Den sexuella dimensionen i den kristna människosynen – Bibliska överläggningar i religionspedagogiskt syfte

Med utgångspunkt från Guds ord, sådant bibeln bär vittne om det, har i de troendes gemenskap en kristen förståelse av den sexuella verkligheten gradvis utvecklat sig. Denna förståelse grundar sig inte enbart på bibeln utan också på de skilda kulturer inom vilka den mänskliga upplevelsen av sexualiteten har funnit sitt uttryck. På senare tid hade den kristna andligheten visserligen en tendens att rent av glömma bort begreppet ”sexualitet”. Den betraktades som tabu, och man föredrog att mörklägga dess betydelse.

Idag förefaller en giltig andlig erfarenhet inte längre möjlig, om den inte på något sätt inbegriper sexualiteten: det sexuella är ju en del av människans kommunikativa handlande. Det verkar som en obestämd kraft i hela den mänskliga tillvaron. Därigenom genomtränger det varje förmåga och aktivitet hos människan och kännetecknar jaget som enskild individ och som en för andra öppen person.

Människan är som helhet präglad av sin sexualitet, även om inte sexualiteten är det enda som avgör hos människan. Tanke och vilja liksom tro och kärlek finner sitt uttryck på det sexuella sätt som utmärker varje människa och varje ålder.

I tron fördjupade insikter

Alla dessa reflektioner är slutsatser utifrån vår tids kultur och utifrån utvecklingen av de vetenskapliga insikterna (inom psykologi, pedagogik, sociologi, biologi, genetik osv). Då det rör sig om mänskliga överläggningar, är de inte främmande för en tro som riktar sig till hela människan med sitt budskap om frälsning. Tvärtom måste inom tron dessa överläggningar finna den förståelse som tillkommer dem, och man måste avveckla sådana ensidiga och alltför förenklade slutsatser som banaliserar sexualitetens värde istället för att upptäcka det och göra det insiktsfullt. Det rör sig ju om ett omfattande och djupt mänskligt värde, vars betydelse den troende försöker uppfatta i ljuset av Guds ord sådana bibeln bär vittne om dem.

1. Bibliska hänvisningar till människans sexuella dimension

När vi ser efter i Den heliga skrift upptäcker vi att den låter den sexuella verkligheten komma till tals i sitt första och sitt sista kapitel. Adams första ord i Genesis är ett utrop av glatt instämmande med den följeslagerska som Gud har gett honom (Gen. 2,23). På sista sidan i Uppenbarelseboken säger lammets brud till sin brudgum Kom! (Upp 22,17) och med detta utrop, som syftar på ett sista och definitivt möte, slutar berättelsen om äventyret mellan Gud och människan i bibeln. Så ville den visa på att något av det som tar sitt uttryck och blir aktuellt i den mänskliga sexualiteten också genomtränger och ledsagar detta äventyr. Men vid sidan av sådana mer allmänna anknytningar finns det i bibeln också ställen som uttryckligen reflekterar över människans hemlighet.

I de första kapitlen av Genesis betraktas sexualitet och äktenskap som en Guds goda gåva, som en av höjdpunkterna i skapelsen som i sitt ursprung är god.

I ett språk som är rikt på bilder och på ett klart och djupgående sätt uttrycker Genesis meningen och betydelsen hos förhållandet mellan man och kvinna, som går direkt tillbaka till en plan hos Gud. Människan är skapad i Guds avbild och för att öppna sig för den andre, vilket finner sitt synliga uttryck i sexualitetens språk, som har blivit kött, och i att man och kvinna kompletterar varandra. Allt detta är från Guds ståndpunkt ”mycket gott” (Gen 1, 31). I kvinnan uppfattar mannen den andre, som återspeglar honom själv och gör honom fullständig: hon är partner i en verklig personlig dialog, som tillfredsställer honom i hans innersta.

