Den klonade människan

På universitetssjukhusets enhet för konstgjord befruktning vid George-Washington-University i USA:s huvudstad lyckades dr Jerry Hall hösten 93 att klona mänskligt liv i vardande. Efter provrörsbefruktning skilde Halls forskarlag befruktade ägg på två- till åttacellsstadiet från varandra och lät dem var för sig växa i en näringslösning där de på nytt delade sig. Om de hade fortsatt att växa skulle de ha blivit genetiskt identiska foster och barn.

Tekniken förutsätter att de klonade cellerna är totipotenta. Efter de första celldelningarna i livets början är cellerna fortfarande totipotenta, dvs. de är ännu inte specialiserade för en viss funktion i kroppen, och de har dessutom var för sig förmågan att dela sig och utvecklas till fullgångna människor. Man kan räkna med att befruktade äggceller förblir totipotenta åtminstone ända till 16-cellsstadiet. Om man alltså befruktar ett ägg i provrör och låter det utvecklas låt oss säga till åttacellsstadiet och skiljer alla åtta celler från varandra, så kan var och en av dem utvecklas till genetiskt identiska människor. Det är detta som kallas kloning, och det är vad forskarlaget i Washington har gjort.

När man för något årtionde sedan klonade fåroch getembryon förklarades högtidligt att man inte kunde eller ville göra samma experiment på människan. Men samtidigt anade man att det förr eller senare skulle hända. Forskarna i Washington avbröt experimentet vid 32-cellsstadiet, dvs. vid den gräns där man i vanliga fall efter en provrörsbefruktning implanterar preembryot till kvinnan. Det man åstadkom räckte ju för att visa att mänskliga embryon låter sig klonas.

Praktiska tillämpningar

I det konkreta kliniska arbetet kan klonade celler vara mycket eftertraktade. En rad användningsområden är tänkbara och kanske rentav önskvärda ur rent biologisk synpunkt. Det biologiskt ändamålsenliga behöver emellertid prövas ur etisk synpunkt.

Riskminskning: Den form av provrörsbefruktning som praktiseras idag förutsätter en hormonell behandling av kvinnan så att fler ägg samtidigt blir mogna och kan befruktas. När man efter flera celldelningar klonar ett enda befruktat ägg slipper kvinnan den besvärliga hormonstimuleringen. I och med kloningen står flera preembryon ur ett och samma befruktade ägg till förfogande för implantation i kvinnan – eller i flera kvinnor, om de klonade cellerna efter flera celldelningar på nytt klonas. Att föra in flera celler i kvinnan ökar chansen att åtminstone ett eller ett par utvecklas till foster och barn.

Säkerhetskopian: En eller flera genetiskt likadana celler från samma befruktade ägg kan frysas ner och användas om det implanterade embryot resp barnet dör. Redan idag fryser man ner icke-klonade befruktade ägg som kan komma till användning om inte de direkt implanterade befruktade äggen skulle resultera i en graviditet. I Sverige har man begränsat frystiden till ett år (därefter måste de befruktade äggen – om de inte implanteras – kastas). Inom EU finns det flera länder, däribland Tyskland, som förbjuder nedfrysning av befruktade ägg i lag. Där får endast så många ägg befruktas som sedan förs in i kvinnan.

Testmodellen: Moningsmetoden kan vara en hjälp för de föräldrar som bär på något sjukdomsanlag. Det kan ju hända att en av föräldrarna bär på anlaget för Huntingtons chorea (eller ”danssjukan”, en dominant ärftlig sjukdom som drabbar hälften av barnen). Eller båda föräldrarna bär på den gen som orsakar psoriasis eller cystisk fibros (recessiva ärftliga sjukdomar som enligt Mendels lagar drabbar en fjärdedel av avkomman). Om alltså det befruktade ägget befaras ha en genetisk skada kan man göra en DNA-analys på en eller ett par celler. Om det visar sig att

preembryot är friskt kan de återstående cellerna implanteras.

Reservdelslager: Om den klonade tvillingen (eller fyrlingen) blir sjuk (exempelvis i leukemi eller njurinsufficiens, eller om den drabbas av en livshotande hjärtsjukdom) kan den tidigare nedfrysta, genetiskt identiska cellen tinas upp, implanteras i kvinnan och utvecklas till ett foster som kan tillhandahålla frisk benmärg eller friska organ. Problemet är att den upptinade tvillingens tillväxt under graviditeten, fram till användbart reserdelslager, tar relativt lång tid. Man kan undra om forskarna redan idag funderar över möjligheten att påskynda tillväxtprocessen i nya kuvöser med ultrarapida stimulanseffekter.

Variationspotential.- Förutom att klona djur har forskare i Giessen i Tyskland för något år sedan lyckats med att skapa ett nytt djur, den så kallade fårgeten. De förde över ett befruktat fårägg på fyracellsstadiet till ett befruktat getägg på åttacellsstadiet. De hakade sig fast på varandra och utvecklade sig i förtrolig harmoni till en applåderad produkt av människans laboratoriekonst. Givetvis kan denna bioteknologiska framgång öka forskarnas frestelse att nästa gång försöka föra klonade mänskliga celler samman med klonade celler från andra levande varelser. Bådadera står i stora mängder till förfogande. Varför skall man inte sammansmälta styrka, snabbhet och spårsäkerhet hos vissa djur med människans intelligens?

