Den muromgärdade staden

En dystopi är ett litterärt varningsrop i samtiden, en berättelse om det som skulle kunna hända om utvecklingen fortsätter i tangentens riktning. Madeleine Hessérus roman Staden utan kvinnor är ett sådant varningsrop: de psykologiska och etiska konsekvenserna av segregering och extrem individualism. Budskapet är förpackat som en spänningsroman i Stockholmsmiljö och som sådan har romanen en alldeles egen drivkraft. Ett kusligt, diffust hot hänger över protagonisten, Jakob Hall, när han anländer från skärgården och stiger iland i centrala Stockholm för ett topphemligt uppdrag, som endast gradvis avslöjas under den 400 sidor långa stundom Kafkakusliga berättelsen.

Stockholm är en delad stad. Den norra staden är staden utan kvinnor. I Den södra staden bor endast kvinnor och små barn. Den är omgärdad av en lång mur med så mycket elektronisk utrustning och stridsmedel att det är helt omöjligt för varje obehörig att ta sig levande innanför ringmuren. I denna totalt segregerade stad får barnen ofta klara sig på egen hand för föräldrarna har fullt upp med att få sina egna liv att fungera på vardera sida om muren.

I Den södra staden alstras barn in vitro. De medicinetiska frågor som sammanhanget väcker är legio med starka associationer till dagens debatt.

Vissa barn blir aldrig vuxna och somliga lever underjordiskt i det system av tunnlar för infrastruktur som el- och vattenförsörjning och annat som storstaden kräver. De kallas sorkarna. Författaren är en mästare på att beskriva stadsmiljön både över och under jorden. Lite då och då faller berättelsen ner i en tankegrop, i en miniessä om arkitekturen, om ljuden eller ljuset eller rentav hur minnet fungerar.

Läsaren får följa Elliot, David och Kurt, tre vilsna ungdomar under deras planlösa strövtåg genom Den norra stadens gator och gallerior. Allt är till salu. Konsumism och hedonism står i full blom. Importerade prostituerade och gästarbetare sköter varjehanda service. Den sociala förändringsprocessen som muren medfört beskrivs såväl som ett stadsplaneärende som en förändring av människornas känsloliv.

De tre ungdomarnas möte med den hemlighetsfulle mannen från skärgården kommer att få en avgörande betydelse för deras utveckling. Långsamt involveras de i den kusliga maktkamp som pågår under ytan – för och mot muren. Deras sanna mänskliga natur växer långsamt. De väljer till slut att följa honom till fårfarmen på hans skärgårdsö.

Varför byggdes då muren och hur gick det till? Läsaren får ge sig till tåls åtskilliga kapitel i väntan på svar. Det förhöll sig nämligen så att kvinnorna i staden till slut tröttnade på våldet. En rad incidenter utlöste detta: ouppklarade mord på kvinnor, sexuella trakasserier i tunnelbanan, kvinnor mot män och män mot kvinnor. Total förvirring blev följden. ”Man hade inte längre användning för sitt förnuft”, säger en av huvudpersonerna. Ett regelrätt krig bryter ut. Brutalt förändras stadsbilden när bulldozrar river ner allt som hindrar murbygget. Muren uppförs och blir ett faktum i det segregerade samhället.

De associationer som muren väcker hos läsaren är förstås många. Berlinmuren är en, inte minst i bokens slutkapitel när muren faller. Ovidius mur i metamorfosen om Pyramus och Thisbe är en annan, som också antyds i romanen. (Det finns ett ställe i underjorden fullklottrat med graffiti där en rad älskande par uppenbarligen mötts.) Slavarbetet vid byggandet av Kinesiska muren och Israels mur genom olivlundarna på Västbanken är andra exempel.

Ett segregerat samhälle bygger murar som i sin tur avhumaniserar människorna och gör dem till individualister och egoister. Lögner och fördomar frodas innanför och utanför murarna.

Madeleine Hessérus bok är mycket läsvärd inte bara som idéroman utan kanske framför allt för de små men djupa psykologiska iakttagelserna som duggar tätt i varje kapitel. Språk och stil är av mycket hög karat.