Genesis 1,1-2, 4 a (Prästskriften) understryker att sexualiteten hör till de av Gud skapade goda tingen: Genesis 2, 4 b-2,3,24 (Jahvisten) visar tydligt att sexualpartnern för människan har en karaktär som är nödvändig och som skapar verklighet (och förverkligande) och visar på den grundläggande likheten mellan könen och den djupa och varaktiga enhet som förverkligas i människoparet. Så är sexualiteten närvarande i äktenskapets mänskliga verklighet som en gåva från Gud, men den är också förpliktelse och ansvar. Den är en gåva, som måste förvaltas i enlighet med Guds plan: man och kvinna skall vara ”ett kött”, vilket innebär: att vara en enda levande verklighet (2,26). Det onda, som i det dagliga livet hotar denna verklighet (3,16) uppträder i bibeln som något som är främmande för Guds plan: det är snarast ett resultat av människans trolöshet, en följd av synden. Det är en brist på ordning med vilken Guds plan inte har slutit någon fred. Segern över den anges i förväg genom avlandet, det vill säga genom fruktsamheten i den mänskliga sexualiteten (Gen 3, 15).

Bibeln har en mycket enhetlig uppfattning om den enskilda människan: hon är hjärta (basar, nefes, ruah), nämligen en förborgad enhet mellan tanke och vilja, som är samlad i den unika och enastående känsla som är samvetet. Att tänka och bestämma på ett sätt som rör personen heter på hebreiska: att tala i sitt hjärta. Sexualiteten kännetecknar människans verklighet på det biologisk-genitala planet, men den räcker också ner till det psykisk-affektiva planet och når så ända in i hjärtan, nämligen i det djupa inre. ”Den fullständiga människan” är på sätt och vis sexuell.

Hos Jesus

Evangeliet säger oss att Jesus var sann människa och så har levt sexualitetens värde helt. Vi vet att han var förbunden i vänskap med Marta och Maria, att han omvände kvinnor som Magdalena och samariskan, att andra kvinnor botades från sjukdomar, att många av dem följde honom ända till hans plågsamma lidande på korset. Bland de kvinnor som omgav honom, fulla av beundran, visar Jesus vilka han föredrar. Han älskar Maria mest, därför att hon fullkomligt försjunker i att begrunda hans ord, han berömmer: Magdalena, som med ohöljd kärlek hedrar hans kropp som ett frälsningens tecken.

Sexualiteten uppnår så rangen av en typ av personlig kommunikation som Jesus använder för att knyta vänskapliga förbindelser, för att uttrycka sina känslor, djupa känslor (upprördhet i det innersta och rörelse av djupaste art) och ömsinta känslor (äktenskapsbryterskan), för att förverkliga vänskapens värde (Petrus, Jakob, Johannes) och intimiteten i hans kärlek till Fadern (”jag lovprisar dig, fader”): ett utrop som jublar av glädje!

Också genom hans sexualitet erfor människorna i Jesu tid i vilken grad han med hjärta och känslor var öppen för en full mänsklighet.

Upptäcka nya värden

Dessa få hänvisningar gör det möjligt för oss att bättre förstå betydelsen av sexualiteten hos de kristna idag, med utgångspunkt från Guds ord, så som skriften vittnar om det. Vilket värde har man hittills tillmätt sexualiteten? Vad har, den gällt som ända till det nyligen förflutna?

I en underbefolkad värld, som hotades av brist, av farsoter och hög barnadödlighet, var livet mänsklighetens mest dyrbara skatt och det måste skyddas, vidareutvecklas och föras vidare för att inte helt slockna ut. Särskilt kvinnornas liv präglades av detta krav; för dem blev moderskapet till en strikt plikt men också till en permanent fara.

Samma krav behärskade de sexuella förbindelserna mellan man och kvinna, som såg sig indragna i den dramatiska, osäkra kampen för mänsklighetens överlevnad. Att det i detta sammanhang ännu fanns plats för verklig kärlek är ett tecken på människans frihet och andliga bestämmelse.

