Den sista ön

Regina Derieva föddes i Sovjetunionen år 1949. Eftersom både hon och hennes make var av judisk börd, utvandrade de till Israel. De blev dock utvisade därifrån, sedan de hade konverterat till katolicismen. Sedan 1999 bor de i Sverige. Båda två ägnar sig åt att måla ikoner men är också författare.

Nu föreligger ett tunt dikthäfte, The Last Island, utgivet på förlaget Hylaea, med texten i välgjord engelsk översättning av Kevin Carey i bokens första hälft och i den andra i original på ryska. Suggestiva teckningar av Dennis Creffield bidrar till det förtätade intrycket av dessa mestadels korta och rimmade och mycket rytmiska dikter om främlingskap och tro bortom allt förnuft. Det är inte förvånande att många av Regina Derievas dikter har blivit tonsatta av den italienske kompositören Armando Pierucci (detta enligt bokens baksidestext). Titeldikten ”The Last Island” är emellertid en prosadikt med motto bl.a. från Thomas Merton: ”There is no lost island merely for the individual. We are all pieces of the paradise island …”