Den religiösa konjunkturen på 70-talet

Den även i Sverige väl kände amerikanske kyrkohistorikern Martin E Marty var i sept. 1979 inbjuden att hålla ett föredrag vid årsmötet i Denver för American Newswriters Association.

I stället utnyttjade han tillfället till att göra en bild av det gångna decenniet med hjälp av sina värdar. Närvarande 27 ledande dagstidningsjournalister inom den religiösa sektorn fick på förelagda diagram rita in de uppskattade kurvorna för upp- och nedgång, styrka o, h svaghet för tretton skilda företeelser inom deras professionella intresseområde. Enligt Marty skulle de företräda protestanter, katoliker, judar och agnostiker i en representativ spridning.

Alltså: ”spelet att uppskatta de religiösa börsnoteringarna under 70-talet”, refererat av Marty i The Christian Century av 5 dec. 1979.

Diagrammet visar på längdaxeln decenniets förlopp, i den andra dimensionen ”kursens” höjd. Allt i analogi med framställningar av t ex aktiekursers variationer över tid. Man måste givetvis komma ihåg att det är oklart vad man jämför med, eller rättare sagt att det finns också ett perspektiv bakåt, något som framgår av Martys kommentarer. Det första diagrammet gällde ”civil religion”, den del av det amerikanska credot som klädes i en allmänreligiös form. Den beskrevs först av Will Herberg vid mitten av 50-talet, och Robert Bellah analyserade senare Kennedys inaugurationstal ur denna synvinkel. Vietnam och Watergate betydde en allvarlig knäck för ”medborgarreligionen”, och dess roll i amerikanskt medvetande blev knappast större under 70-talet, trots retoriken kring unionens 200-årsfirande 1976 och Carters ansträngningar. Nedgången har fortsatt under 70-talet ned mot baisse.

Nästa framställning gällde ”Mainline Religion”, alltså de respektabla, ekumeniska och liberala protestantiska kyrkorna, främst metodister, presbyterianer och episkopaler, men också större delen av lutheranerna. ”Efter att ha blomstrat på 50-talet, passerat genom 60-talets tumult, har de (kyrkorna) svårt att återhämta sig under det senaste decenniet.” Den sammanvägda kurvan börjar under medelkurs 1970 för att sjunka stadigt hela årtiondet.

Den tredje företeelsen var ”Black religion and theology”. Marty menar att svart religion och teologi under 60-talet nådde sådan framgång att de numera hör hemma i huvudströmmen av amerikansk religion. Men bland journalisterna rådde stor enighet om att företeelsen var på tillbakagång, särskilt markant under decenniets senare år.

Synagogal judendom hade enligt diagramritarna en tämligen odramatisk 70talshistoria, en rak linje något under medelkurs.

Annorlunda med den karismatiska rörelsen inom main-line-kyrkorna, här inkluderande den katolska. Vid 70-talets ingång befinner sig kursen i brant uppgång och når en kulmen 1976/77 för att därefter enligt de flesta åter gå ned mot mittstrecket.

Den katolska kyrkan upplevde, åtminstone ur journalistisk synvinkel, en boom under konciliet, vilken under senare delen av 60-talet övergick i panikartad utförsäljning. Från en låg kurs har en stadig uppgång skett under hela 70-talet, utan att dock ännu nå medelvärdet. Några ville markera en kraftigare ökning det senaste året.

Det sjunde papperet att värdera var Religious Feminism. Den sammanvägda kurvan startade lågt, men ökade starkt till en topp kring 1976. Därefter en utplaning eller enligt några en nedgång, men fortfarande över medelkurs.

Billy Graham med organisation har fått ett eget diagram. Redan vid decenniets ingång skulle hans aktier varit i sjunkande, och detta skulle ha fortsatt hela 70-talet. Några ville urskilja ett särskilt kraftigt kursfall i mitten av årtiondet: the Nixon connection.

The-Born-Again-Movement; från ingenting steg kursen, kraftigast 1971/73 och 1975/77 för att därefter sjunka under medelvärdet. Här avses den bekännelsevåg som fått mer eller mindre prominenta eller notoriska syndare att i tal eller skrift bekänna sig vara födda på nytt.

Därpå diagrammet över konjunkturen för ”Evangelical-Fundamentalist Churches”. Alltså från ortodoxa kalvinistiska och lutherska kyrkor över sydstatsbaptister till ”Holiness and Pentecostal”. En samstämmig uppskattning drar kurvan från långt under medeltal till nära toppnoteringen under de gångna tio åren.

Så en nyhet: The Electronic Church. Till en början uppfattades elektronik- och eterhjälpen som en del i spridningen av budskapet från evangelikala stjärnor som Billy Graham och Oral Roberts, men enligt Marty har den blivit en självständig faktor genom ”kabel-tv, entreprenöranda, karismatiska celebriteter och impulsen hos miljoner människor att välja högst privata religiösa erfarenheter”. Kurvan visar en stark ökning och en möjlig stagnation från 1977.

Den nya religiösa rörelserna, alltså nyandligheten, ockulta vågen eller vilken beteckning vi föredrar, har åter en annan utveckling. 1970 var rörelsen på väg mot medelstyrka och uppgången varade till 1974. De senaste fem åren har inneburit en kraftig tillbakagång och kursen är nu lägre än 1970.

Ett särskilt exempel från denna grupp är Unification Church, ibland känd som Tongil-familjen. Mönstret var detsamma som för dessa rörelser i allmänhet. Uppgång till en kulmen 1975/76, därefter påtaglig nedgång.

Artikeln i The Christian Century ger oss dels Martys egen värdering av viktiga fenomen inom den religiösa sfären under 70-talet, och ett urval bevakares värdering av deras banor. Man skulle kanske efterlysa uppskattningar av allt viktigare grupper som mormoner och Jehovas vittnen. Dessa passar knappast under vare sig evangelikala/fundamentalister eller nya andliga rörelser, men deras vinster under 70-talet är slående. Enligt journalisternas bedömning skulle alltså den skilda utvecklingen för ekumeniska och evangelikala fortsätta utan tecken till trendförändring.

Vad gäller den katolska kyrkan kan det möjligen förvåna, att man menar att återhämtningen redan var på väg vid förra decennieskiftet. Eljest kan man tycka sig finna den katolska strukturkrisen mest akut 1969/71. Från svensk horisont har väl den angivna nedgången mot slutet av årtiondet för såväl svart teologi som feministteologi inte varit tydligt avläsbar, men de amerikanska iakttagarna tvekade uppenbarligen inte. Trots den evangelikala strömningens stadiga uppgång, har alltså vissa delar av den som Billy Graham och ”born-again” rörelsen minskat i betydelse. Den elektroniska kyrkan är inte den del av hotet från bildskivor och videogram som hittills i vårt land uppkallat till de allvarligaste Kassandra-tonerna. Men allt talar väl för att fenomenet också här kan få samma genomslag som den religiösa pop-musiken.

Att fundera över i vilken utsträckning de amerikanska iakttagelserna är giltiga också för Sverige överlåter vi för denna gång åt läsarna.