Sexualitet: hängivelsens och delaktighetens språk

De vetenskaplig-tekniska framstegen låter oss idag uppfatta livet annorlunda och ger människan möjlighet att bättre styra fortplantningens genetiska process. Därmed befinner sig sexualiteten i ett nytt sammanhang. Den är mindre inbäddad i sina biologiska funktioner och visar sig allt mer framförallt som ett språk för människorna, ett språk för möte som i ömsesidig hängivenhet och mottagande söker sig till den fullständiga gemenskapen. Dess storhet i jämförelse med andra mänskliga uttrycksmöjligheter ligger i att den är ett språk som har blivit kött, i vilket ord och gester är av avgörande betydelse och åstadkommer gemenskapens frukter, som den utmärker.

När sexualiteten har befriats från det biologiska trycket kan den utveckla sin egenskap av förhållande, som tillkommer den i Guds plan. Om den däremot helt enkelt skärs bort från sitt även biologiska sammanhang riskerar den att förlora sin mening och bli till ett tomt pladder, där gesterna inte längre har någon tyngd. Man gör inte sexualitetens värde rättvisa vare sig genom att förslavas under könsdriften eller att egoistiskt söka efter lust eller genom repression och andlig sublimering.

När de kristna idag måste värja sig mot invasionen av en kommersialiserad sexualisering, så sker det framförallt på grund av sexualitetens värde och värdighet som språk. Varje pervertering av det mänskliga språket är ett baksteg och ingen befrielse.

Sexualitetens storhet ligger i att den främst är ett språk, som har blivit kött och som i människan och i samhället förverkligar den gemenskap som den betecknar. Men varje språk finner sina gränser där tigandet uppträder som dess ledsagande medvetande och som en människan given möjlighet. Här ligger också värdet hos sexualiteten sådan den levs i celibat och jungfrudom.

Kropp: förhållande till anden

Om sexualiteten uppfattas så, visar den något av det som vi idag kallar en spirituell (andlig) återupptäckt av människokroppen. Länge gällde kroppen som materia. En syn på människan som inte längre var enhetlig (jfr 1.1) utan dualistisk såg det egentligt mänskliga enbart på andens sida. Idag uppfattar vi emellertid allt mer kroppen som aspekt av förhållandet hos anden. Den är just den del av oss som – än otydligt, än genomskinligt – gör det möjligt för oss att uttrycka oss och ge oss hän. Igår hette det som något självklart ”Jag har en kropp”, som om det rörde sig om ett visserligen besläktat men dock yttre föremål, idag säger man, ”Du är det: detta leende, detta sätt, detta ansiktsuttryck, denna gest.”

Allt detta är inte utan betydelse för det kristna hoppet, som härrör från uppståndelsen i Kristus och som förkunnar ”de dödas uppståndelse”, en människans uppståndelse i sin historia och i sina förhållanden. Detta är för övrigt det enda synsätt som ger vår historiska existens sanningens rätt. Så har också Anne Philipe uppfattat det i sin självbiografiska berättelse Le temps d’un soupir: Jag älskade dig för mycket för att godta att din kropp försvinner och för att förkunna att det räcker med din själ och att den lever vidare. Hur skulle jag kunna skilja på dem och säga: Detta är hans själ, detta är hans kropp? Ditt leende och din blick, din gång och din röst – var de material eller ande. ”Det ena och det andra och därtill oskiljaktigt.”

Om kroppen hos var och en av oss är en aspekt av förhållandet hos anden, då är vi kallade till att återupptäcka dess plats i det andliga livet: i bönen men också i kärleken och i vänskapen, som man lever dem i ”Kristi skola”. I denna betydelse finns det ingen enbart andlig vänskap. Varje sann vänskap upplever man också på känslans och den kroppsliga känslighetens plan och uttrycker den där. Vår kropp kan alltså inte vara främling, något yttre, för människans djupaste erfarenheter.

Lyckan som ”fullständigt” personligt möte

Tillsammans med denna nya känsla för det sexuella mötet som kroppens språk och som förhållande slog också en relativt ny uppfattning om lyckan igenom.