Argument för kloning

Det är till en början inte svårt att konstatera att det existerar mänskliga enäggstvillingar. Av detta drar somliga slutsatsen, att det som naturen gör också får göras av människan. Människan har i tusen andra sammanhang härmat naturen, varför får hon då inte mobilisera sin biologiska fantasi och skaparkraft för att frambringa genetiskt identiska tvillingar och fyrlingar osv.? I synnerhet när könscellerna härstammar från nobelpristagare, berömda musiker, framgångsrika idrottare, beprövade miljövänner och pacifister (som alla finns uppförda i allmänt tillgängliga spermie- och äggkataloger i USA)? Om det är så svårt att förbättra mänskligheten på naturlig väg eller genom naturligt urval, skall vi då inte försöka göra det med hjälp av förefintliga befruktningsmetoder?

Det andra argumentet liknar det första. Den amerikanske bioetikern Joseph Fletcher menar att det är dags att göra allvar av människans förmåga att skilja fertilitet från sexualitet. Människan har ju lärt sig att behärska naturen och att avlägsna sig från det jordbundna naturligt-djuriska beteendet. Sexualiteten kan redan idag kopplas bort från en oönskad graviditet, och en önskad graviditet är (åtminstone i livets början) inte längre nödvändigtvis kopplad till sexualitet. Genom att förflytta barns tillkomst till laboratoriet blir de föremål för vårt fria val och inte längre beroende av slumpen – somliga skulle säga rysk roulett – som det är nu. Den klonade människan blir då ytterligare ett resultat i människans frigörelse och hennes strävan efter styrning och kontroll av sin avkomma.

Idag finns inga metoder för att utveckla ett foster i en artificiell miljö. Fortfarande föds barnen av en kvinna. Den amerikanske patologen Jeffrey A Fisher räknar med att man år 2020 kommer att bli klar med den första kuvösen som klarar graviditetens hela förlopp. Det nya liv som tänds och spirar i den lilla befruktningsskålen skall vid lämplig tidpunkt föras över till graviditetskuvösen. Och ju fler kuvöser som står till förfogande, desto fler befruktade ägg kan klonas och utvecklas. Förutom sexualitetens frihet från fertilitet och fertilitetens frihet från sexualitet har man då äntligen också vunnit kvinnans frihet från graviditeten. Dessutom kan fostrets liv i en kuvös lättare avbrytas än det spirande livet i en kvinnas livmoder.

Argument mot kloning

Håller de framförda argumenten för kloning måttet? Till en början bör man kanske betona att det faktum att naturen skapar enäggstvillingar inte ger människan carte blanche att göra samma sak. Det borde vid det här laget vara en känd och allmänt vedertagen grundregel att naturen som sådan inte får uppfattas som leverantör av etiska normer för mänskligt handlande. Det som förekommer i naturen kan inte utan vidare överföras till människans moral. Det är nästan genant men inte desto mindre påkallat att upprepa denna grundregel.

Dessutom är kloning en laboratorieprocedur som förstärker intrycket att människan enbart är en biologisk konstruktion. Hennes tillkomst och utveckling i en artificiell miljö skiljer henne från medmänsklig närhet, från föräldrarnas förväntningar, tillgivenhet och framtidshopp. Från att ha varit en gåva blir barnet en konstgjord produkt med möjlighet till seriemässig tillverkning. Det klonade liver är utifrån den personalistiska människosynen (som med stor emfas omfattas även härhemma) en abstraktion där man fixerar de enskilda cellerna som föremål för teknisk åtgärd.

När man försöker att få en överblick över det bioteknologiska forskningsläget – både härhemma och ute i den stora världen – kan man inte låta bli att konstatera, att människan vill vinna ett absolut herravälde över livet. Man vill skapa den perfekta människan, med perfekta könsceller från framstående och framgångsrika människor. Allt sker i en steril miljö där naturen inte längre kan spela oss något spratt. Vi kan äntligen utöva den efterlängtade makten över naturen. Befruktade ägg med en genetisk riskpotential får inte utvecklas, medan befruktade ägg med löfte om lycka och välgång skall klonas och multipliceras.

En offensiv bevisföring

De framförda argumenten mot kloning verkar kanske något defensiva. Ett viktigt offensivt argument mot en biologisk multiplikation av genetiskt identiska människor är varje människas rätt till genetisk integritet och unicitet. Mänskligheten som art är i otaliga (genetiska, sociala, kulturella, andliga) avseenden unik, och varje människa är en unik person. Johannes Paulus Il menade att kloningen i Washington var ”ett skrämmande experiment och en upprörande manipulation. Den etiska relativismen stannar inte ens inför det mänskliga livets identitet.”

Det andra offensiva argumentet mot kloning och andra konstgjorda ingrepp vid det mänskliga livets tillkomst lyfter fram en oftast förbisedd paradox. Medan den rika världen i Kairo och annorstädes predikar för den fattiga världens folk att de skall hålla födelsetalen nere och skaffa sig kontroll över sin kaotiska befolkningssituation håller vi oss med en mycket dyr teknologi för att skapa liv i mycket dyra laboratorier med en mycket dyr utrustning. Detta är rent och skärt hyckleri. Marknadsintressen väcker behov av genetiskt högtstående liv, och risken för kommersialisering av genetiskt värdefulla klonade celler kan bli övermäktig och därför också för många överhängande.

Det är dags att bygga upp en etisk beredskap för en framtid med oanade bioteknologiska möjligheter. Att acceptera den klonade människan innebär nödvändigtvis att avvisa den människosyn som fortfarande tycks vara vid liv, men som behöver förstärkas i vårt samhälle.