakligen åligger samhället och skolan och inte föräldrarna. Hemmet svarar för ”barns enkulturation, social inlärning” medan ”samhällsgemenskapen, steget ut från familjen” svarar för den undervisande delen (s. 245). Man kan då undra hur kyrkans rekommendation till kristna föräldrar att aldrig helt överlåta till exempel sexualundervisningen till andra, alltså skolan, då ska förverkligas. Boken ger här inga egentliga ledtrådar. Vikten av att kunna ”sätta gränser”, som boken betonar, tycker inte jag är tillräckligt. Likaså undrar man varför boken inte diskuterar vad föräldrar ska säga till sina barn när de möter öppet deklarerade partnerskap i själva den kristna församlingen, omnämnda i boken som konkret verklighet. Det är, som vi säkert kommer att se, den enskilt största förändringen i familjers relationstänkande i vår tid. Hur ska vi i toleransens och respektens namn i framtiden kunna skydda och hedra naturliga släkt- och familjeband och i arvsfrågor bevara rättspraxis? Här får läsaren klara sig på egen hand i den allvarligaste frågan om familj i förändring.

Boken behandlar på lätt igenkännligt sätt människans egenvärde i katolsk förståelse, från konceptionen och genom hela livet. Den katolska grundsynen på preventivmedel, abort, provrörsbefruktning och fosterdiagnostik (som grund för selektiva aborter) ges en klar och tydlig presentation, samtidigt som den manar till ”eftertänksam inställning och varnar för oresonlig moralism”. Den går däremot inte in på samvetets relation till kyrklig lära och nödvändigheten av en riktig samvetsbildning. Det kanske är av det skälet som anmälarens allmänna intryck är att framställningen i vissa frågor till slut blir en aning rapsodisk och svepande. Dess syfte är ju att ge utrymme åt allsidighet och objektivitet. Å andra sidan går författaren på djupet i frågor kring s.k. naturlig födelsekontroll i dess biologiska och psykologiska aspekter. Här ger framställningen en sund och upplysande beskrivning av stort värde för de läsare som vill lära sig mer om det äktenskapliga samlivet i kroppens egen ekologi.

Särskilt inspirerande att läsa är avdelningen om embryonal stamcellsforskning i kristen belysning med dess teologiska tillbakablickar i medeltida tänkande, som hos Hildegard av Bingen, och i antikens filosofi, som hos Aristoteles. Hela kapitlet om människoblivandet som relationsmässig utvec¬klingsprocess är underbart vackert skrivet och ger mycket att tänka vidare på.

Det är klart att en moders erfarenhet av att bringa liv till världen är av oskattbart värde för att beskriva den första kärleksfulla kontakten mellan den vuxna människan och det nyfödda livet. ”Moderns hjärtslag, hennes rörelser och röst kan barnet uppfatta. Faderns röst finns lite på avstånd men är också bekant”, skriver Gunilla Olsson, själv mor till tre döttrar, som också fått en särskild dedikation i ett kort slutord i boken. Just detta kapitel, där författaren står mitt i livets eget hjärtslag, är så rikt på mänsklig lycka och så rikt på det ljus som varje familj kan upptäcka genom sin egen existens. Utifrån detta grundperspektiv bygger boken vidare på relationernas utveckling och den ”tysta kunskap” som växer genom föräldraskapet. Och här är ensamförälderns roll lika grundläggande och viktig som tvåföräldrarnas. Där livet finns, där flödar kärleken.

Till detta livstjänande kommer emellertid ingen utan förberedelser. Att välja sin man eller hustru är ett avgörande steg. Mognadsprocessen är nödvändig oavsett kulturarv, vare sig det handlar om det helt självständiga och oberoende romantiska beslutet att välja rätt eller det familjegrundade och släktbundna beslutet. Gunilla Olsson är i kapitlet ”Äktenskapet – ett sakrament” både katolik, realist, kulturbärare och romantiker. Därför är det både roligt och lärorikt att läsa hennes bok. Den beskriver familjen i förändringens tid. Varje tid har sin idealbild av denna den mest betydelsefulla formen för människans livsgemenskap. Det hoppfulla är att det uppenbart är naturligt för människan att vilja leva i äktenskap och i trohet. Det motsvarar människors bild av godhet, lycka och meningsfullhet. Det är bokens budskap. Läs och uppskatta den!

Göran Fäldt är ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj.