Den heliga Stolens förklaring den 30 december 1979

1. Troskongragationens deklaration av den 15 december 1979 angående några punkter i professor Kungs teologiska lära var ett oundvikligt led i ansträngningarna att på tillbörligt sätt skydda de troendes rätt att i oavkortad form få ta del av den sanning som kyrkan lär. Alla tidigare försök att förmå professor Kung att ompröva sina felaktiga uppfattningar från den heliga Stolens, den tyska biskopskonferensens och den lokale biskopens sida har varit resultatlösa.

2. Med tanke på att professor Kung i samtal med biskop Moser förklarat sig villig att ytterligare klarlägga sina läromeningar har den berörde biskop Moser ännu en gång med stort tålamod och personligt tillmötesgående försökt att hjälpa professor Kung till en lösning av problemen. Sedan den helige fadern underrättats om det ”ställningstagande” som avfattats av professor Kung i anslutning till hans sammanträffande med biskop Moser har han beslutat att inbjuda de tyska kardinalerna, biskop Moser samt metropolitanbiskopen av Freiburg i. B. Saier till ett särskilt rådslag, i vilket även kardinalstatssekreteraren samt perfekten och sekreteraren för Troskongregationen deltagit.

Efter ingående prövning av professor Kungs senaste uttalande har samtliga deltagare i rådslaget kommit till den slutsatsen, att dessa tyvärr icke utgör tillräcklig grund för en omprövning av det beslut som fattats genom deklarationen av den 15 december.

3. Med beaktande av detta faktum kan professor Kung naturligtvis inte fortsätta att fullgöra det lärouppdrag som anförtrotts honom av kyrkan. Vederbörande stiftsbiskop ser sig förpliktad att härav dra de nödvändiga kyrkorättsliga och konkordatsenliga slutsatserna.

4. 1 åratal har Troskongregationen försökt att förmå professor Kung att klargöra de idéer han företräder men kongregationen har inte mötts av en motsvarande beredvillighet från hans sida. Rådslaget den 28 december är ett ytterligare bevis på att såväl den heliga Stolen som det tyska episkopatet velat behandla fallet Kung med största möjliga välvilja.

Detta beslut, som efter så många föregående ansträngningar fattats med det största beklagande, är uteslutande bestämt av en djup pastoral ansvarskänsla.

Det innebär på intet sätt – och detta framgår redan av deklarationen den 15 december – någon inskränkning i den teologiska forskningens rättmätiga och nödvändiga frihet.

Beslutet ändrar inget i fråga om kyrkans inställning i hennes bemödanden om de kristnas enhet i enlighet med principerna i andra Vatikankonciliets deklaration Unitatis redintegratio.

5. Trots att professor Kung ”ställningstagande” inte utgör tillräcklig grundval för en ändring av beslutet i Troskongregationens deklaration den 15 december, upphör likväl den heliga Stolen och det tyska episkopatet inte att hoppas att professor Kung – som upprepade gånger deklarerat sin vilja att förbli katolsk teolog – efter en fördjupad reflexion skall inta en hållning som gör det möjligt för honom att återfå befogenheten att undervisa på kyrkans uppdrag.

Den heliga Stolen och det tyska episkopatet anbefaller vidare denna sak för bön till Herren och önskar att alla människor av god vilja måtte delta i denna bön.