I en kultur som är bunden vid det rena överlevandet och materiell säkerhet är den människa lycklig som kan se framtiden an utan skräck. Idag, i ett samhälle som säkrar den materiella grunden till livet, kopplas föreställningen om lycka mer till tanken om att erkännas av andra. Lycklig är en människa, när hon blir erkänd och älskad, när hon bygger upp rika och sanna förhållanden till andra. Olycka innebär att inte räknas som någonting och inte vara närvarande för någon.

Inför opersonligheten hos de industriella strukturerna och alieneringen i konsumtionssamhället söker man allt mer skydd och kraft för livet i autentiska personliga relationer. Här ligger också betydelsen hos parförhållanden för ungdomar som (ofta mycket tidigt) behöver denna tillflykt och kraft för att kunna bemästra världen, dess likgiltighet och meningslöshet. När detta förhållande mognar inom en givande kärlek, vaknar därigenom den djupa mänskliga förmågan hos jaget. Om den däremot är insnärjd i en possessiv infantil kärlek, förtorkar denna förmåga i förseningar, olämpliga fixeringar, regressioner: allt tecken på att ett patologiskt förhållande sätter in – förmågan till kärlek, till vänskap och till känslobräddad samverkan är störd.

Celibat som en mot broderskap riktad känsloladdning

Våra samtida upptäcker alltmer sexualiteten som språk: ett språk för förhållande och gemenskap mellan man och kvinna; ett språk som äger något enastående, därför att ordet blir kött i det; ett språk som har sina gränser, eftersom köttet kan kväva ordet (till exempel vid en tillfällig kontakt med en prostituerad); ett språk som i sitt omedelbara erbjudande är naturligt och därigenom fundamentalt och nödvändigt. Om människan inte vore annat än natur, då skulle hon inte äga eller söka några andra språk.

Men människan är frihet, och i kärlekens hängivenhet, i intimiteten i det sexuella mötet är hon redan en frukt av denna frihet som hon tar i besittning.

Men är verkligheten den av kärleken utformade sexualiteten det yttersta besittningstagandet av den mänskliga friheten? Visar sig människan som de facto ur stånd att upptäcka andra språk, som visserligen stöds av den sexuella verkligheten men ändå överträffar den?

När två människor inte godtyckligt avgränsar sin kärlekshorisont till sexuella möten, vittnar de om att andra språk och andra möten är möjliga. Ömsintheten, känslan, kärleken kan upptäcka andra vägar.

Älskande par och gifta, som av tragiska omständigheter är skilda från varandra, upptäcker att de, trots att det vanliga språket hos deras möten är avbrutet, inte upphör att öppna sig för varandra i en djup gemenskap. De finner nya språk, som öppnar nya horisonter för deras kärlek.

Män och kvinnor, som bejakar detta tigandet på den sexuella intimitetens område och storsint har betalat priset, är vittnen om dess fruktsamhet. Så har historisk forskning visat i vilken skuld riddartidens höviska kärlek står till brevväxlingen mellan munkar och nunnor, som var förbundna med varandra i vänskap. Man kan tänka på den helige Franciskus av Assisi och den heliga Klara eller på brevväxlingen mellan den helige François de Sales och den heliga Jeanne de Chantal för att se hur mycket ömsinthet, finhet och djup kärlekens språk kan finna.

Att i en värld som domineras av relationerna mellan man och kvinna välja celibatet innebär att på sexualitetens plan välja tystnaden, och det förpliktar till att upptäcka andra språk, andra gester för vänskap, gemenskap och känsla. De är kanske mindre enastående, mindre exklusiva, men de behöver inte vara mindre hjärtliga och storsinta. Celibatets tigande är inte liktydligt med att falla tillbaka på sig själv, med isolering, utan hör till en gemenskap som avstår från ett omedelbart språk för att upptäcka andra istället.

Om vi inte inskränker sexualitetens betydelse till den genitala dimensionen och om vi tror att inom mänskligheten män och kvinnor är kallade till att finna varandra i en annan fruktsamhet än endast i barnalstring, kan beslutet om celibat och om den nya typ av förhållanden som detta beslut väcker redan på det ”mänskliga” planet medföra ett högst positivt bidrag och vara ett högst positivt vittnesbörd.

Övers. Florence Vilén